
Delar av denna debattartikel finns publicerad i Dala-Demokraten.
Den statliga skogsutredningen har varit på remiss, och föreningen Skydda Skogen har nu lämnat in sitt svar. Utredarna har betonat att deras förslag ska ses som en helhet, och att man inte ska plocka russinen ur kakan. Nåväl, då måste vi förkasta helheten: förslaget skulle leda till en betydligt försämrad naturvård i största delen av landet, och en förskjutning av maktförhållandena till fördel för skogsnäringen. Det skulle definitivt inte minska konfliktnivån i skogen, vilket är ett av utredningens mål.
Sveriges skogspolitik med frihet under ansvar för skogsnäringen har genom åren inte stoppat utarmningen av skogens ekosystem: om detta fortsätter i samma takt kommer all oskyddad skog med lång kontinuitet och höga naturvärden att vara avverkad inom 10-20 år.
Skogsutredningens förslag skulle innebära ännu mer frivillighet. Vi förespråkar istället att lägga samma lagkrav på alla markägare, så att de som tar sitt ansvar inte förlorar ekonomiskt på det jämfört med de som struntar i naturvärdena.
Följande i utredningen är negativt för naturvården:
- Formellt skydd (exempelvis naturreservat) ska huvudsakligen ske på markägarens initiativ, vilket gör det nästan omöjligt för myndigheter att prioritera de områden som har högst naturvärden och planera skyddet på landskapsnivå.
- Skogsstyrelsen ska upphöra att registrera nyckelbiotoper, som är skogsområden med höga naturvärden, och rensa i nyckelbiotopsregistret. Detta försvårar för de frivilliga certifieringssystemen (FSC och PEFC) där avverkning av nyckelbiotoper är förbjudet, och försvårar samhällets och markägares planering.
- Markägare får avverka bara tre veckor efter att ha lämnat in sin avverkningsanmälan, istället för sex, vilket gör att myndigheter får mindre möjlighet att utöva tillsyn, och allmänheten har kortare tid att lämna in synpunkter.
- Utredningen ifrågasätter inte den rådande skogsbruksmodellen där skogen kalhuggs, och nya produktionsbestånd sedan planteras där träden är av samma art och ålder. Denna modell är negativ för biologisk mångfald, eftersom skogen blir mindre variationsrik och innehåller för lite lövträd, gamla träd och död ved. Den är också negativ för klimatet, eftersom kalhyggen läcker växthusgaser, och är trist för människor som bor och vistas i naturen.
- Sist men definitivt inte minst: utanför det fjällnära området har utredningen alldeles för låga ambitioner vad gäller skydd av skog, inte minst i det artrika södra Sverige.
All skog med höga naturvärden måste skyddas om vi ska kunna nå våra miljömål. Där ingår all kvarvarande kontinuitetsskog (skog som aldrig kalavverkats), som mestadels finns i norra Sverige. Denna skog är viktig för biologisk mångfald och för renskötseln, men innehåller också stora kolförråd som måste stanna där om vi vill rädda klimatet. Men skogsutredningen lämnar stora delar av dessa skogar vind för våg. Detta kommer att leda till konflikter, och minska förtroendet för svenska skogsprodukter på den internationella marknaden.
Vad är då positivt? Vissa av Sveaskogs ekoparker föreslås bli nationalparker. Det är bra, men varför inte genast skydda all skog med höga naturvärden på statlig mark? Det är lätt att göra, med stor omedelbar naturvårds- och klimatnytta.
Självklart är vi för att en stor del av den fjällnära skogen skyddas — ett sådant unikt stort och sammanhängande område på europeisk nivå måste bevaras. Men enligt 18§ i Skogsvårdslagen är det förbjudet att avverka i fjällnära skog med höga naturvärden. Kom kanske förslaget på formellt skydd i fjällnära skog till i en situation där staten ändå befarar att de måste betala för dessa områden, åtminstone de privatägda, och det är tidskrävande för Skogsstyrelsen att behandla varje avverkningsansökan för sig. Dock vill vi anmärka att Skogsstyrelsen fortfarande inte tillämpar 18§ fullt ut — de ger tillstånd för avverkning i fjällnära områden med höga naturvärden alltför lättvindigt.
Det har nyss kommit ett besked från EU-domstolen som ställer mycket högre krav på skyddsåtgärder för skyddade arter i skogsbruket än vad Sverige just nu har. Utredarna kunde inte gärna förutse detta, men det gör delar av utredningen inaktuell.
Utredningens förslag skulle försämra situationen för skogsekosystemen i Götaland, Svealand och största delen av Norrland. Det når inte målet om att minska konfliktnivån och är knappast förenlig med EU-rätten eller med nationella och internationella mål om biologisk mångfald. Politikerna bör lägga den i papperskorgen.
Elin Götmark, talesperson för Skydda Skogen
Debattartikel i Dala-Demokraten finns publicerad här.