Det ryktas om en köttskatt. Somliga anser att vi inte ska äta så mycket kött, eftersom produktionen ger upphov till koldioxidutsläpp.

Säkert äter vi för mycket, inte bara kött. Och man kan leva gott utan att alls äta kött, det är värt att påpeka. Men om vi gör det, och granskar utsläppen, ser vi att huvuddelen inte kommer från djuren eller själva konsumtionen, utan från produktionen av djurfoder, alltså från spannmål som odlas med massiva insatser av energi, huvudsakligen fossila bränslen. Inte minst produktionen av konstgödsel är synnerligen energikrävande.

I själva verket är det så att insatserna av energi, mätt i kcal, ofta överstiger vad man får ut av slutprodukterna. På så vis är jordbruket olönsamt.

Men vi måste inse att kött kan produceras på väldigt olika sätt. Viltkött kostar oss inga insatser av energi över huvud taget. Vi kan också hålla får och andra betesdjur på marker som inte kan användas till annat. De kan vinterfodras med hö som växer naturligt på ganska magra marker och behöver jämförelsevis små insatser av gödselmedel. Lämpligen djurens egen komposterade spillning.

Det är industriproduktionen av kött som bör beskattas för att minska. Annat både kan och bör utvecklas! Djur av alla slag behövs ju, deras spillning behövs, och de har alltid funnits i landskapet. Felet nu är den groteska koncentrationen på vissa platser och den totala frånvaron på alla andra. Ingendera är särskilt ekologisk.

De högförädlade nötkreatur som står i djurstallar nuförtiden klarar förvisso inte att leva på naturligt foder och lämpar sig dåligt för ett fritt liv. Men det finns raser som kan fungera bättre och ge ett friskare kött. Och varför inte släppa upp älgstammen igen? Vi har också gott om vildsvin och det finns rentav tamsvinsraser som skulle kunna hålla till på lämpliga ställen i skogarna.

Svensk natur är i själva verket utomordentligt lämpad för den här sortens extensiva djurhållning. Vi har stora arealer lämplig mark, och mer kan tillskapas med hjälp av betesdjuren själva.

Mångbruk var förr en självklarhet i skogen. Mycket av det som idag är fantasilösa virkesplantager, var då både skog och betesmark, med en helt annan mångfald. Gamla fäbodplatser vittnar om något som fortfarande vore möjligt.

Problemet är att våra skogar idag har kapats till nästan hundra procent av skogsbruket och utsätts för hård ensidig exploatering. Allt annat, t.o.m bärplockning betraktas på vissa håll som oönskad konkurrens. Men med bara lite vidsyn och intresse från myndigheter och markägare kunde skogarna få liv igen. ”Levande skogar” är f.ö. ett av riksdagen antaget mijömål. Det finns många skäl att låta det bli verklighet.

Ett nät av mindre slakterier skulle minska de ökända djurtransporterna och komplettera bilden av en sundare djurhållning.


Thomas Tidholm

Refresh
Refreshing...