Login Form

Det svenska ordförandeskapet i EU har plötsligt lyft den biologiska mångfalden som en av prioriteringarna på miljöområdet. På högnivåmötet i Strömstad nyligen diskuterades den intensivt. Miljöminister Andreas Carlgren uttalade att nu ville han mobilisera världens länder för att stoppa avskogning, och arbeta för biologisk mångfald och ett hållbart skogsbruk.

Carlgrens plötsliga utspel torde ha väckt förvåning hos alla som är lite insatta i hur det ser ut i Sveriges egna skogar och vilka negativa effekter den svenska modellen för storskaligt skogsbruk har fått för mångfalden och miljön.

Det är nämligen så – tvärt emot vad många tror - att Sverige är en av de skogsnationer i världen som går hårdast åt sitt skogsekosystem.  Sverige skyddar en mycket låg andel av den produktiva skogsmarken.

Vad är biologisk mångfald? Det är ett byråkratiskt begrepp som egentligen står för levande natur. Där skogsbruk bedrivs som ett slags åkerbruk tar naturen, fåglar, insekter och växter mer och mer stryk, och får allt svårare att leva och överleva som arter. Man kan m.a.o. säga att i Sverige tillåts naturen vara levande på några få procent av skogsmarken, resten är förbehållet skogsbruket. Där får det bli som det blir.

Och det är illa ställt, det ser bedrövligt ut i de svenska skogarna.
Carlgrens skogspolitik har inte förbättrat situationen.

Svensk skogspolitik


Vi vill här berätta om aktuell svensk skogspolitik, modell Andreas Carlgren:
Den 4 juni i år kom regeringens proposition för områdesskydd. Den presenterades av miljöministern som ett genombrott och en triumf. Den stora nyheten var denna:

”De värdefulla skogarna på Fastighetsverkets mark ligger i Norrlands inland längs fjällkedjan. Det är skogar som tillhör norra Europas största orörda naturskogsområden. Totalt är det 110 000 hektar produktiv skogsmark som överförs till Naturvårdsverket och skyddas som reservat. Efter en värdering ska ersättning betalas för 42 000 hektar skog medan övriga cirka 68 000 hektar, som Fastighetsverket i dag frivilligt skyddar, överförs till Naturvårdsverket utan ersättning.”

Visst är det bra att dessa värdefulla skogar får ett permanent skydd, men är det inte en bisarr idé att staten köper mark av sig själv med de ynka pengar som anslagits till naturvård?  Att ett sådant bokföringstrick skulle rädda den biologiska mångfalden och uppfylla något slags slutlig nivå av områdesskydd har vi svårt att ta till oss.

“Dessutom höjs ersättningsnivåerna för naturreservatsbildning och naturvårdsavtal.”  Men, hur går detta ihop med att man samtidigt sänker anslaget?

Pengarna till reservatsskydd är redan slut hos många länsstyrelser.

Ett sorgligt jubileum

Propositionen är mest av allt ett politiskt dokument, manifestationen av ett paradigmskifte och ett maktskifte. Det nya ledordet är ”frivillighet”.

”Dialog istället för inbördeskrig” är ett annat. Och det låter ju fint, men om kriget förr gällde staten mot markägarna (starkt överdrivet), är det nu snarare staten mot naturvården.

Eller har ministern någon förståelse för att naturvården kanske ledsnat på skogsbolagen efter 100 år av ”frivillig” skogs- och naturvård, som resulterat i att 1800 arter är hotade eller missgynnade och att bara några procent gammelskog (natur) återstår i ett hav av industriskogar?

Ja det är 100-års jubileum för naturvården i år och vad har vi lyckats med? Att nästan 2 procent av skogsmarken nedom fjällregionen har skyddats medan nästan 90 procent är biologiskt utarmad. Svårt att ropa halleluja! Man kan istället konstatera att naturvårdsarbetet i de svenska skogarna hittills varit ett misslyckande på alla nivåer.

Lagar för skogsägare

Lagstiftningen för skog och miljö är framtagen i samförstånd med de stora skogsägarna . Så har det alltid varit, men med den nya regeringen har t.ex. LRF kunnat ansluta sig till pådrivarna och berömmer sig nu internt för framgångsrik lobbyverksamhet. Markägarnas dominans har resulterat i att det varken krävs miljökonsekvensbeskrivningar eller ens någon reell hänsyn för att fritt få förvandla naturliga skogsekosystem till plantager och ungskog.

Skogsnäringen ondgör sig dagligen rutinmässigt över de i stort sett obefintliga inskränkningar som värnandet av levande natur lägger på dem. Men det är inte synd om skogsnäringen. Det är helt galet att en näring gör anspråk på 100 procent av ett ekosystem och hävdar att eventuell hänsyn till andra intressen och värden är förluster som de inte ska behöva tåla.

