Forest Stewardship Council (FSC) är en internationell organisation för certifiering av skogsbruk och skogsprodukter. Tanken är att FSC ska främja ett miljömässigt, socialt och ekonomiskt ansvarsfullt skött skogsbruk. FSC består av representanter från skogsindustrin, miljörörelsen och sociala intresseorganisationer. Den första svenska FSC-standarden, som baserades på FSC:s internationella principer och kriterier, introducerades 1998. Den användes fram till 2010, trots att standarden egentligen ska uppdateras vart 5:e år. En ny svensk skogsbruksstandard började gälla från den 1 juni 2010 och enligt svenska FSC var den tydligare och mer detaljerad än sin föregångare.

I Sverige är nästan hälften av den produktiva skogsmarken, drygt 11 miljoner hektar, FSC-certifierad. De största skogsbolagen i Sverige är FSC-certifierade och en oberoende (från FSC), ackrediterad certifierare ska kontrollera att de efterlever standarden. Certifieraren granskas i sin tur av företaget Accreditation Services International (ASI), som kontrollerar att certifieraren arbetar efter och följer de regler som finns.

FSC-certifieringen ska vara en garanti för att trä- och pappersprodukter kommer från ett hållbart skogsbruk och göra det möjligt för konsumenter att göra ett aktivt och miljömedvetet val. Enligt den svenska FSC-standarden från 2010 ska skogsbruket bevara den biologiska mångfalden och bibehålla de ekologiska funktionerna och skogens karaktär (Princip 6: Miljöpåverkan).

 
FSC:s krav:


Enligt den svenska FSC-standarden (2010) ska:

  • (a) Utpräglat olikåldrig och skiktad naturskog med riklig förekomst av gamla/grova träd och rikligt med grövre död ved i olika nedbrytningsstadier, (b) nyckelbiotoper och (c) impediment undantas från alla skogsbruksåtgärder, förutom åtgärder påkallade för att bevara eller främja biotopens naturliga eller hävdbetingade biologiska mångfald (kriterium 6.2.1). 


  • Skogsbruksåtgärder i skogar med höga bevarandevärden ska bevara eller förbättra de egenskaper som utmärker sådana skogar (Princip 9: Underhåll av skogar med höga bevarandevärden). ”Skogar med högt bevarandevärde” (HCVF) definieras enligt FSC:s internationella ordlista bl.a. enligt följande: skogsområden med globalt, regionalt eller nationellt betydelsefulla (HCVF 1); och skogsområden som upprätthåller grundläggande naturgivna funktioner i kritiska situationer (t ex skydd för avrinningsområden, erosionskontroll) (HCVF 4).

  • 
Skogsbrukare ska undanta minst 5 procent av sin produktiva skogsmarksareal från andra åtgärder än skötsel påkallad för att bevara och främja biotopens naturliga eller hävdbetingade biologiska mångfald (kriterium 6.4.1).

  • 
Vid avverkning enligt FSC-standarden ska bland annat följande naturvårdsåtgärder vidtas:
 Hänsynsytor, kantzoner eller trädgrupper samt naturvärdesträd ska lämnas på sådant sätt att större kala ytor undviks (kriterium 6.3.17S).

  • 

Alla naturvärdesträd (avvikande särskilt grova/gamla träd, träd med påtagliga öppna brandlyror eller tydliga äldre kulturspår och liknande) ska lämnas och värnas vid alla skogsbruksåtgärder (kriterium 6.3.18S).

  • Minst 10 stormfasta träd av olika trädslag, med goda förutsättningar att utvecklas till grova och gamla träd under nästa omloppstid, ska lämnas per hektar (kriterium 6.3.16S).

  • 

Alla högstubbar, lågor och andra döda träd ska lämnas förutom då de bl.a. utgör en säkerhetsrisk, blockerar stigar eller utgör dokumenterad risk för massförökning av skadeinsekter (kriterium 6.3.4S och 6.3.5S).

