Anders Delin

Skogsgruppen i Naturskyddsföreningen i Gävleborgs län anordnade den 4 juni 2005 en exkursion till Trönö i nordligaste delen av Söderhamns kommun. Vi gick i berget NV om Yxberg, på fastigheten Långbro 4:4, i ett tämligen nybildat naturreservat, på jakt efter arter som här gynnas av en ovanligt asprik skog

På en grov asp vid 681997 155366 hittade jag en fantasifullt formad och mycket vacker svart svamp, samtidigt som Fredrik Jonsson på samma stam kände igen en viss gråbrun färgton som tydande på dvärgtufs Leptogium teretiusculum, vilket också besannades genom luppen.
Svampen var ca 3 mm hög och bestod av ett knippe av smala flaskor. Från varje flaskbotten utgick ett skaft som kom från en för flera flaskor gemensam fästplatta på barken. Flaskornas halsar var snabellikt utdragna och hade i spetsen lite brunt pulver, som såg ut som sporer. Det fanns många sådana här blanksvarta knippen på den ljusgrå grova barken.
Jag misstänkte att det kunde vara en pyrenomycet och sände den till Nils Lundqvist, som jag tackar hjärtligt för arbetet med artbestämningen, som bestod av flera led. Han skriver så här:

"Vid mikroskopering avslöjas att knölen (flaskan) innehåller asci med långa skaft och med sporer. Dessa samlas i snabelns topp, sedan asci upplöst sig. Jag drog mig till minnes att ha sett något liknande i läroböckerna och hittade det också i Gäumann's Die Pilze, som visar ett fotografi av en Corynelia-art, som växer på Podocarpus-blad i tropikerna. Familjen Coryneliaceae med sju släkten är nästan helt knuten till familjen Podocarpaceae. Nästa steg blev Ainsworth's m.fl. The Fungi, som har nycklar. Bland de fem släkten som nämns finns Caliciopsis, som växer på tallar och andra vedväxter. Raskt över till Ove Erikssons pyrenomycetlista, och där finns den, Caliciopsis calicioides (Ellis & Everhart) Fitzp. Enda fynd där: Hälsingland, Enånger s:n, Laxtjärnsberget, på aspbark, insamlad av Leif Tibell….
I Riksmuseets samlingar finns några arter i släktet representerade men inte C. calicioides. …Dock är jag säker på att det är denna art Du hittat. Ett av de intressantaste fynden på åratal, med tanke på att lichenologerna måste ha undersökt ett oändligt antal aspstammar …. Jag har tittat på Tibell's kollekt i Uppsala-herbariet, och den stämde ju. Mer överraskande var att där ligger ytterligare en kollekt av arten, insamlad av Håkan Sundin 23 jan. 1993 på aspbark från Medelpad, Timrå s:n, Slåttdalsberget, Hässjö."

Jag fortsatte sedan med att söka på Internet, och hittade då ytterligare tre svenska fynd från de senaste åren:
1. Snöberget i NV delen av Luleå kommun, strax S om Niemisel.
2. Sakritjärnberget, 25 km SV om Luleå, utanför byn Alvik, koordinater i rikets nät 72930 17663.
3. Storkilberget, 15 km N om Råneå, 73376 17922.
Dessa uppgifter ledde mig vidare till nedanstående personer med egen erfarenhet av arten.

Mats Karström var nog den som först uppmärksammade arten i Norrbottens län. Han såg den först i Norge, sedan i Norrbottens kustland, där han visade den under några av sina kurser, men han har inte sett den i Jokkmokk. Han anser att arten förtjänar att klassas som signalart för aspskog med höga naturvärden.
Jan Henriksson, som har inventerat mycket i Bodens och Luleå kommuner, berättar att han där har sett den på totalt 9 lokaler, alltid på gammal grov aspbark. Han betraktar den som en utpräglad gammelasp-art, som indikerar höga naturvärden.
Per-Anders Jonsson på Länsstyrelsen i Luleå känner till ett femtontal lokaler för denna art i Norrbotten, t.ex. i Rosforsskogen i Piteå, och håller med om att den kräver mycket gammal asp och är en god signalart.
Professor emeritus Ove Eriksson i Umeå, expert på pyrenomyceter, erinrar sig vid telefonsamtal Tibells fynd av arten, men tillägger inget om dess ekologi utöver ovanstående.

Man kan sammanfatta dessa erfarenheter genom att föreslå att fler söker efter denna lilla men mycket lätt igenkännbara svamp. Möjligen kan det visa sig att den kan spela en viss roll i arbetet med inventering och bevarande av skogar med höga naturvärden, särskilt kanske i Norrlands kustland.