Login Form

Miljöminister Andreas Carlgren.

Foto: Robert Svensson

Mäktiga intressen berövar oss just nu livet. Livet omkring oss i alla dess
former - utvecklade och anpassade sedan årmiljoner - på jorden. Detta sker överallt, idag hemma i din närmaste svampskog, och detta även om just du skulle ha turen att ditt svampställe råkar finnas i en skyddad urskog. Det beror på att allt hänger ihop och därför påverkas även dessa områden - hur mycket skydd de än besitter - av vad som händer runtomkring.

 

Alla arter har anpassat sig till sina unika livsmiljöer. För en individ som bara kan leva på gamla grova ekar och inte sprider sig längre än en kilometer är det kört om det inte finns någon annan gammal grov ek inom en kilometer den dagen trädet den nu lever på inte längre finns.

Likgiltigheten och okunskapen i samhället om vad som sker sprider sig likt en vårflod som svämmar över alla sina bräddar och dränker allt i sin väg. Näringslivet och skogsindustrins lobbyverksamhet har lyckats så till den milda grad att saluföra sin propaganda att när det gäller debattklimat kan man verkligen snacka om klimathot.

Se bara på denna information inför en konferens om biologisk mångfald vid Stockholms universitet 12 november 2010 med bland annat miljöminister Andreas Carlgren medverkande:

”Nu mobiliserar världen för att stoppa utvecklingen. Men innan krafttag kan tas måste det fastslås vem som faktiskt äger den biologiska mångfalden? Vem som är ansvarig? Och vem ska göra vad, hur?  Eftersom vi inte kan rädda alla arter - så måste vi nog tyvärr besluta om vilka som ska offras?”

Vem eller vilka personer har sådan brist på självinsikt att de påstår sig ha kunskapen och dessutom är beredda att ta på sitt ansvar att avgöra vilka arter som inte längre ska få finnas?

Var finns det demokratiska mandatet att överhuvudtaget fatta den typen av beslut?

Sveriges demokratiskt fattade miljömål för skogen är högst rimligt, nämligen att alla naturligt förekommande arter i landet ska bevaras i livskraftiga populationer. Detta mål måste nu gå från att vara ett riksdagsbeslut till att bli verklighet genom kraftfulla insatser. Allt annat är lika befängt som om en infrastrukturminister skulle sätta sig att diskutera vilka av oss som ska offras i trafiken.

Robert Svensson