Login Form

I ett mänskligt tidsperspektiv ändras naturen bara sakta. Jag kan föreställa mig att en plats såg ut som idag redan innan jag föddes och kommer att bli kvar tämligen oförändrad efter att jag är död. Detta gäller dock bara de naturliga miljöerna: naturskog, berg, myr, sjö och vissa typer av strand. Även de mest dramatiska störningar – brand, storm och översvämning - medför tillfälliga förändringar, följda av återgång mot det tidigare tillståndet. Oåterkalleliga förändringar, som igenväxningen av en sjö, eller nedvandringen av strandzonen vid Bottenviken, går också långsamt för en människa.

Kulturlandskapet ändras däremot snabbt genom ändrad hävd. Det gäller både åker, äng, betesmark och brukad skog. Havsstranden ändras snabbt genom landhöjningen.
Natur kommer av natus, som betyder född. Man kan säga att naturen består dels av berg, jord och vatten, men framför allt av den stora mängden av levande organismer, arterna och individerna. Människan var en av naturens arter, men hon har brutit sig ut ur naturen och ställt sig emot den.

Naturen var först. Sedan kom människan. Naturen hade byggt ett system som ändrades bara långsamt. Kontinentalplattorna flyttades långsamt och bergskedjorna formades långsamt. Genomen ändrades långsamt, i evolutionens takt. Människan hade visserligen levt i och med naturen en lång tid, och påverkat den måttligt, men sedan kom den moderna människan, och då blev påverkan större.
Vid mitten av 1700-talet trädde industrimänniskan fram, och förändringen blev tusen gånger snabbare. Naturen upplevdes som stillastående och dess erfarenhet tenderade att nedvärderas eller glömmas bort.

Naturen är överlägsen människan genom sin erfarenhet, som sträcker sig över flera miljarder år, medan människans erfarenhet som intelligent varelse sträcker sig över en tusendel av denna tidrymd och hennes erfarenhet som industrimänniska bara över en tjugomiljondel. Naturens överlägsenhet består i genom ens ändamålsenlighet, den goda funktionen hos de strukturer och funktioner som de bygger upp. Charles Darwin lärde oss hur det har gått till och fortsätter att verka.

Den moderna människan har brutit sig ut ur naturen. Det började redan med den kristna läran. När gud hade skapat mannen och kvinnan sade han till dem: ”Varen fruktsamma och föröken eder, och uppfyllen jorden och läggen den under eder; och råden över fiskarna i havet och över fåglarna under himmelen och över alla djur som röra sig på jorden.” Människan har bestämt sig för att ”lägga under sig” jorden och dess andra ca hundra miljoner organismer, och legitimerat det genom de heliga skrifterna. Motsättningen är fundamental och består trots sekulariseringen. Nu när vandringsduvan och garfågeln är bortskjutna, har vissa tänkande människor drabbats av samvetskval och under de senaste 150 åren börjat fundera över om det var rätt. Naturskyddsföreningen bildades 1909 och samma år började man inrätta nationalparker i Sverige.

Naturvårdstankar har dock ännu inte ändrat balansen. Industrimänniskan exploaterar, lägger under sig och konsumerar, hugger ned urskogar, dumpar giftiga eller vassa rester i havet eller på u-ländernas soptippar. Vad som skulle kunna ändra denna rovdrift är svårt att föreställa sig. Vi är på hela jorden på väg mot en av industrimänniskor dominerad miljö, där majoriteten av de andra organismerna antingen utrotas eller domesticeras och ställs i människans tjänst, mest i den välbärgade människans tjänst. Hur det kommer att fungera är ännu en öppen fråga.

Fragmenten av natur blir allt mer klämda. Fragmenten, där människor med en mer naturenlig livsstil lever, krymper. Naturskydd var en rent moralisk fråga: ”hade vi rätt att ta bort det som stod i vägen för oss?” I allmänhet ställdes inte frågan, och om den ställdes, dränktes svaret av maskinernas brummande.

Exploatörernas slutmål är inte nått, men ligger inom räckhåll.

Kommer människan någonsin att på allvar ta till sig naturens erfarenhet? Kommer hon att ändra bibeltexten från ”lägga under sig” till ”underordna sig” och kommer hon själv att sätta större värde på erfarenhet än på utmaning?

 

Anders Delin