Login Form

Närbild av naturskogen i ”Oasen” innan den utplånades. Foto: Mats-Åke Bergström

 

SCA:S JANUSANSIKTE

I det forna Rom dyrkades guden Janus som hade två ansikten. De uttryckte guddomens dubbelnatur. Jag har genom åren gång på gång upplevt samma
fenomen med SCA. Bolagets ledning har en medveten dubbelnatur,
ett Janusansikte. Det ena ansiktet vänder man utåt, mot allmänheten,
kunder och media. Det ansiktet vill ledningen att media skall se och
referera, det ger en positiv bild av SCA och bolagets verksamhet utåt.

 

Det andra ansiktet visar SCA inte öppet utan bara i det fördolda. Det vänder
bolaget mot naturen, skogen och fåglarna vid avverkningar, mot enskilda
personer som framför kritik och som ledningen bedömer att ensamma inte
utgör något hot mot bolaget, mot samer vid slutna möten om avverkningar i
renbetesskogar, då bara några få samer från berörd sameby träffar bolagets
företrädare, ofta den lokale distriktschefen och dennes närmaste man.
Det ansiktet visar ingen hänsyn eller förståelse. Då styr enbart bolagets hårda
och maktfullkomliga företagskultur. SCA avskyr allt som begränsar bolagets
möjligheter att ta ut säljbart virke, om det så är naturvärden, renskötsel eller
häckande fåglar.

 

Denna bild är tagen från samma plats som föregående bild. Den visar vad som fanns kvar av ”Oasen vid Forsmansheden” och de arter som hade den som sitt livsrum när SCA huggit klart 1985-86. Intet återstod! SCA utplånade skogen.

Foto: Mats-Åke Bergström

 


 

 

SCA:S BRISTANDE NATURVÅRD HAR LÅNG TRADITION

 

 

I sin beskrivning av bolagets naturvård skriver SCA bland annat följande:
"Redan i mitten av 1980-talet slog SCA fast att en bevarad biologisk mångfald
är det viktigaste miljömålet för ett ansvarsfullt skogsbruk."

 

Ur bildserien nedan framgår hur SCA sedan vid samma tidpunkt förverkligade
detta sitt viktigaste miljömål i sina marker i södra Norrbotten.
I den lilla skogsresten på några hektar som bolaget i en första avverkningsvåg
tillfälligt sparat, omgivet av kalhyggen, häckade spillkråka, tretåig hackspett,
större hackspett, pärluggla, bivråk och sparvhök. Dessutom gjordes flera
observationer av mindre hackspett, ormvråk och trädkrypare. Orkidéarterna
grönkulla, spindelblomster, nattviol, Jungfru Maria nycklar, korallrot, knärot
och norna fanns mer eller mindre rikligt i denna lilla naturskogsrest av
nyckelbiotopsklass.

 

Den sista bilden visar vad som återstod när SCA huggit klart och utplånat skogen.
Bilden kunde lika väl vara tagen i Hiroshima 1945.
SCA:s hänsynslösa skogsbruk, bolagets dolda ansikte, har lång tradition.

 

 

 

SCA:S SKOGSBRUK: INGET FÅGELSKYDD ENS FÖR RÖDLISTADE ARTER

 

 

Finnträskskogen ligger ca 2 mil söder om Piteå, på gränsen mellan Norrbotten
och Västerbotten. Området är känt för sin rika fågelfauna, i nivå med IBA-klass
(Important Bird Area enligt BirdLife International) även om officiell klassning inte
skett, med bland annat häckande lappugglor (antalet par varierar, beroende på
tillgången av gnagare), slaguggla, duvhök, bivråk, ormvråk och fiskgjuse.
Dessutom finns flera par häckande salskrakar i tjärnar i området, samt tjädrar
och tjäderlekplatser.