  • 

Större markägare planerar skogsbruket i syfte att uppnå en landskapsekologiskt balanserad åldersfördelning, med särskilt beaktande av andelen äldre skog i landskap med brist på sådan (kriterium 6.1.3).

  • 
Påvisbara åtgärder för att säkra förekomster av rödlistade arter ska genomföras utanför avgränsande nyckelbiotoper (detaljhänsyn eller hänsynsytor vid avverkning, alternativt punktinsatser eller avsättningar av skog för naturvårdsändamål) (kriterium 6.2.4).

  • 

Förekomst och hänsyn ska dokumenteras gällande kända rovfågelbon och tjäderspelplatser samt påvisbara åtgärder för att skydda dessa ska genomföras (kriterium 6.2.5).

  • 

Skogsbruket bedrivs i former som syftar till att upprätthålla markens naturliga processer och långsiktiga produktionsförmåga samt undviker att skada andra ekosystem och biologisk mångfald (kriterium 6.3.21).

  • Rutiner för att undvika att betydande körskador uppstår i samband med skogsbruksåtgärder ska finnas (kriterium 6.5.3).

Principerna och kriterierna i FSC:s skogsbruksstandard från 2010 är mer detaljerade än i sin äldre förlaga från 1998, Bortsett från det är de förhållandevis lika. Princip 9 (Underhåll av skogar med höga bevarandevärden) har tillkommit och fanns ej med i den äldre förlagan.

 

FSC i verkligheten

Konsumenter kan i dagsläget inte lita på att de FSC-märkta produkterna på marknaden kommer från hållbart skötta skogar. Det förekommer kontinuerligt att FSC-certifierade skogsbolag avverkar gammelskogar och nyckelbiotoper, och att de avverkar skog med miljömässigt undermåliga skogsbruksmetoder, vilka bryter mot den svenska FSC-standarden. Hänsyn tas inte alltid till fåglars häckningsplatser, t.ex. tjäderns lekplatser (tjädern är finns med i EU:s habitat- och fågeldirektiv som en art för vilken särskilda skyddsområden ska avsättas). De flesta skogsbolag anlägger stora monokulturer och skogsplantager och sparar för ofta en för låg andel lövträd, hänsynsytor, död ved och gammelskog på landskapsnivå. Stora kalhyggen är tillåtna liksom gödsling, markbearbetning, dikesrensning, främmande trädslag och kemikaliebehandling av plantor. Inte heller fredas fridlysta arter.

De flesta FSC-certifierade skogsbolag har många avverkade skyddsvärda skogar, naturvärdesträd och överkörda lågor på sitt samvete. Det är inte acceptabelt att skogsbolag förvaltar sitt åtagande gentemot FSC och skogen på detta sätt. Ett skogsbolag som ständigt gör sig skyldig till dessa övertramp ska överhuvudtaget inte vara certifierad. Skogsbolaget bör mista sitt FSC-certifikat. Det är i första hand skogsbolagens ansvar att se till att de följer standarden. När de inte gör det, måste certifierarna och FSC agera, vilket de hittills inte gjort. Uppenbara brott mot FSC har inte fått några allvarliga konsekvenser, vilket inneburit att skogsbolagen ostört kunnat fortsätta att bryta mot FSC-standarden.

Det ska vara möjligt för oberoende certifierare och FSC att suspendera företag och dra in deras certifikat i praktiken, inte bara i teorin. Har ett skogsbolag en gång fått ett Major CAR (den allvarligaste anmärkningen en certifierare kan dela ut till FSC-certifierade skogsbolag, förkortning för Krav på korrigerande åtgärder) bör de mista sitt FSC-certifikat om de systematiskt fortsätter att bryta mot standarden. Skogsbolag som avverkningsanmäler gammelskogar och nyckelbiotoper ska också kunna anmälas för brott mot standarden innan de avverkat skogen.

