Skip to content Skip to sidebar Skip to footer

Älskade skogslandskap – farväl?

Älskade skogslandskap fullt av sår. Fortfarande finns det så mycket vackert, så mycket liv att finna.
Bortom krönet väntar ständigt något nytt som överraskar. Låt det förbli så. 

Stefan Strömberg, författare och föreläsare, skriver här en personlig reflexion om skogen i text och bild.

Så börjar maskrosorna vissna och plötsligt ser jag domherrar på gårdsplan när jag brygger mitt morgonkaffe. Sedan avverkningen sköt fart för några år sedan i skogarna som omger mig, har de börjat dyka upp också om sommaren. På radions nyheter hörde jag just att de svenska sågverkens export till Kina ökat med 50 procent på ett år. Inte tillstymmelse till kritisk invändning mot denna tveeggade nyhet hör jag och då är det ändå ekonomiekot, som ska vara något fördjupande, jag lyssnar till.

Diktaturen Kina köper alltså våra skogsprodukter som alldeles nyss skulle rädda miljön genom att ersätta drivmedlet i våra fordon, platspåsarna i butikerna och allt vad det nu var. Eller är det så att skogen ska räcka till det också?

För några månader sedan presenterades en rapport med 88 punkter som ska ge ett skogsbruk som är 20 procent effektivare. En rapport som fick kritik av dem som inser att skogen inte bara består av träd som ska växa snabbast möjligt för att gynna ekonomin utan också av allt annat liv som ryms där.

Verkligheten sådan den är och sådan den beskrivs, stämmer alltför sällan överens tänker jag och hamnar åter hos domherrarna på gårdsplan. De får allt mindre skog att vistas i samtidigt som skogsindustrin, med lydigt applåderande makthavare i sitt följe, sprider propaganda om ett effektivt skogsbruk som gynnar miljö och klimat.

Ja, jag landar där igen. I en motsättning som blir allt tydligare, men som fortfarande diskuteras alldeles för lite; den mellan klimatpolitik och naturvård. Vi måste hitta en väg som förenar dessa istället för att leva vidare i blind tilltro till att modern teknik, forskning och tillväxt ska göra nuvarande överkonsumtion fortsatt möjlig och det är bråttom.

Samtidigt är det nödvändigt att också inbegripa begrepp som rättvisa och fred i samtalet. Vi kan inte kritisera Kinas maktpolitik ena dagen och glädjas åt våra affärer med dem nästa. Jag saknar ett konsekvenstänk och jag efterlyser därför en genomgripande analys av skogshanteringen, exporten, miljöpolitiken och naturvården. Ja, jag vill helt enkelt att vi börjar se saker i ett sammanhang för att åstadkomma den harmoni som är grunden för fortsatt liv på vår vackra planet.

Jag viker undan grenarna och möter ett kalhygge. Ännu ett som gör att den sammanhängande skogen alltmer liknar en sorgligt möglande schweizerost. 
 
Den perfekta harmonin som jag tänker mig den. Fågeln som en förlängning av granen. Ömsesidigt beroende.
 
Fantasieggande myller. Färger huller om buller. Gammalt blandas med nytt. Som det ska vara.
 
Jag är orolig för framtiden – Allt ska gå fortare. Ingen tid för eftertanke. Varje slingrande liten väg
ska rätas ut och bli till en lång, tråkig linje utan hinder. Vi kommer att dö av tristess om det fortsätter.