(Publicerad den 3/5 i en något kortare version i Dalademokraten.)

Fyra skogsdirektörer, från SCA, Bergvik, Holmen och Sveaskog, har skrivit till landsbygdsministern och miljöministern.
Budskapet är: Skydda inte mer skog. All skog behövs i ”klimatarbetet.”

Skogsindustrin är desperat. Den har pengar och mark i övermått. Vad som saknas är stöd och sympati från allmänheten som i flera undersökningar  visat sig föredra att vandra i levande skogar. Dessutom saknas konstigt nog virke, trots att man alltid hävdar att ”vi har aldrig haft så mycket skog som nu”. Det kanske inte stämmer?

För bara några år sedan satsade man 30 miljoner på en kampanj för att tala om att skogsbruket är bra för klimatet. Det skulle bli jokern som fick de oppositionella att lägga ner korten. Kanske tyckte man ändå att genomslaget var för beskedligt. Nu storsatsar man  på en femårig landsomfattande kampanj i alla media som kommer att kosta… det vill vi inte tänka på.

Skogsindustrin sätter allt på samma märkta kort igen. Direktörerna skriver: ”Träd som växer binder genom sin fotosyntes koldioxid. Den stora klimatnyttan uppstår när träden sedan skördas genom att vi kan producera produkter som ersätter fossilt baserade produkter.”

Detta komprimerade men ändå oklara meddelande förtjänar att granskas.

Jo det är sant att träd som växer binder koldioxid. Så har det varit sedan begynnelsen - det kan inte skogsindustrin tillgodoräkna sig, trots att man försöker.

I en orörd skog faller träden efter 200 - 500 år, kolet tas om hand av svampar, en del lagras i marken som kol, annat avges som koldioxid långsamt till atmosfären. Allt sker på samma plats utan särskild åverkan.

Men de odlade träden från skogsindustrins plantager fälls efter 60-80 år, och blir till 80% papper, förpackningar, engångsblöjor, biobränslen, allt med mycket kort livslängd. Dessa produkter framställs i några av landets mest energikrävande industrier. På vägen dit har själva skogsbruket, som bedrivs med stora maskiner, drivna av fossila bränslen, orsakat mycket stora  utsläpp. Till detta kommer brutala vägbyggen. transporter, ofta långväga, ut ur skogen till industrierna, och till kunderna.

Vilka fossilbaserade produkter ersätts av massaprodukter? Vad jag vet har man aldrig tillverkat papper av olja.

En del av industrins produkter behöver vi förvisso, annat skulle vi lätt kunna avvara, men det är hur som helst svårt att se hur denna långa kedja av utsläpp skulle vara en vinst för klimatet, eller att industrin skulle vara bättre på att binda koldioxid än en naturlig skog. Tyvärr är det vad man envisas med att hävda. Man frågar sig varför.

Klimatnyttan är kort sagt en bluff. Kanske på väg att lyckas. Med stor sannolikhet skulle det bästa för klimatet vara att allt skogsbruk faktiskt upphörde. Då skulle vi också slippa alla de andra skador som skogsbruket orsakar.

Skogsindustrin har redan förlorat denna debatt, ändå biter man sig fast som i ett sista halmstrå. Utan ”klimatet” skulle begäret efter expansion, profit, stora affärer lysa alltför naket. 

Allt i direktörernas skrivelse är på ett karakteristiskt vis oprecist. Det intressanta och speciella med den här typen av påståenden är att de inte ska förväntas vara sanna i vanlig mening. De är något annat. De är snarare att jämföra med reklam, de är partsinlagor, men med status som positioner. Att skogsbruket är bra för klimatet kan läsas som industrins policy. Sanningshalten blir på så vis ointressant.

Även mottagarna, två av regeringens ministrar, läser det så. Inte exakt vad som sägs, utan det samlade mullret från fyra av branschens största skogsbolag: - Nog med naturvård. Inga fler undantagna områden, biotopskydd, nyckelbiotoper, ingenting. Privatskogsägarnas organisation LRF assisterar med samma budskap, framfört både i skrift och via kadrer av vältaliga lobbyister.

Branschen förfogar över 95% av skogsmarken. Men resten skaver som en sten i skon.

Direktörerna uttrycker det också såhär: ” Vi behöver bruka så stor del av marken som möjligt samtidigt som vi utvecklar den biologiska mångfalden. För att lyckas med detta behöver vi kombinera skydd av områden med aktiva naturvårdande åtgärder”.

Läs noga! Här går man ännu lite längre och berättar, kryptiskt men för de invigda tydligt nog, om sin viljeinriktning och sina storslagna ambitioner. ”Aktiva natuvårdande åtgärder” innebär skogsbruk i de sista naturskogarna, ja t o m i den redan skyddade skogen. Det är där det mest eftertraktade virket finns. Det är där, och just så, som den biologiska mångfalden ska ”utvecklas”.  Cynismen känner inga gränser.

Bioekonomi är det nya ordet. Kunde kanske också heta bioindustri. Med ekologi har det uppenbarligen ingenting gemensamt. Mera virke ska fram, till lite av varje. Till varje pris. Allt som är trä kan och ska användas. Ett flertal fantasifulla användningsområden pekas ut i den stora kampanjen.

Och de skogsindustriella nätverken fungerar. Politiker från SD till S är med på noterna, kanske utan att tänka efter så noga. Beslut fattas, eller kanske bara underförstås, i korridorerna.Minister Bucht framför dem på konferenser. Virkesförsörjningen är Prio Ett. Ibland glömmer han t.o.m. att säga att det är för klimatets skull.

Ingen tycks stå upp för det av riksdagen beslutade miljömålet Levande Skogar, eller för våra internationella åtaganden. Inte ens för befolkningens gravt underskattade behov av riktig skog att plocka sina blåbär i. Sverige har snart ingen natur längre.

Makt och pengar dödar debatter, korrumperar, omöjliggör rimliga beslut. Kamratandan inom det skogsindustriella komplexet är lika förödande för den levande skogen som skogsbruket i sig.

Thomas Tidholm

Refresh
Refreshing...