Certifierarna kontrakteras av skogsbolagen, vilket troligen medför att de inte agerar helt opartiskt vid granskning av de FSC-certifierade skogsbolagen. Certifierarna måste kontrakteras av ett fristående organ och inte av företagen. Hittills har certifierarna agerat alltför slapphänt och haft en tillåtande attityd när de granskat områden som avverkats felaktigt, och gång på gång godkänt skogsbolagens förfaringssätt. ASI måste använda sin möjlighet att frånta certifierarna deras befogenhet att som oberoende organ granska FSC-certifierade företag. Certifierarnas uppföljningar i fält måste vara offentliga för att ge intressenter en insyn i deras verksamhet. Fältbesöken måste dessutom ske när marken är snöfri, för att alla avvikelser från standarden ska uppdagas.

 

FSC ur funktion

Somliga anställda på skogsbolag och certifieringsbolag menar att tydliga övertramp mot FSC-standarden kan klassas som en tolkningsfråga. De framhåller att FSC-standarden kan tolkas på olika sätt och menar att en del överträdelser inte avviker från standarden, trots att exempelvis en gammelskog som hyser ett flertal rödlistade arter eller naturvärdesträd har avverkats eller död ved körts över. De menar att FSC-standarden lämnar utrymme för subjektiva tolkningar.  Avvikelser kan också avfärdas som misstag eller engångsföreteelser. Skydda Skogen ifrågasätter denna syn på FSC-standarden. Hur kan standarden överhuvudtaget feltolkas när det tydligt står att nyckelbiotoper inte ska avverkas och att naturvärdesträd värnas vid alla åtgärder och inte ska avverkas? Det ska inte gå att avfärda tydliga brott mot standarden som obetydliga snedsteg.

Den svenska FSC-standarden värnar utpräglat olikåldrig naturskog med riklig förekomst av gamla/grova träd och död ved, nyckelbiotoper och skogar med höga bevarandevärden, men alla skogar med höga naturvärden uppfyller inte dessa kriterier. Gammelskogar som inte omfattas av "höga bevarandevärden”-definitionen i den svenska FSC-standarden och icke registrerade nyckelbiotoper värnas inte alltid.


De flesta FSC-brott som uppdagas skulle ha begåtts i det tysta om inte miljöorganisationer och ideella krafter varit ute och kontrollerat skogsbolagens efterlevnad av FSC-standarden. Ingen hade klagat och skogsbolagen hade kunnat fortsätta sina avverkningar som om allt vore frid och fröjd. Det ska inte behöva vara ideella organisationer eller enskilda människors uppgift att sköta denna granskning. FSC-certifieringen ska kunna garantera att skogsbruket följer de krav som finns.

FSC har misslyckats bevara den biologiska mångfalden och att förhindra att skogar med höga naturvärden avverkas i Sverige. Det finns otaliga exempel på att bolag som Stora Enso, Bergvik, Holmen skog, SCA och Sveaskog brutit mot standarden under årens lopp. Det tyder dels på att bolagen inte tar standarden fullt på allvar och använder FSC för att få fler kunder, och dels att systemet är för svagt. Skydda Skogen och andra miljöorganisationer har dokumenterat många brott mot FSC-standarden, men hittills har det inte lett till några allvarliga följder för de inblandade skogsbolagen. Inte heller har det lett till tillräckliga förbättringar i standarden eller skogsbruksmetoderna. Den svenska FSC-standarden är i sin nuvarande form för svag för att säkerställa och skydda Sveriges biologiska mångfald samt att trygga skogens sociala aspekter.

Krav saknas

FSC-standarden kräver fortfarande inte att den generella hänsynen i skogsbruket granskas i större utsträckning. Ideella naturvårdares granskningar visar att den ofta är bristfällig. Skogsstyrelsens granskningar har visat att 37 procent av skogsbolagens avverkningar under 2010 inte nådde upp till skogsvårdslagens lågt satta minimikrav, vilket i sig är ett brott mot den svenska FSC-standarden (kriterium 1.1.2 ).

