Login Form

I en debatt om skog på Almedalen är det uppenbart att C, S och KDs politiker inte har tagit till sig forskningen som säger att vi måste skydda mer skog och restaurera stora skogsområden för att klara både klimatmål och biologisk mångfald. Rebecka Le Moine (MP) gav mothugg och sa att dagens skogsbruk inte är hållbart och att skogen bör omfattas av miljöbalken.

Den nuvarande FAO-definitionen av skog misslyckas med att särskilja riktiga skogar från planterade trädbestånd för industriell produktion. Definitionen (från år 2000) lyder: ”Mark inom ett sammanhängande område större än 0,5 ha där träden har en höjd av mer än fem meter och där träd har en kronslutenhet av mer än tio procent eller har förutsättningar att nå denna höjd och kronslutenhet på plats.”/p>

Denna vaga definition orsakar allvarliga konsekvenser; den globala politiken påverkas gällande ekonomi, miljö och sociala frågor vilket inkluderar FN-organ såsom klimatkonventionen UNFCCC och Världsbanken. Dessa instanser stödjer därmed utbredningen av trädplantager för att kompensera industriutsläpp av växthusgaser, istället för att minska utsläppen vid källan. Denna politik uppmuntrar ”landgrabbing” (illegala markanspråk) och förändrad markanvändning vilket förstör den biologiska mångfalden, åsamkar mark- och vattenresurser skada, och sällan gynnar ursprungsbefolkningar och lokalsamhällen.

Som en följd av definitionen, beräknar FAO globala förändringar i “skogstäcket” enligt en förenklad "one-size-fits-all"-strategi. Detta gör att i princip nästan alla grupper av träd och icke-träd, inklusive avskogade områden och kalavverkade plantager, räknas som "skog". Föga förvånande, blir statistiken inkonsekvent och förvirrande, och läggs ut som en dimridå för att dölja de långsiktiga effekterna av förlust av skog och trädplantageutbredning i förhållande till de allvarliga framtida sociala, ekonomiska och klimatförändringarna. Skogar är komplexa, dynamiska, naturliga träd- dominerande ekosystem som utvecklats under tusentals år genom processer vilka också har påverkats av skogsberoende folk med sin ekologiska nisch.

Ändå betraktar FAO skogar som råa källor till trä och kol som kan handlas på globala marknader. Ett trädplantage är ett landområde som avsiktligt planterats med träd av människor, för produktion av trä eller råvaror som gummi, kaffe, nötter mm., i syfte att producera nyttomaterial, livsmedel eller bränsle. Trädmonokulturer utgörs ofta av ett enda icke-inhemskt trädslag (ofta invasivt) och saknar annat liv bortsett från sjukdomar, skadedjur och ogräs, vilket kräver intensiv användning av giftiga jordbrukskemikalier. Skapandet av dessa förstör biologisk rik mångfald, vilket inkluderar både naturliga gräsmarker och skogar. De torkar ut torv- och våtmarker vilket leder till frekventa och omfattande bränder som orsakar oåterkalleliga ekologiska skador.

Eftersom FAO bakar in skogar och plantager i samma definition främjar de utbredningen av industriella trädplantager. Skogarnas möjligheter att bidra till mark, vatten, syre, mat och livsmiljö för otaliga arter överskuggas. Industriella trädplantager medför negativa effekter som skogar inte gör medan skogar tillhandahålla tjänster som plantager inte gör. En bättre skogsdefinition för FAO kan vara: "En skog är ett komplext naturligt ekosystem, dominerad av inhemska träd, med en hög grad av biologisk mångfald, där de flesta träd har föryngrats utan påverkan från människor. Struktur och sammansättning bestäms huvudsakligen av naturlig påverkan." Detta kan även inbegripa restaurering av den naturliga livsmiljön i form av semi-naturliga eller planterade skogar. Vissa träd- och djurarter måste återinföras, särskilt i tropikerna där många träd inte pollineras av vinden utan istället av insekter, fåglar eller fladdermöss.

FAO bör tydligt särskilja mellan vad som ekologiskt är en skog, och vad som inte är det. Omfattande listor över de definierande egenskaperna hos skogar behöver sammanställas i jämförelse med egenskaperna hos trädplanteringar. Denna separation skulle möjliggöra mer korrekta och användbara utvärderingar och analyser gällande skogs- och plantageresurser, vilket gynnar både regeringar och FN-organ. FAO måste ta ansvar för de ekologiska och sociala skador som blivit följden av denna subjektiva och oansvariga definition av ”skog” om deras verkliga avsikt är att stoppa avskogningen, motarbeta klimatförändringarna och skapa en hållbar global ekonomi som kan gynna alla.

Amanda Tas och Wally Menna

Artikeln har tidigare publicerats på Engelska i ECO

Läs även:

Support the letter urging FAO to revise its forest definition

Tell the united nations plantations are crops not forests

FAO: a plantation is not a forest


gammelskog2

KORT OM SVENSK SKOG

Det pågår en utarmning av våra skogliga ekosystem i Sverige. Ledande naturvårdsforskare i Sverige är överens om att dagens produktionsinriktade skogsbruk utgör ett hot mot den biologiska mångfalden.

