Login Form

Ja, jag vet att jag är akademiker! Vi lider av definitionssjuka. Vi är intresserade av semantiken och av den till denna kopplade retoriken. Dagens inlägg har stimulerats av Sveriges radios samhällsprogram ”Kaliber” som i söndags gjorde ett avsnitt om naturvården i svensk skog. Här uttalar sig bland annat markägaren Lennart Stenman om sin skog i Änokdeltat utanför Kvikkjokk ”För vem ska den skyddas? För det är inget egenvärde i att skydda någonting som är förnyelsebart. Det kommer ju att ruttna upp och ramla ner och ingen har ju någon glädje av det”. 

När jag läser detta blir betydelsen av orden plötsligt intressant. För Stenman är ”skogen” träden och att ”ruttna” något totalt negativt. För mig representerar ”skogen” summan av alla de arter, processer och strukturer som finns på platsen. Även områdets historia i sig är en del av det som representeras av ”skogen”. De månghundraåriga träden berättar för oss om tider som flytt och utgör en länk till svunna tider. Genom att se skogen som något mer än träden blir också beteckningen ”förnyelsebar” missledande. Visserligen kan man förhoppningsvis återplantera träd även i Änokdeltat, men många av de andra aspekterna av skogen är förlorade – om inte för alltid så åtminstone för många, många hundra år. 

Ruttna har en negativ språklig klang. Vi vill inte gärna att maten ska ruttna i kylskåpet. Men i naturen är detta en central funktion. Näringsämnena omsätts och frigörs under nedbrytningen (ruttnandet) av organiskt material och detta arbete utförs av ett mycket stor antal arter. Man kan hitta omkring 4000 svampar och insekter beroende av död ved och annat dött material i våra svenska skogar och en stor andel av dessa är nedbrytare. Tillsammans utför dessa en ekosystemtjänst som garanterar också trädens möjlighet att tillväxa. 

Jag känner inte Lennart Stenman och får anta att han är en klok människa som resonerar logiskt kring sin skog utifrån sin bakgrund och det sammanhang som han finns i. Jag har dock som forskare i skog och naturvård ett annat perspektiv på ”skog” och ”ruttnande” och lägger in en annan betydelse i begreppen. Någon kan kanske tycka att det då bara är semantik och ordklyveri, men så enkelt är det nog inte. I detta fall representerar våra olika åsikter sannolikt också olika grundläggande värderingar. För många utgör skogen virke och kronor och det viktiga blir då möjligheten att få nya träd att växa snabbt på marken efter en avverkning. För många andra, och jag tror faktiskt en rätt stor majoritet, har skogen även andra stora värden som går utöver de ekonomiska. Värden som är vårt kollektiva ansvar och som vi inte kan begära att enskilda markägare ska ta det fulla ansvaret för. Man kan inte ta ett ansvar för något som man inte erkänner som viktigt eller ens förstår innebörden av. Därför blir frågan om vad vi menar med ”skog” och ”ruttna” inte i första hand en akademisk fråga utan en avgörande fråga för vad vi kommer att välja att göra med våra skogar.


Bengt Gunnar Jonsson