Enligt den svenska FSC-standarden ska även plantageskogar i områden som efter november 1994 omvandlats från naturskogar normalt inte erhålla certifikat (kriterium 10.9). I dagsläget kan dock markägare utan erinran bibehålla certifikatet trots att avverkade skogsområden som tidigare föryngrats naturligt överförs till plantager, d.v.s. monokulturer av enbart tall eller gran.
Svenska FSC menar att FSC-märkta varor inte innehåller trä från illegala avverkningar. När den svenska skogsvårdslagen inte följs, naturskogar omvandlas till plantager i strid mot FSC-standardens krav, och hänsyn varken regleras eller tas till fridlysta arter – var går gränsen för en illegal avverkning?Svenska FSC gynnar skogsskötselmetoder som leder till att skogslandskapet utarmas biologiskt genom att omvandla naturskogar till plantager. FSC bör än mer framhålla och främja alternativa metoder för att bromsa utarmningen av den biologiska mångfalden genom bl.a. naturlig föryngring, kalhyggesfritt skogsbruk, starkare skydd av vattenmiljöer, ökad generell hänsyn med fler evighetsträd och ökat inslag död ved och lövträd i det brukade skogslandskapet. FSC ska inte tillåta att naturskogar omvandlas till plantager, monokulturer eller hårt brukade industriskogar. Även ett omfattande restaureringsarbete krävs på landskapsnivå för att nå den skyddsnivå som krävs för att bevara mångfalden i skogen, eftersom skogar med höga naturvärden är en brist i landskapet. FSC måste utveckla riktlinjer för hur urvalet av lämpliga ”restaureringsskogar” kan ske – här bör framför allt äldre och avverkningsmogna skogar, samt lövskogar med potential att utveckla höga naturvärden omfattas.

Fortfarande kräver inte FSC-standarden total transparens och kvalitetskontroll när det gäller de frivilliga avsättningarna. Länge valde skogsbolagen strategiskt att inte publicera kartor officiellt på nätet. Efter många år av kritik och påtryckningar från miljörörelsen redovisar nu bl.a. Sveaskog, SCA och Holmen Skog sina frivilliga avsättningar på internet. . Innan var det svårt att få en överblick över var skogsbolagens frivilliga avsättningar var belägna. Undersökningar har dessutom visat att skogsbolagens frivilliga avsättningar inte sällan är mer lågproduktiva marker med lägre biologisk kvalitet, vilket medför minskad ekonomisk förlust för skogsbolagen. De frivilliga avsättningarna innebär inte heller områdena är skyddade enligt lagen, utan de kan istället avverkas utan följder.

Detta är mycket allvarligt med tanke på att en stor del av Sveriges miljömål för långsiktigt skydd av skogsmark till 2020 (under miljömålet Levande skogar), bygger på frivilliga avsättningar. FSC har självklart en stor roll i det hela. Miljömålet vilar alltså på en väldigt lös grund eftersom de frivilliga avsättningarna inte bevarar den biologiska mångfalden i skogen på lång sikt.

FSC-standarden kräver visserligen att minst 5 procent av de certifierade skogsägarnas marker ska avsättas till naturvård (som nämns ovan), vilket är bättre än ingenting. Men standarden garanterar på intet vis det hållbara nyttjande av de skogliga ekosystemen som FSC lovar sina kunder. Miljövårdsberedningen konstaterade 1997 att minst 9-16 procent av den svenska produktiva skogsarealen nedanför den fjällnära gränsen skyddas på lång sikt om den biologiska mångfalden skall kunna bevaras. Denna nivå förutsatte dessutom att den generella naturhänsynen i den brukade skogen var generös, vilket den varken var eller är i dagsläget. Forskning visar att när 10-30 procent av krävande arters ursprungliga livsmiljö återstår, minskar deras överlevnadschanser drastiskt. Ledande forskare menar numera att 20 procent av den produktiva skogsmarken i Sverige måste skyddas för att den biologiska mångfalden ska kunna bevaras. Till och med statligt ägda Sveaskog har högre ambitionsnivå än FSC, en nivå på 20 procent (varav 10 procent naturvårdsskogar), med argumentet att detta är vad som minst krävs för att bevara de mer känsliga arterna i skogslandskap där skogsbruk bedrivs. Detta medan det FSC-certifierade skogsbolaget Holmen skog vill sluta med naturlig föryngring och uteslutande gå över till att byta skog mot plantager, vilket är ett stort hot mot den biologiska mångfalden i skogen. Det räcker med andra ord inte med 5 procent frivilliga avsättningar.

