Avregistrerade nyckelbiotoper vid Gällsjöberget och Högvedsberget. Många rödlistade arter har hittats i dessa värdefulla skogar. Foton: Elin Götmark and Helena Björnström
5 maj 2019
Radio Kaliber uppmärksammar att statliga skogsbolaget Sveaskog avregistrerar nyckelbiotoper, alltså skogar med dokumenterade höga naturvärden. Trots att företagets interna policy säger nej till sådana tilltag. En rapport från Skydda Skogen och Greenpeace visar samma sak, och Sveaskog har hittills inte kommit med något svar på rapporten. Det skriver Elin Götmark, talesperson i Skydda Skogen, tillsammans med Lina Burnelius som är projektledare för skog- och bioekonomiska frågor vid Greenpeace, i en debattartikel i VK.
Drygt 45 000 privatpersoner och 23 organisationer krävde i kampanjen ”Vår skog” för en tid sedan sänkta avkastningskrav för det statligt ägda bolaget. Detta för att möjliggöra skydd av alla skogar med höga naturvärden och ökad andel kalhyggesfritt skogsbruk.
Sveaskog svarar med att stoppa huvudet i sanden genom att hävda att deras kalhygges- och plantagemodell är hållbar, ja rent av en förebild för miljövänligt skogsbruk. Detta trots att de inte har presenterat några vetenskapliga källor som stödjer denna tes. De hävdar också att de inte avverkar nyckelbiotoper eller skogar med höga naturvärden (bland annat i en replik i DN 7/2).
Sveaskog har sedan 2015 avregistrerat cirka 2 000 hektar nyckelbiotoper. Inventeringar av ett stickprov av dessa redovisas i rapporten ”Naturskogarna som hotas av staten”, och av skogarna i stickprovet har de flesta höga naturvärden. Går man ännu längre tillbaka är arealen avregistrerade nyckelbiotoper mycket större.
Sveaskog ska inte kunna avregistrera nyckelbiotoper eftersom de ska vara ”ej utbytbara” enligt punkt 3.3 i Sveaskogs egen policy. Dessa nyckelbiotoper riskerar alltså att prioriteras om till produktionsskog, och vi ser också att det skett i ett antal fall i vårt stickprov.
Varför har Sveaskog avregistrerat följande nyckelbiotoper?
– Tallnaturskogen på Gällsjöberget, totalt 25,7 hektar med 23 rödlistade arter och ytterligare sju signalarter, bland annat rosettgelélav som är starkt hotad (EN).
– Sumpskogen vid Bondskogskilen, 6,8 hektar med 19 rödlistade arter och ytterligare 17 signalarter, bland annat mikroskapania som är starkt hotad (EN).
– Sumpskogen vid Slåttkölsmyran, 15,9 hektar med 16 rödlistade arter och ytterligare nio signalarter, bland annat sprickporing som är sårbar (VU).
– Skogen vid Nedre Lysstjärnen, 4,5 hektar med nio rödlistade arter och ytterligare 14 signalarter.
De sista två nyckelbiotoperna är dessutom inte längre frivilliga avsättningar utan är nu klassade som produktionsskog.
Varför säljer Sveaskog områden med nyckelbiotoper som riskerar att avverkas av nästa ägare?
Varför har Sveaskog avregistrerat och avverkningsanmält följande nyckelbiotoper?
– Skogen vid Snarmyrberget varav en del är en avregistrerad nyckelbiotop. Här har Sveaskog själva registrerat över 50 fynd av sex rödlistade arter och två signalarter, varav fyra fynd av doftticka som är klassad som sårbar (VU).
– Den planerade vägen genom en nyckelbiotop vid Björnbergshuvudet, där Sveaskog först avverkningsanmälde och sedan avregistrerade nyckelbiotopen. Skogsstyrelsen har senare registrerat nyckelbiotopen igen.
– Finntjärnliden på sju hektar, ej inventerad av ideell naturvård, men strax norr om området finns fynd av tre rödlistade arter.
– Vandelån på 9,3 hektar, med 14 rödlistade arter och ytterligare en signalart. Här har virke tagits ut tidigare vilket har sänkt naturvärdena. Det är oklart om det skett medan området fortfarande var nyckelbiotop.
För mer om dessa åtta skogar, se rapporten.
Varför har Sveaskog avverkat följande områden med höga naturvärden?
– Östra Laxtjärnberget, Arvidsjaur, 2,2 hektar omgivet av nyckelbiotoper, avverkat hösten 2018. I detta lilla område hittades 13 rödlistade arter varav smalfotad taggsvamp, gräddporing, fläckporing och taigataggsvamp är sårbara (VU). Området gallrades först, och med hänvisning till sänkta naturvärden avverkades det därefter.
– Njoka, Arvidsjaur. Här avverkade Sveaskog i början av 2018 en naturskogsrest längs en bäck, där det bland annat fanns blackticka (VU), som enligt Skogsstyrelsen växer i urskogsartade barrnaturskogar.
– Ore skogsrike, där Sveaskog avverkat över 600 hektar värdefull naturskog sedan 2013, enligt rapporten ”Ändå hugger man”. Senast avverkade Sveaskog elva hektar vid Grästjärnarna under hösten 2018, i en brandpräglad tallnaturskog med många gamla träd.
Detta är bara enstaka exempel: listan kan göras mycket längre, och frågarna är många.
Varför säljer Sveaskog områden med nyckelbiotoper som riskerar att avverkas av nästa ägare? Varför försöker Sveaskog sopa problemen under mattan i stället för att instämma i kritiken mot deras direktiv och avkastningskrav, som ju trots allt inte skrivits av dem utan av politikerna?
Sluta stoppa huvudet i sanden, Sveaskog.
Elin Götmark
Lina Burnelius
Läs hela debattartikeln i VK här.