Dave Goulson är biologiprofessorn i Stor-Britannien som fascinerats av humlor under många år. I boken "Galen i humlor - en berättelse om små men viktiga varelser" berättar han på ett lättsamt sätt om humlornas ekologi och bevarande. Boken är lätt att läsa men samtidigt härligt nördigt när det gäller t ex detaljerna om fortplantning (fast bin är "värre"). Det som kom fram efter många års forskning är att tunglängden är viktigt. Humlor med längre tungor är mer specialiserade och därmed mer i behov av sällsynta växter som rödklöver (!) i Stor-Britannien. De korttungade har lärt sig att helt enkelt knipsa blomman nära nektarn så att de lätt kommer åt den och har därför större tillgång till föda. Specialisterna belönas dock av blommorna i ärtväxtfamiljen, som producerar särskilt proteinrika pollen.


Blomsteräng på Öland. Foto: David van der Spoel

De humlearter som specialiserat sig på dessa växter brukar komma ut ur bona på högsommaren, när blommorna finns i överflöd. Eller fanns, rättare sagt. Det är numera långt mellan blomsterängarna, på grund av konstgödselanvändningen. Och det är här problemet med "öifiering" (det vill säga fragmentering av landskapet, där bara små "öar" finns kvar) som känts till länge inom ekologiforskningen kommer in. Humlesamhällen som är kvar i små naturreservat kanske klarar sig ett tag. Men eftersom de tappat kontakten med intilliggande samhällen får de problem med inavel, och bli känsligare för sjukdomar och slumpmässiga händelser. Mycket riktigt visar Goulson's forskning att den genetiska variationen minskar hos isolerade humlepopulationer. Risken för utdöende är överhängande och sex arter har redan försvunnit från Stor-Brittanien under det senaste seklet. Några arter finns kvar bara på ställen dit det moderna jordbruket inte nått ännu, som de Skotska Hebriderna.

Ett "enkelt" och relativt billigt sätt att hjälpa humlornas överlevnad är att se till att fler vilda blommor finns tillgängliga. Båda lantbrukare och privatpersoner kan hjälpa till. Har du trädgård, ersätt gräset men en blomsteräng eller rabatt med vilda blommor, har du en balkong kan du ställa en blomlåda med lavendel där. Genom att göra trädgårdar och samhällen "humlevänliga" går det att minska avståndet mellan blomsterängarna. Även om det här inte kommer räcka i längden för att förhindra utdöende kanske det kan köpa lite tid.

Samma sak som gäller ängar gäller alla fragmenterade landskap. Härhemma har t ex fragmentering av skogslandskap visat sig leda till lokalt försvinnande av lavar enligt forskning från Lunds universitet. Från andra delar av världen hör vi sådana historier oftare, när det handlar om tigrar eller gorillor. Kanske kan Dave Goulson's fina bok om humlor få upp mångfalden på dagordningen igen. Vad sägs om ett förbud på trädgårdsgödsling? Eller att ersätta kommunala gräsplättar med blomrika rabatter. Det blir dessutom billigare att sköta eftersom de inte behöver klippas varje vecka. Trots att stora problem för den biologiska mångfalden förblir olösta kan vi ändå göra mycket på lokalt plan. Sätt igång du också!

David van der Spoel

Refresh
Refreshing...