Istället för monokulturer har de möjlighet att skapa levande, naturliga skogar som ändå ger avkastning. Skogsägarna kan verkligen hjälpa till, skriver Thomas Tidholm och Viktor Säfve.

Vi skrev en insändare riktad till skogsägare. Vi vädjade om hjälp med naturvården. Bakgrunden är att den biologiska mångfalden minskar kraftigt på grund av kalhyggesbruket, att allt fler skogslevande arter hamnar på Artdatabankens lista som hotade och att Sverige inte når de av riksdagen beslutade miljömålen, t ex Levande Skogar.

Nu har tre skogsägare, Karl Hedin, Ulf Bergkvist och Björn Törnvall, samlat sig till ett svar. Man behöver inte läsa länge för att inse att där finns ingen hjälp att hämta. Tvärtom har dessa herrar blivit så uppretade att de inte längre klarar att läsa innantill. Vi skrev nämligen ingenstans att vi ville expropriera all skog till staten och skapa ett samhälle som i Nordkorea, vilket de så fantasifullt påstår.

Vi lämnar det utan avseende. Äganderätten är dessutom något av det minst hotade i det här landet. Vad vi skrev var istället att även om skogen ägs av bolag och privatpersoner, är den svenska naturen i en särskild mening ett natur- och kulturarv tillhörigt alla, och att detta är något som de som förvaltar skogen helst ska ta hänsyn till.

Att denna uppfattning delas av väldigt många visas av att i alla de undersökningar som gjorts kring människors förhållande till skogen, har övervägande majoriteter av de tillfrågade uttalat att biologisk mångfald är viktigare än vinster för industrin, och att mera skog måste skyddas. Även ledande forskare delar självklart denna uppfattning. Biologisk mångfald och klimat är ett allmänintresse, och förlusten av levande natur och klimatförändringar drabbar alla, skogsägare och alla andra lika.

Även de tre debattörerna, som tycks vara både klimatskeptiker, biodiversitetsförnekare och allmänt vetenskapsföraktande kommer att drabbas, helt oavsett sina åsikter.

Om 30 procent av skogen skulle vara skyddad, som skogsindustrin påstår, vore förstås allt frid och fröjd. Men den korrekta siffran enligt ansvarig myndighet, Naturvårdsverket, är cirka 5 procent, varav minst hälften i fjällvärlden. Detta är fakta. Allt annat är falsk propaganda, hopkommen genom att man räknat myrar, skog som sparats till nästa avverkning, golfbanor med mera som skyddad skog. Inte heller där har fantasin haft någon gräns.

Likaså fantasifullt är påståendet att det skulle vara skogsbruket som skapat den natur vi vill skydda (!). Den fanns i tusentals år innan maskinerna körde in.

Naivt kanske, men vi riktade vårt debattinlägg till skogsägarna eftersom de faktiskt har en nyckelroll även i naturvårdarbetet. De har möjlighet att avstå från att bruka delar av sin fastighet, modifiera eller ändra sina brukningsmetoder, de kan på sikt upphöra med kalhyggesbruk och markberedning, då båda är svårt fördärvliga för såväl den levande skogen som klimatet. Istället för monokulturer har de möjlighet att skapa levande, naturliga skogar som ändå ger avkastning. Skogsägarna kan verkligen hjälpa till!

Just dessa tre debattörer har uppenbart ingenting att bidra med. De är helt enkelt gammaldags exploatörer, det är sin äganderätt och sina intäkter de vill vårda, ingenting annat. Men det finns många fler skogsägare, som vi hoppas tar frågorna om skog och natur på större allvar.

Thomas Tidholm, författare

Viktor Säfve, småbrukare och naturvårdare

Läs repliken i NWT här.

 

Refresh
Refreshing...