 

Finnträsk gränsar i sydost direkt mot skogen i Kälen, som också är fågelrikt
med bland annat häckande bivråk och lappuggla.
SCA har sedan mer än 10 år tillbaka uppmärksammats på områdets unika karaktär
som fågellokal, men bolaget har fortsatt att avverka de få resterande öarna med
naturskog som är livsrum för många av rovfåglarna. Se tidskriften "Vår Fågelvärld"
nr 4 / 2001 och nr 8 / 2007. Det lilla som bolaget sparat har inte skett på eget
initiativ, utan alltid först efter påtryckningar, och de sparade naturskogsresterna har
fortfarande inget permanent skydd, allt är utbytbart. En enkel "intern omprioritering"
som ingen utomstående ens behöver få kännedom om räcker för att skogen
skall kunna bytas ut och slutavverkas.

 

Kort sagt, det finns inget fågelskydd, varken i Finnträsk eller Kälen.
Just nu står "Slaguggleskogen" och "Tjäderskogen" i Finnträsk på tur, liksom en
naturskogsrest i Kälen intill en tidigare känd häckningsplats för lappuggla.
Skogarna är snitslade och avverkningstillståden klara. Det är bara att hugga.
När SCA avverkningsplanerade Slaguggleskogen sparade man först inte ett
enda träd kring bostubben. Den skulle friställas ute på hygget trots att jag redan
flera år tidigare informerat SCA om slagugglan och visat bostubben.
Inte förrän bolaget kontaktats på nytt gjordes snitslingen om så att träden
närmast högstubben fick stå kvar. Men SCA har vägrat att spara skogen som är
slagugglans livsrum.

 

 

"Tjäderskogen" är en annan, liten gammelskogsrest i Finnträsk  som också skall
slutavverkas trots att det finns en tjäderlekplats i området.
Skogen är snitslad ända fram till ca 30 meter från lekplatsens centrum.
När jag gjorde SCA uppmärksam på spelplatsen bestred bolaget mina uppgifter
och tog i brist på argument till nävarna. Man gick ut i media och kallade mig
offentligt för lögnare. Mina uppgifterna om spelplatsen har sedermera bekräftats
av andra i tidningen Skogsland. Men fortfarande vilar avverkningshotet över Tjäderskogen.

 

 

I intilliggande Kälen fanns en sedan många år tillbaka välkänd lappugglehäckning
i ett duvhöksbo. Jag gjorde SCA uppmärksam på boet och bad bolaget att inte
avverka i närheten av boträdet. Men vad gjorde SCA? Jo, precis tvärtom!
Man slutavverkade skogen intill boet. Sedan dess har ingen lappuggla häckat där.
Bilden nedan visar lappugglan i boet innan slutavverkningen.

 

 

Det finns många fler exempel som alla visar samma sak. SCA:s löften om
livsutrymme för stora rovfåglar, ugglor och andra fågelarter, även rödlistade,
är bara tomma ord och fagert tal för att dupera allmänheten och kunderna.
Det spelar ingen roll för SCA om fåglarna försvinner. Helst skall de bort,
så att återstående gammelskogsrester kan huggas utan protester.

 

SCA:s naturvård är inte trovärdig.
Även fåglar har rätt till ett livsrum.
Naturvård och ansvarsfullt skogsbruk är att ge dem det.

 

Slutligen:

 

FSC kan aldrig bli bättre än dem som är satta att förverkliga reglerna i
praktiken - i detta fall SCA och bolagets certifierare.

 

Björn Mildh

 

 

Björn Mildh bor sedan 1984 i Piteå i Norrbotten. Han är född och uppvuxen
i Åbolands skärgård i Finland och har sedan barnsben haft ett starkt och
levande intresse för naturen, särskilt fåglar, växter och skog. Under sitt
yrkesverksamma liv har han verkat som barnläkare i ca 30 år och gick
i pension 2005.
Sedan slutet av 1990-talet har han arbetat aktivt med naturvård i skogen,
mest på bolagsägda marker i södra Norrbotten (ASSI som blev Sveaskog
2002, samt SCA och Statens Fastighetsverk). Björn Mildh är medlem i

Naturskyddsföreningen och styrelseledamot i Föreningen Skydda Skogen.