Login Form

Sveaskog planerar att avverka naturskogen och den viktiga renbetesmarken på Biellovare i Maskaure sameby.

Leif Lundberg från Maskaure sameby, Johanna Nilsson, medlem i Naturskyddsföreningen i Luleå och den ideella naturvårdaren Björn Mildh skriver ett öppet brev till Sveaskog om att skogsbolaget måste lyssna på samerna och spara naturskogen på Biellovare som är viktig renbetesmark och har höga naturvärden.

Läs brevet i sin helhet här:

Bästa Anette, Fredrik och Jenny,

Skogen som Sveaskog vill avverka på Biellovare i Maskaure sameby är en hänglavsrik naturskog som är viktig renbetesmark.

Samerna säger nej till avverkning. Alla hänglavskogar skall sparas. Hänglavar och andra lavar på träden är livsviktiga för renarna när marklaven är låst av is. Just nu har vi en sådan vinter. Renarna i Maskaure svälter och får stödutfodras för att klara sig. De flesta hänglavskogarna utanför reservaten är redan avverkade.

Frågan om hänglavskogar har alltid varit en icke-fråga för Sveaskog (och andra skogsbolag). Det kommer den inte att vara härefter. Dags för förändring!

Naturskogen på Biellovare är viktig renbetesmark och har även höga naturvärden. Samebyns företrädare samt extern intressent har upprepade gånger begärt en öppen, skriftlig naturvärdesredovisning av Sveaskog. Men bolaget tjurar och vägrar gång på gång. Vi skall nöja oss med att läsa er 8 sidor långa inventeringsbeskrivning i bolagets tidskrift Forum Sveaskog 3:2019 med den yviga rubriken ”En ovärderlig process. 3 steg till naturens bästa”. Bolagets egenhändiga fribrev!

Sveaskogs naturvärdesbedömningar tål ingen öppen granskning.

Ännu en gång Sveaskog. Ingen renbetesskog/naturskog skall huggas med hemlighållen naturvärdesbedömning som grund. Allra minst om berörd sameby har sagt nej till avverkning.

Rennäringen är klassad som Riksintresse.

Renbetesskogar skall lämnas ifred, inte avverkas.

Vår urbefolkning samernas rätt skall respekteras.

Vänligen,

Leif Lundberg, Maskaure sameby

Johanna Nilsson, medlem i Naturskyddsföreningen i Luleå

Björn Mildh, medlem i Naturskyddsföreningen

P.S. Den som vill kan nedan ta del av hur samråden med samerna sedan länge gått till. Ett möte som Sveaskog gång på gång hävdat äger rum mellan jämbördiga parter, med ömsesidig respekt för båda parters verksamhet.

--

Sveaskogs s. k. samråd med samerna

Det statliga skogsbolaget Sveaskog, ägt av oss alla, har till följd av tidigare överavverkningar en ständigt kännbar brist på avverkningsmogen skog. Virkesbristen är så allvarlig att Sveaskog yrkat på force majeure för att slippa fullgöra sina leveransavtal! Detta trots att man har lämnat sina naturvårdande ambitioner och nu bedriver samma brutala skogsbruk som andra bolag, eller värre. Man hugger både fjällnära skogar och i samebyarnas kärnområden av riksintresse i sitt försök att hålla sågverk och industrier med virke.

För att rättfärdiga sina talrika avverkningar i viktiga renbetesmarker hävdar Sveaskog ihärdigt att samråden med samerna äger rum mellan jämbördiga parter, samt att de bygger på ömsesidig respekt för båda parters verksamhet.

Men så är det inte. Sveaskog målar upp en falsk bild.

Parterna är inte jämbördiga. Sveaskog är alltid i överläge och tvekar inte att bruka sin maktposition för att pressa motparten till eftergifter. Målet är att komma åt skogarna i renbeteslandet.

Sveaskog lyssnar inte på samerna. Sveaskog har inte respekt för samernas verksamhet. Dessutom är kunskap om renskötselns villkor obefintlig hos bolagets företrädare.

Här ett exempel på Sveaskogs taktik. Före varje samråd har bolaget gjort en förteckning över skogar som man vill avverka inom byns renbetesmarker. På listan finns ofta mer än 20 skogar. Vegetationsbeskrivningen är minimal. Inte ett ord om att det kan handla om hänglavskogar, livsviktiga under renarnas vinterbete. Kolumnen om hänsyn till rennäringen är tom.

Sveaskog tar upp varje skog på listan. ”Får vi inte ta den här skogen måste vi få ta den där” och så vidare. Man räknar kallt med att samebyarna inte förmår stå emot och säga nej till allt, de kommer till slut att gå med på ett stort antal avverkningar. Så fortsätter det, samråd efter samråd. Samebyns nej till avverkning av en skog respekteras inte. Det gäller bara vid det aktuella samrådet. Vid nästa möte kan Sveaskog ta upp samma skog igen. Så fortgår det tills bolaget fått vad det vill ha!

Detta är vad som döljer sig bakom Sveaskogs beskrivningar av jämbördiga parter och respekt. Och detta är vad samerna tvingas leva med. Situationen blir inte bättre av att samer också kan ha säsongsarbete med röjning i dessa samma skogar före avverkning, tyvärr viktiga jobb som man inte har råd att avstå från.

Sveaskogs trakthyggesbruk och maktfullkomlighet är tunga hot mot rennäringen, mot hela samebyars existens och mot skogar som borde skyddas. Allt handlar om ett strukturellt men också systematiskt förtryck, baserat på urgammal herrefolksmentalitet, tillsammans med en senare tids oro för att samer med rättigheter skulle kunna försvåra exploatering.

Det är samma oro, och samma skamliga girighet som gjort att den Svenska Staten ännu inte undertecknat ILO 169 om skydd för urbefolkningars rättigheter. Om så skedde skulle samråden om skogarna kunna genomföras mellan verkligt jämbördiga parter.

Maskaure sameby

Svaipa sameby AB

Västra Kikkejaure sameby

Mausjaur sameby

Stefan Mikaelsson, renägare. Hárált - Harads

Johanna Nilsson, Luleå

Björn Mildh, Piteå