En stor del av Sveriges yta täcks av skog, men större delen av dessa skogar utgörs av mer eller mindre artfattiga ungskogar och trädplantager. De oskyddade gammelskogar som finns kvar försvinner, en efter en, och kvar finns kalhyggen och enformiga produktionsskogar. Skogsbruket har dramatiskt förändrat det svenska skogslandskapet.

Naturvårdsverket bedömer att endast 5 procent produktiv skogsmark med höga naturvärden återstår nedanför den fjällnära gränsen. Drygt 1 800 skogslevande arter är hotade eller missgynnade, till stor del på grund av skogsbruket.

Enligt ledande forskare måste 10-30 procent av den produktiva skogsmarken nedanför gränsen för fjällnära skog skyddas om den biologiska mångfalden ska kunna bevaras. Endast 3,3 procent produktiv skogsmark var formellt skyddad i hela Sverige år 2007 som nationalparker, naturreservat, biotopskydd och naturvårdsavtal (Skogsstyrelsen). Mindre än 2 procent produktiv skogsmark var skyddad nedanför fjällnära gränsen. Det är en minst sagt oroväckande siffror.

Den höga avverkningstakten i Sverige har gjort gammal skog till en bristvara. Större delen av den svenska skogsarealen utgörs idag av ungskog, d.v.s. skog som inte är avverkningsmogen än. De återstående oskyddade spillrorna av gammelskogar och andra skogar med höga naturvärden står därför till förfogande för avverkning, och ett stort antal av dessa områden avverkas. Det samma gäller skogar med potential att utveckla höga naturvärden. Omfattande arealer skogsmark måste dessutom restaureras för att nå den kritiska gräns för skogsskydd forskare satt.

Ett uthålligt svenskt skogsbruk, som tar bevarandet av den biologiska mångfalden på allvar, kan inte uppnås i en situation där 95 procent av den produktiva skogen är exploaterad och endast enstaka procent av skogsmarken är avsatt till naturvård. Det är bråttom, riktigt bråttom, att skydda de återstående gammelskogarna och andra skogar med höga naturvärden, innan de får ge vika för skogsbruket.

Nornan, calypso bulbosa, är Skydda Skogens särskilda blomma. Du ser den i vår logotyp och på vår hemsida. Nornan är en liten, vackert rosafärgad orkidé som växer sällsynt på kalkhaltig fuktig mark i nordliga gammelgranskogar, just sådana skogar som vår förening värnar om. Vi hoppas att nornan ska hjälpa och inspirera oss att skydda, inte bara dessa skogar utan hela skogens liv och dess ännu oupptäckta hemligheter.

Nornan har sitt namn efter nornorna, de tre ödesgudinnorna i gammalnordisk religion. De bor vid världsträdet Yggdrasils fot, där de spinner de ödets trådar som styr världars och människors liv. Även från dessa allvarsamma damer hoppas vi på vänligt bemötande och uppmuntran i vårt arbete.

Allt tyngre maskiner i skogsbruket, i kombination med bristfällig planering och hantering av avverkningar, och mildare vintrar, bidrar till att körskador åsamkas mark- och vattenmiljöer i skogslandskapet. Dessa skador skulle kunna reduceras om skogsbruket tog bättre miljöhänsyn och förlade sina avverkningar till rätt tidpunkter under året, använde de förebyggande tekniker som finns och inte avverkade på de känsligaste markerna.  Problemen med markskador är omfattande, trots att skogsbruket och dess rådgivande myndighet, Skogsstyrelsen, under flera år talat om ökade utbildningssatsningar för att lösa frågan. Vilja tycks saknas och juridiska repressalier uteblir. Nedan följer ett urval av de negativa effekter som körskador har på skogsnaturen och våra svenska vatten. Informationen är hämtad från artiklar, rapporter och information från berörda myndigheter och relevant forskning inom området.

 

 

• Kvicksilverläckage. Skogsbruket är här en stor bov.

Det svenska skogsbruket kan stå för hela 25 procent av läckaget av kvicksilver och det är utan tvekan en stor anledning till att vidta åtgärder (se råd och rekommendationer nedan). Läckaget fortgår i flera år efter själva avverkningen. Enligt en artikel i Skogsstyrelsens tidning Skogseko (nr. 3/2009) fortsätter halterna av kvicksilver att öka i svensk fisk. Beräkningar av Kevin Bishop vid SLU, visar att marken kan läcka dubbelt så mycket kvicksilver och metylkvicksilver efter en avverkning som före. Problemen är allra störst i blöta marker och i samband med kraftiga mark- och körskador.

• Negativa effekter för klimatet.

En stor del av det kol som finns bundet i våra skogar är bundet i marken. Vid kalavverkning, markberedning och andra störningar av markskiktet ökar avgivningen av växthusgaser.

Referenser:
Bergh, J. et al. (2000). Skogens kolbalans - många faktorer inverkar. FAKTASkog, nr 15 2000
World Watch Institute (2009). State of the World 2009 - Into a warming world.


• Känsligare marker i klimatförändringarnas spår.