FSC i utlandet

FSC kritiseras även internationellt, där bl.a. Stora Enso ignorerar lokalbefolkningars rättigheter och anlägger plantager i bl.a. Brasilien, Uruguay och Kina, samtidigt som IKEA:s helägda FSC-certifierade dotterbolag Swedwood avverkar urskogar i Ryssland.

Slutet nära för FSC?

Tanken med FSC var att skogsbruket i Sverige skulle utvecklas till ett mer och mer hållbart skogsbruk. Nu har 15 år gått och bolagen vill fortfarande inte skydda våra sista gammelskogar eller ta den hänsyn som krävs i de skogar som brukas. De vägrar att göra vidare avkall på potentiell skogsindustriell maximalvinst, istället för att ta sitt sektorsansvar som förutsätter ett långsiktigt hållbart nyttjande av skogen. Nyttjandet av ekosystem måste ske på sådant sätt att kommande generationer kan få del av dess ekosystemtjänster, medan naturligt förekommande arter kan leva vidare i livskraftiga populationer. 

Naturskyddsföreningen, Fältbiologerna och Miljöförbundet Jordens Vänner har redan lämnat svenska FSC:s styrelse som en protest för att de anser att systemet fungerar för dåligt. Världsnaturfonden WWF och Sverige Ornitologiska Förening är de enda representanterna för miljökammaren i FSC. Skydda Skogen är inte medlem i svenska FSC, och kommer inte heller att vilja vara det så länge standarden och skogsbolagens tillämpningar är ohållbara och skogsbolagen oseriösa.

Det finns en utväg ur den katastrofala situation som råder med det svenska FSC-systemet: vilja hos skogsbruket och en starkare standard som sätter den biologiska mångfalden i första rummet. Det är något som till stor del saknas idag. Standarden måste utvecklas i samråd med miljörörelsen och andra intressenter. Idag har skogsnäringen makten över FSC.

FSC borde kräva att alla skogsaktörer som vill certifiera sig ska en hög ambitionsnivå som ligger i linje med rådande naturvårdsforskning.

Endast skogsbolag som på uppriktigt allvar vill bedriva ett långsiktigt hållbart skogsbruk bör få tillstånd att vara certifierade. Brott mot standarden måste leda till faktiska konsekvenser. Skogsskötselmetoderna som används måste vara miljövänliga och ta hänsyn till ekologiska, estetiska, sociala och ekonomiska aspekter.

Hittills har svenska FSC varit ett stort misslyckande för skogen och naturvården, ett misslyckande som kommer att få långtgående konsekvenser.

 

Dokument, rapporter och länkar angående FSC och svenskt skogsbruk

Här finner ni rapporter, dokument, artiklar och länkar som rör frågor om FSC och skogsbruk. Dessa är hämtade från olika källor så som  naturvårdsorganisationer, sociala grupper och andra intressenter. Många av texterna är på svenska, men även på engelska och tyska. Har ni frågor om innehåll, ta kontakt med författare eller upphovsmän.
Rapporter & dokument:
Frivilliga avsättningar och metso


FSC internationellt och illegal avverkning

 

 

Refresh
Refreshing...