Det senaste försöket till dialog och avtal mellan miljöorganisationerna och skogsnäringen, med efterföljande misslyckande är FSC. Trots att detta certifieringssystem i praktiken har kraschat och stora bolag som t.ex. SCA nu gör som de vill i skogen, fortsätter de att åberopa FSC som bevis på sitt hänsynstagande.

”Den finska modellen”

En annan nyhet från Andreas Carlgrens kansli när det gäller skogsskydd är de s.k. naturvårdsavtalen, den svenska varianten av den omtalade ”finska modellen” efter det finska Metso-programmet (”Komet” på svenska) som drivits på försök i Finland sedan 2002. Enligt denna ska skogsägare själva kunna föreslå att delar av deras fastigheter ska skyddas, d.v.s. hyras in av samhället som naturvårdsområden på begränsad tid.

Programmet ska i första hand ses som ett försök att intressera skogsägare för naturvård, och man förstår att det kan väcka intresse, men som naturskydd är det både dyrt och mycket tveksamt. Markägaren får betalt för att inte avverka sin skog, men under hyrtiden växer skogen, och han behöver inte lova någon fortsättning utan kan därefter tillgodoräkna sig både hyran och återväxten.

Metso har enligt uppgift i Finland kostat 600 miljoner svenska kronor och lyckats med att – tillfälligt - skydda 1200 ha, alltså en halv miljon per hektar, eller c:a tio gånger markpriset. Ett ganska oblygt sätt att ge bort pengar till skogsägare, för i stort sett ingenting.

De frivilliga avsättningarna


Så till den största skandalen i svensk skogspolitik, nämligen de så kallade frivilliga avsättningarna, som i Andreas Carlgrens värld utgör mer än hälften av det svenska delmiljömålet för skogen, 900 000 ha.

För var finns egentligen de 500 000 ha som sägs vara frivilligt skyddade? Vilken kvalitet har de? Hur långsiktiga är de? Hur hittar människor dit och hur vet folk vad som är skyddat? Förutom hos Sveaskog, och nyligen ett par andra bolag (efter hårda påtryckningar från naturvårdssidan), finns det inga offentliga avgränsningar presenterade på kartor eller utmärkta i terrängen. Hur kan regeringen då vara så säker på att de över huvud taget finns och vilken kvalitet de har?

Denna del av miljömålet har uppnåtts, påstår Carlgren. Visa då fram kartorna! Peka ut var de finns, berätta hur långsiktigt skyddet är och framför allt vem eller vilka som kvalitetssäkrat urvalet!

Vi frågar oss verkligen om detta är seriöst.

Vi anser att frivilligheten har nått vägs ände.

Slutsatser

Det är strängt taget väldigt oklart vad regeringen avser att göra för att bromsa utarmningen av naturen, den biologiska mångfalden. Ingenstans står att läsa hur man vill skydda spillrorna av gammal skog från de oupphörligt pågående avverkningarna. Inte heller hur (i bästa fall) 2 procent permanent skyddad skog nedom fjällskogen ska kunna bli de 10 -20 % som ledande forskare satt som miniminivå för långsiktig överlevnad av arter.

Carlgren har ju sänkt anslagen, med den håglösa motiveringen att det behövs ett mer effektivt sätt än att sakta köpa in de sista gammelskogarna.

Jo visst, det finns ju faktiskt ett effektivt sätt – det är att genast fridlysa dem. Orörda skogar är dessutom den enda kolsänka som vi säkert vet fungerar. Och omvänt: Avverkningar av boreala naturskogar är precis som avverkning av regnskog förödande för klimatet.
Vår yrvakne miljöminister uppmanar andra länder, framför allt utvecklingsländer, att öka arbetstakten för att bevara den biologiska mångfalden. Vi gläds självfallet åt detta, men hoppas att Carlgren kommer att göra detsamma på hemmaplan, när han nu insett hur kritisk situationen är.

Vårt budskap till den biologiska mångfaldens nye förkämpe är: Hjälp till att byta ut det förödande kalhyggesbruket mot något som är mera naturvänligt. Förbjud markberedning. Höj anslaget till skogsskydd med de miljarder som krävs.  Börja lyssna på forskare, ideella naturvårdare, och på svenska folket som vill kunna lämna över ett fungerande och vackert skogsekosystem till kommande generationer.

Gör det nu. Allt annat vore hyckleri.

FÖRENINGEN SKYDDA SKOGEN
Viktor Säfve, ordförande
Amanda Tas, sekreterare
Thomas Tidholm, ledamot