Varmare klimat ger fler körskador. Allt tyngre maskiner ökar också trycket på marken. Körskador på vattendrag leder till sämre vattenkvalitet och hälsofarlig fisk.

• Packning av jorden (kompaktion).

Kan leda till försämringar i markens produktionsförmåga vilket i de värsta fallen kan leda till produktionsförluster. Packningen kan förhindra vattentransport i marken och det den kan också leda till rotröta och minskad tillväxt.

• Slamtransport, näringsläckage.

Körskador i anslutning till sjöar och vattendrag ökar risken för att humus, slam, näringsämnen och tungmetaller, som till exempel kvicksilver, läcker ut i vattnet. Kväveutlakningen till vattendrag har i Sverige uppmätts öka 2-10 gånger under 3-5 år efter avverkning. Samtidigt var fosforutlakningen förhöjd 1-2 gånger. När avverkningen åtföljs av markberedning kan fosforutlakningen öka 10 gånger (Fiskerverket, 2001:6). En skada ger oftast större negativ effekt nedströms ett vattendrag än där skadan uppstår. Internationellt har avverkning längs skogsvattendrag sedan länge pekats ut som en åtgärd som kan ge påtagliga störningar i ett känsligt ekosystem. Att skapa ordentliga kantzonerna utmed vattendragen är därför viktigt för att förhindra näringsläckage och har också stor betydelse för bäckarnas mikroklimat.

Även grundvattnet riskerar att påverkas. 40 procent av Sveriges enskilda brunnar har problem med vattenkvaliteten. Grundvattnet blir mer och mer surt vilket gör att mer tungmetaller löses ut.

• Fula sår i terrängen.

Körskador leder otvivelaktigt till förstörda estetiska och kulturella värden och en ogästvänlig miljö. Många av landets okända och kända forn- och kulturlämningar skadas årligen av skogsbrukets maskiner vid avverkning, utkörning av virke och grot, och vid markberedning.

• Grova körspår kan skapa irreparabla skador i marken.

Att reparera körskador är svårt. Det kan tyckas relativt enkelt att kosmetiskt städa upp en sönderkörd skogsväg med hjälp av en grävmaskin. Det går faktiskt att reparera de estetiska såren hyfsat, även om det är dyrt, men när det gäller de skador som inte syns är det tyvärr inte lika enkelt. Dels är det svårt att återställa bärigheten eftersom en stor del av bärigheten baseras på vegetationen. Dels medför grävning ytterligare störning med den otrevliga bieffekten att tungmetaller och slam får ännu större möjlighet att spridas vidare. Det tar troligen mycket lång tid för de grövsta skadorna att läka, i värsta fall till nästa istid.   

Nedan följer en sammanfattning av rekommendationer och råd för att för att minska körskadorna i skogsbruket (Materialet kommer till stor del från Skogsstyrelsen):

• Undvik alltid körskador. Använd hjälpmedel som broar, mattor och band, eller gör stabila basvägar.

• Planera noggrant lämpliga körvägar, överfarter och avlägg. Undvik att lägga körvägar i kantzoner mot bäckar, sjöar eller våtmarker. Gör ett fältbesök i god tid före avverkning och på barmark, med utgångspunkt att upptäcka och kartlägga alla känsliga platser vid basvägarna. Om det är nödvändigt och möjligt bör man i första hand dra om sträckningen.

• Ha breda kantzoner/skyddsridåer mot sjöar, bäckar och vattendrag för att undvika körskador och näringsläckage. Internationella undersökningar har visat att skyddsridåerna behöver vara minst 10 meter breda för att ta upp mer än 50 procent av tillförda näringsämnen. Den allmänna rekommendationen är att de skall vara minst 15 meter breda för att effektivt begränsa utflödet av näringsämnen till vattendrag.

• Planera tidpunkt för avverkning och utkörning av virke och ris i god tid i förväg. Avverka när risken för körskador är som minst, dvs när marken är frusen eller torr.

• Undvik att avverka vid allt för blöta områden. Var särskilt rädd om marken vid sjöar och vattendrag av olika slag.

 

Filmer om körskador:

Markskador vid skotning

Weda Skog kör ut virke

 

Läs även dessa artiklar:

Tandlös skogsvårdslag öppnar för markskador (SkogsEko nr 4/05)

Vattendrag som återställs kan få värre skador (SkogsEko 4/06)

Bättre attityder förebygger körskador (SkogsEko 01/09)

Viktigt att minska kvicksilverläckaget (SkogsEko nr 3/09)

Markmekaniska aspekter på körskadeproblemet (Iwan Wästerlund, SLU, Umeå)

Körskador i skogsbruket: Störst är värst (Miljöforskning 5-6/2006)

Planerat skogsbruk minskar kvicksilverläckage (Miljötrender nr 1/2009)

Skyddsridåer Längs Vattendrag (SILVA). Fiskerierket, Finfo 2001:6

Kvicksilver från myrar och kalhyggen strömmar ut i skogssjöar. Finlands miljöcentral (SYKE)


Porvari, P. (2003). Sources and fate of mercury in aquatic Ecosystems. Finnish Environmental Institute, Finland

 

Mer om mark och vatten hittar ni här