1 april 2001.
Genom åren, och särskilt på senare tid, har jag råkat stöta på den gryniga gelélaven (Collema subflaccidum) på rätt många lokaler i Hälsingland och Gästrikland. Den har visat sig växa på ett sätt som delvis avviker från beskrivningen av dess habitat i Västsverige, som skall vara tyngdpunkten i dess svenska utbredning.
Grynig gelélav kan missas därför att den växer i liknande miljö som den mycket vanligare skinnlaven (Leptogium saturninum) och är mycket lik denna, särskilt i vått väder. Bägge arterna finns huvudsakligen på aspstammar i områden med lång kontinuitet för gamla aspar. Bägge växer bland skorplavar eller bland mossa på barken, högt eller lågt på stammen. Gryniga gelélaven har jag aldrig sett på annat underlag. Båda arterna förekommer dels i naturskog, dels i kulturpåverkade miljöer där det har funnits gamla aspar länge. Det kan vara fråga om gamla hagmarker eller vägkanter i jordbrukslandskapet, dock inte gärna i slättbygd, utan i skogsbygd.
Artkaraktärer.
Jag har ofta studerat grynig gelélav och skinnlav där de växer tillsammans och haft svårt att skilja dem åt. I torrt väder är översidorna mycket lika, med likartad bålform, färg och ytstruktur. I torka visar dock undersidan på skinnlaven sin typiska karaktär, att den är tätt bevuxen med mycket korta ljusa hår, som ger en ljusgrå, ibland ljusbrun eller vit undersida. Den gryniga gelélaven har i torrt tillstånd en slät brunsvart undersida.
I vått väder trollas skinnlavens fina hårighet bort av det vattenlager som lägger sig på undersidan. Undersidan kan då se helt slät ut, även genom luppen. Arterna kan då vara omöjliga att skilja innan de är torkade. På stora bålar kan man dock även i väta ana att skinnlaven tenderar att vara större och mer utstående och att den har tjockare och mindre genomskinlig bål.
Från aspgelélaven skiljer sig den gryniga alltid tydligt. Aspgelélaven har nästan alltid apothecier och radiärt utlöpande åsar omväxlande med dalar. Den saknar isidier men bålen är ofta småbucklig och unga apothecier kan se ut som bucklor.
En stam med tre arter av skinnlavar: Asp-, stift- och grynig (se nedan, Långbrosbodsjön) gav ett ovanligt tillfälle att jämföra dem. Skillnaden mot stiftgelélav var inte så stor. Stiftgelélav har radiärt utlöpande åsar, vilket är en sällsynt företeelse hos den gryniga. Stiftgelélaven har något mindre isidier än den gryniga. Dess isidier är också mer jämnstora, växlar i form från klotrunda till kort cylindriska och är ofta grenade. Den gryniga gelélaven har isidier som är klotrunda, växlande i storlek (särskilt tydligt i vått tillstånd) och i genomsnitt större än stiftgelélavens. På en lokal (Järbo, Lillåns inflöde i Jädraån) finns en gelélav som i vissa delar av populationen liknar stiftgelélav, i andra grynig gelélav.
En annan karaktär som ska skilja stift- från grynig är bålens yttre kontur. Den förra växer oftast som aspgelélaven som en cirkelrund bål, som med ökande ålder blir större, upp till många centimeter i diameter. Den senare växer i allmänhet mer som ett gytter av mindre bålar, inte alltid så tydligt runda och tillsammans bildande ungefär vilken form som helst.
Kollekter från nedan uppräknade lokaler (utom nr 6. Sandviken, Järbo, Kungsbergets NO-sluttning, från vilken jag inte har någon kollekt) har granskats av Lars Arvidsson, Gläntevägen 26, 42247 Hisingsbacka, som jag tackar hjärtligt för hjälpen. I det material som han således har godkänt som tillhörande arten finns en hel del variation, framför allt när det gäller åsar eller bucklor på bålöversidan och isidiernas storlek och form. Vissa kollekter saknar alldeles åsar, andra har antydningar till sådana på vissa bålar. Vissa kollekter har närmast klotformiga isidier, lite större än stiftgelélavens, andra har en del mer långsträckta isidier också, som stiftgelélaven. Under arbetet med denna artikel har det blivit klart för mig att Collema-arterna är betydligt svårare att hålla isär än vad jag anade för ett par år sedan.
