Girigheten hos skogsbolagen tycks inte ha några gränser. Allt oftare ser man längs vägarna jättehögar av grot som samlats ihop efter avverkning, men det är inte nog. På hyggena bryts på många håll stubbarna upp ur marken för att omvandlas till bränsle de också.

Sunda förnuftet säger att detta är helt galet, att forsla bort många av de näringsämnen som marken och den nya skogen är beroende av.

60 – 70 procent av ett träds näringsinnehåll finns i dess grenar och barr. Det är näringsämnen som bor, kalcium och magnesium. Andra ämnen som fosfor och kväve tas upp ur marken av trädens rötter och återförs till marken när växtdelarna dör och multnar.

Så vad händer med marken när den berövas på dessa ämnen? Den utarmas! Den kräver gödsling vid etablering av ny skog, kvävegödsling som slår ut många av skogens samarbetsarter. Vid för höga halter av kväve så minskar trädets bildning av finrötter, vilket gör att den för trädets så livsnödvändiga mykorrhizan tillbakabildas. Mykorrhiza är en väv av svamparnas mycel och trädets finaste rottrådar. Träd och mykorrhizasvampar lever i symbios med varandra och om det ena slås ut så slås även det andra ut.

Att tömma skogen på dess näringsämnen är inte ett uthålligt skogsbruk, men det är väl så att ”dum gjorde vad dum sade”.

 

Kerstin Persson, Dorotea