Login Form

 

Stammen fördubblad

En av de vitryggiga hackspettarna i Färnebofjärdens nationalpark. Foto: Robert Svensson

 

Den svenska stammen av vitryggig hackspett har i år mer än fördubblats. 13 stycken blev 27. Framgången är glädjande, men hotet är givetvis långt ifrån avvärjt. Med en så liten stam kan slumpmässiga faktorer som exempelvis en hård vinter räcka för att arten ska utrotas förklarar ansvariga för det svenska räddningsprojektet.

På Nordens Ark i Bohuslän där avel bedrivs för att rädda den svenska stammen av vitryggig hackspett fick 8 av de 11 paren i år 18 ungar totalt. Det är rekord. Av dessa ungar sattes i dagarna sju stycken ut i trakterna kring Färnebofjärden vid nedre Dalälven och sju i Värmland.

— Några behöll vi som blivande föräldrar eftersom en del fåglar på Nordens Ark börjar bli gamla, berättar Kristoffer Stighäll, projektledare för räddningsarbetet. Vi har väldigt bra koll på fåglarna i landet och känner idag till 13 individer i Sverige, slår Kristoffer fast. 

Med årets utsättning uppgår alltså den svenska stammen till 27 fåglar. Det stora problemet nu är att hackspettens naturliga livsmiljö saknas i tillräcklig omfattning. Den vitryggiga hackspetten lever nästan uteslutande på vedlevande insekters larver i murken lövved. Sumpskogar med björk, al, sälg och asp - där vattnet åtminstone periodvis bör nå en bit upp på stammarna för att hålla granen borta - är en perfekt biotop. Mycket död ved är direkt livsavgörande för det är där födan finns. Ett häckande par behöver ett område i storleksordningen 100-150 hektar av den naturtypen till sitt revir.

 

Vitryggig hackspett, Sveriges mest hotade fågel. Foto: Robert Svensson

 

— Det finns kanske tio tillräckligt stora sammanhängande områden med lämplig biotop för den vitryggiga hackspetten i Sverige idag, konstaterar Kristoffer Stighäll. 

Den döda veden bör dessutom vara solbelyst har undersökningar visat (Naturskyddsföreningens rapport Vitryggig hackspett i Sverige). Den vitryggiga hackspetten söker inte föda på ved som ligger i skugga, vilket beror på att larverna inte utvecklas i tillräcklig omfattning utan sol och värme. Därför utgör granen ett problem eftersom den skuggar lövträden. 

— Vi skulle behöva röja bort gran här i Färnebofjärden för vitryggens skull, men det får vi inte för Naturvårdsverket, säger Kristoffer Stighäll. De säger att skogen ska sköta sig själv eftersom det är nationalpark. Men om man har påverkat miljön på ett onaturligt sätt genom vattenregleringar så att granen tar över borde man ju få restaurera och återskapa miljön, menar Kristoffer.

Kristoffer Stighäll som är projektledare har haft koll på vitryggen sedan 1995. Foto: Robert Svensson

— Den här miljön är otroligt fin, men jag skulle nog vilja påstå att det är gränsfall att ens den här skogen håller  tillräckligt hög  klass för vitryggen, säger Ulrik Lötberg som arbetar aktivt i räddningsprojektet. Det är för lite död ved. I Baltikum innehåller skogarna mångdubbelt så mycket död ved som här.

Kristoffer Stighäll berättar att det i Baltikum fortfarande finns en stark stam av vitryggig hackspett och lämpliga miljöer, men tillägger att de svenska skogsbolagen Södra, Rottneros och Stora Enso nu köper sådana skogar och avverkar dem.

— I Finland var man förutseende när man såg att läget började bli akut för vitryggen berättar Ulrik Lötberg. De ligger 20 år före Sverige och har lyckats vända trenden enbart genom att bevara och återskapa hackspettens naturliga livsmiljö utan att behöva dra igång något avelsprojekt. Där finns även en naturlig invandring från Ryssland.

I Sverige har ideella krafter tagit ett stort ansvar och gjort vad man kunnat för att rädda den vitryggiga hackspetten, men det räcker inte.

— Vi är för få och har för lite resurser, säger Ulrik Lötberg. Vi har kunskapen om vad som krävs för att säkra artens fortlevnad. Efter en inkörningsperiod på några år har vi lärt oss hur man på effektivast möjliga sätt ska bedriva aveln och utsättningen av fåglarna i det fria, men det här går inte på frivillig väg. Nu krävs att skogsbolag och myndigheter tar sitt ansvar. Vi skulle behöva återskapa 5000 hektar skog i området Uppland, Västmanland och Gästrikland och lika mycket i Värmland inom 10 år. Sedan skulle lika mycket behöva restaureras efter ytterligare 10 år. Genom att röja bort gran och ringbarka lövträd kan man skapa lämpliga biotoper på bara några år, avslutar Ulrik.

Robert Svensson

Kunskapen finns för att rädda den vitryggiga hackspetten. Foto: Robert Svensson