Viktor Säfve och Amanda Tas skrev en medhållande replik till en debattartikel i SvD 19/8 om att skogsbruket måste sluta med hygges- och plantagemodellen (som SvD valde att inte publicera). I repliken understryker Säfve och Tas att skogsbruket måste reformeras, men att ingen form av skogsbruk ska bedrivas i skyddsvärd skog. I artikeln varnar de också för krafter inom Skogssverige som vill använda hyggesfritt skogsbruk som en slags trojansk häst för att komma åt virke i skogar som egentligen borde skyddas.

***

I SvD 19/8 skrev sex forskare och aktiva inom skogsbruket att kalhyggesbruket måste utgå för klimatets och den biologiska mångfaldens skull. Vi håller med!

Vi är många som vill se ett naturanpassat skogsbruk som ryms inom ekosystemets gränser. Ett skogsbruk där blandskogar, naturlig föryngring och naturnära skötselmetoder ersätter dagens kalhygges- och plantageskogsbruk. Hållbart skogsbruk är redan en del av antagna internationella miljööverenskommelser inom FN, nämligen Aichimålen mål 7 som säger att: ”År 2020 ska den areal som brukas genom jord-, vatten-, och skogsbruk skötas på ett hållbart sätt som försäkrar bevarade av den biologiska mångfalden”. MEN - och detta är vår invändning - dessa alternativa skötselmetoder ska inte användas i skogar med höga naturvärden och inte förväxlas med skydd av värdefull natur!

Vi är eniga med dem som menar att skogsbruket måste reformeras till det bättre. Men, då talar vi om den övervägande majoritet av skogsmarken som redan påverkats kraftigt av skogsbruk och plantageanläggning. Sådana skogar bör restaureras för att på sikt bli mer artrika och motståndskraftiga mot negativa klimateffekter.

Men, det betyder inte att vi vill se alternativt skogsbruk i våra allt för få kvarvarande värdekärnor, så som kontinuitetsskogar och andra skogar med höga naturvärden. Även om dessa värdekärnor i många fall påverkats negativt av hyggesfritt skogsbruk historiskt, är de ändå de finaste vi har kvar i Sverige, och de måste värnas. Värdekärnorna utgör redan en alldeles för liten andel av skogsarealen för att kunna nå våra miljömål. Det finns inget utrymme för virkesuttag där. Skogsbruk ska varken förekomma i den skyddsvärda skogen eller restaureringsarealerna, som tillsammans måste utgöra minst 20 procent av den totala produktiva skogsarealen för att bevara den biologiska mångfalden långsiktigt. Idag är endast ca 5 % av den produktiva skogsmarken i Sverige formellt skyddad. Vissa forskare menar redan idag att halva jorden måste skyddas.

Att detta är viktigt att påpeka just nu är därför att krafter inom myndigheten Skogsstyrelsen och skogssektorn förespråkar att alternativa skogsbruksformer ska tillämpas främst i de oskyddade resterna av naturskogar och i aldrig tidigare kalavverkade skogar, så kallade kontinuitetsskogar. Detta medan den stora och hårt skötta skogsarealen fortsatt brukas med ohållbara skötselmetoder.

Mot detta vänder vi oss bestämt. Studier visar att naturskogar innehåller enormt mycket fler ekologiska nischer och gamla träd och grov död ved än produktionsskogar och historiskt plockhuggna kontinuitetsskogar. Om kontinuitetsskogarna med höga naturvärden lämnas orörda från skogsbruk kommer de med tiden utveckla allt högre naturvärden, medan bruk skulle riskera att uttunna artmångfalden.

Skogar som brukas med ett "rationellt" virkesuttag, med en normal maskinpark, oavsett om det sker med hyggen eller hyggesfritt skogsbruk, kommer alltid att genomkorsas av hårt belastade stickvägar där död ved körs över, körskador skapas, och en stor del av de träd som skulle bli gamla och sedan utgöra den för biologisk mångfald så viktiga döda veden, kommer att avverkas. Det hyggesfria alternativet är visserligen bättre ut klimatsynpunkt, och för vissa av de arter som behöver kontinuitet, men ska aldrig ersätta naturvårdsåtgärder och bra landskapsplanering. Samtliga skogar med höga naturvärden måste skyddas långsiktigt.

Vi vet att skogsnäringen på sikt vill in överallt och därför intresserar sig för att använda hyggesfria metoder som en slags trojansk häst i de skogar som borde skyddas. Men, istället för att försöka “plocka russinen ur kakan”, borde skogssektorn och forskarvärlden fokusera på att miljöanpassa skogsbruket i redan brukade yngre skogar och plantager, och på sikt skapa nya kontinuitetsskogar, blandskogar och lövrika skogar där. Det skulle vara en verklig insats.

Viktor Säfve, ideell naturvårdare och småbrukare.
Amanda Tas, miljövetare (fil. mag) och ideell naturvårdare

Refresh
Refreshing...