Login Form

15 januari - en skammens dag

Foto: Robert Svensson

 

15 januari 2011 är en skammens dag.

Att 20 – fram till idag livs levande - vargar i våra skogar måste dö är inget annat än tragiskt och onödigt. En eftergift till ett högljutt litet särintresse som ändå redan bestämt sig för att vara emot vargen.

Dödandet leder inte till ökad acceptans. En majoritet är för varg och en livskraftig stam. Detta har Sverige dessutom en skyldighet att leva upp till genom bindande avtal.

Dödandet leder inte till en förbättring av inaveln. Tvärtom försämras nu den genetiska statusen hos vargstammen.

Dödandet leder till ett försämrat utfall vid inplantering eftersom en försämring av den genetiska statusen i ena änden motverkar förstärkningen av den genetiska statusen i den andra.

Vargen sätter fokus på en viktig principfråga eftersom den är en rödlistad art. Vargfrågan handlar därför även om biologisk mångfald och stabila ekosystem där alla arter är lika viktiga och har ett existensberättigande. Om man inte kan slå vakt om vargen trots en enorm folklig uppslutning, hur ska man då få gehör för den violettgrå tagellaven, vedtrappmossan eller den smalfotade taggsvampen?

Sverige har en regering och en miljöminister som motarbetar miljömålen och totalt nonchalerar forskarvärlden och vetenskapen. Kunskap är något som rinner av likt vatten på en gås. Resultatet blir ungefär lika lyckat som det skulle bli om man dammsuger, samtidigt som ett litet barn sitter där bak på dammsugaren och äter skorpor.

Robert Svensson