Login Form

Skogsnäringen skövlar den gamla skogen, naturskogen. Naturskogen är snart nästan slut. Miljömålet i skogen kommer inte att kunna uppfyllas. Bind skogsnäringen vid skampålen!

Men kunde man ha väntat sig något annat än skövling? Skogsnäringen har ju inget angivet samhällsansvar gällande miljön. Det var inte att vänta sig att skogsnäringen skulle vara varsam med den natur de exploaterade. Vi kan inte vänta oss att näringen ska vara nog varsam framöver heller. Näringen vill säkert så småningom hugga allt som inte är lagligen skyddat och försöker retoriskt och cyniskt att avsevärt bättra på den dåliga statistiken över skyddad skogsmark genom att räkna in lågproduktiva, nära obrukbara trädbärande myr- och hällmarker, så kallade impediment, i kvoten skyddad skog.

Ändå påstår de att vi skulle förvrida sanningen och de hävdar att 25 procent av skogen i Sverige är skyddad?! Ingen som är naturvårdskunnig eller är insatt i det svenska miljömålet för skogen förstår överhuvudet taget vad denna siffra kommer ifrån, har med debatten att göra eller vad den har med behovet av att avsätta mer produktiv skogsmark till naturvård att göra. När ledande forskare pekar på att 20 procent måste avsättas till naturvård och undantas skogsbruk för att vi ska kunna leva upp till Sveriges miljömål, så är det just produktiv skogsmark de avser. De impediment som Holmenskog alias skogsindustrin räknar in, har de ju själva historiskt bortklassat som ickeskog, just därför att gränsen mellan exempelvis hällmark, myr och mosse och "skog" inte är helt klar och därför att de är så lågproduktiva att det är svårt att bruka dem på ett hållbart och lönsamt sätt. Debatten handlar inte om dessa marker, inte desto mindre därför att över 90 procent av de rödlistade arterna är knutna till produktiv skogsmark och inte impediment. Det är helt enkelt skamligt, snålt och missvisande att vilja räkna in impedimenten i debatten om behovet av skydd och naturvårdsskötsel av produktiv skog.

Skogsindustrins företrädare i debatten har dessutom mage att hävda att ledande naturvårdsforskare och naturvårdsexperter på universitet och inom miljörörelsen har fel och överdriver när vi i upprop och debattutspel kämpar för ökad naturhänsyn och lyfter upp den pågående biologiska utarmningen som fortgår i landets skogar. De maler på med sina reklamutspel för det svenska skogsbruket, samtidigt som gamla naturskogar fortsätter att falla för skördemaskinerna och många arter trängs undan och bort.

Det finns återhållande krafter, som bör bromsa när en exploatering går för snabbt eller för långt. De ligger inom det allmänna. Folket och riksdagen kan bromsa. Sent omsider fick vi 1967 ett naturvårdsverk och 1987 ett miljödepartement. De borde ha värnat mer om de krympande resterna.

Men folket har inte vetat, inte vågat, inte orkat mobilisera ett motstånd. De har inte sett utarmningsprocessen eller varit maktlösa åskådare till den. Exploateringen av den svenska skogen har skett i lönndom, sedd bara av dem som rör sig i det stora skogslandet, och de har varit svagt representerade i riksdagen.

Skogsnäringen har varit, och är, aktör. Folket och riksdagen är fortfarande åskådare. Det är dags att rollerna kastas om. Skogsnäringen bör bindas vid skampålen. Riksdagen bör ta initiativet och bli aktör. Det är dags för en skogspolitik som ser hela det historiska förloppet, förstår hur genomgripande exploateringen har varit, inser dess våldsamma biologiska konsekvenser och agerar för dem som ingen röst har - de hotade arterna.

Anders Delin