Login Form

18 okt. 2003
Till red för ev. publicering

Yngve Sunesson skriver om "Rätt balans mellan skogsbruk och naturvård?". Artikeln ger en bra bild av hur debatten förs just nu och återspeglar mycket tydligt vad skogsnäringen tycker om naturvård: Mycket illa.

Däremot saknar både denna artikel och större delen av den övriga debatten totalt det historiska perspektiv som är nödvändigt när ämnet är skog, som i naturtillståndet har en omloppstid på många hundra år. Detta perspektiv är också huvudsakligen norrländskt och därför möjligen främmande för Sunesson. Skogsnäringens uppsving baserade sig på tallar som var 250-500 år gamla. Sedan dess - under de gångna 150 åren - har åldrarna bara fallit, liksom dimensionerna, och de kommer att fortsätta att falla.

Skogsnäringens svårigheter att hitta sågbart virke är helt självförvållat. Det beror på att näringen i 150 år har misslyckats med att hushålla med skogen på de mer än 95 % av arealen som inte har varit avsatta för naturvård. De avsättningar för naturvård som nu är planerade påverkar i detta perspektiv tillgången till virke bara helt marginellt. Om näringen hade haft någon hushållningsplan hade man redan för många decennier sedan insett att brist skulle kunna uppstå, även om inga naturreservat hade funnits.

En viktig detalj i Yngve Sunessons artikel ger helt fel bild av den norrländska verkligheten. Han skriver att "myndigheterna inte har tillräckliga resurser att sköta befintliga reservat". Skogsreservaten i den boreala zonen har inget omedelbart behov av skötsel. Behov finns att så småningom utsätta delar av dem för eld, en bristfaktor i dagens skog. Det är dock inte en prioriterad fråga ur naturvårdsbiologisk synvinkel. Mer brådskande är det att genom reservatbildning se till att tillräckliga arealer och virkesvolymer skyddas från avverkning, så att det om några år fortfarande finns kvar någon gammal skog att sköta.

Anledningen till att Sunesson för fram skötseln som en avgörande fråga kan vara att han har lyssnat för mycket på de debattörer i Götaland, som ogenerat blandar ihop två typer av reservat. Det ena är jordbrukslandskap, det andra är skog. Otvivelaktigt är det svårt att hinna med att få ängs- och hagmarker slåttade och betade, att hamla de träd som traditionellt hamlades etc. Däremot är även i Götaland skötseln av skogsreservat betydligt mindre kostsam och problematisk. Den skillnaden vill man dock från markägarhåll av taktiska skäl inte gärna tala om.

Artikeln ifrågasätter om vi för närvarande har rätt balans mellan skogsbruk och naturvård. Svaret på den frågan är att tidigare har näringen kunnat härja fritt. Under de senaste decennierna har den mött ökande motstånd från forskare i skogens biologi och från ideella naturvårdare. Det gillar den inte. Privat och institutionell girighet, inklusive statens allt för höga avkastningskrav på Sveaskog, styr skövlingen av Sveriges skogar. Naturen har aldrig fått för mycket, inte denna gång heller.

Anders Delin