Lokalförteckning.
1. Bollnäs, Arbrå, Grossjöberget 1.
Koordinater: 681917 154320. Fastighet: Flästa 13:24. Fynddatum: 16 okt.1993. Skydd: Inom naturreservat.
Första gången jag såg den gryniga gelélaven var vid en vät (en grop med varierande vattennivå i blockig morän), omkransad av grova aspar, i en f.ö. talldominerad skog i den centrala delen av Grossjöberget i Arbrå. Lokalen ligger i det som nu är Grossjöbergets naturreservat. Här växer den rikligt på ett tjugotal stammar tillsammans med skinnlav, korallblylav m.m. Den täcker sammanlagt en yta som nog är flera kvadratmeter. Miljön är tämligen ljus, dels på grund av den lilla glugg som vattensamlingen ger upphov till, dels på grund av att asparna dominerar och ju inte hindrar ljuset under den del av året då de är avlövade.
Den växer rikligast på de grövre och äldre asparna och närmare kärnan av aspbeståndet. På aspar i periferin, ofta något klenare, växer endast skinnlav. Skinnlaven finns både i centrum och i periferin. Den gryniga gelélaven växer på nivåer från nära stambasen upp till många meters höjd, mest på ostsidorna.
2. Gävle, Hamrånge, Jon-Jonsberget.
Koordinater 67562 15683. Fastighet: Åbyn 11:7. Fynddatum 1 maj 1994. Skydd: Saknas.
Här påträffades grynig gelélav tillsammans med slanklav på lodyta av grönsten, i en vegetation som på många sätt avviker från vad man brukar finna i vårt län, troligen mest på grund av berggrundens starkt basiska reaktion och speciella vattenhållande förmåga. Det är den enda lokalen där jag har funnit arten på sten. Dessutom är det den enda där laven har setts med apothecier.
3. Söderhamn, Trönö, Långbrosbodsjön.
Koordinater: 68192 15526. Fastigheter: Långbro 4:4 och 5:2. Fynddatum: 14 dec. 1994. Skydd: Inom naturreservat.
Laven växer här i skogen på ett litet berg, som sluttar mot söder och sydväst ner emot Långbrosbodsjön. Berget har smärre hällmarker med gles skog på toppen. I sluttningen övergår marken till allt mer finkorniga och bördiga jordar och skogen är där tät. Skogen innehåller mest gran och tall, men även rätt mycket björk, sälg och rönn, men framför allt mycket stark inblandning av asp, som traktvis kan utgöra hälften av beståndet. Det finns aspar i alla dimensioner från 40 cm diameter och nedåt. Skogens ålder är i hela området kring hundra år, men det finns enstaka tallar upp till 270 år.
På tre aspstammar, vid 681930 155256, 681931 155264 och 681916 155271, växer grynig gelélav tillsammans med mycket rikligt med skinnlav (Leptogium saturninum) och aspgelélav (Collema subnigrescens), något mindre mängd av korallblylav (Parmeliella triptophylla), lunglav (Lobaria pulmonaria), stuplav (Nephroma bellum), luddlav (Nephroma resupinatum) och bårdlav (Nephroma parile). Eftersom området inventerades den 14 dec. 1994 och åter den 1 dec. 2000, i fuktigt väder, och eftersom det finns mycket rikligt med asp och med skinnlav där, döljer sig förmodligen ytterligare förekomster av grynig gelélav på denna lokal.
Den mest uppseendeväckande aspstammen är en i gles hällmarksskog nära krönet (681930 155256), där samtliga följande arter växer tillsammans: Lunglav, bårdlav, skinnlav, aspgelélav, stiftgelélav och grynig gelélav.
4. Sandviken, Järbo 3:2.
Koordinater: 672929 154467. Fastighet: Järbo 3:2. Fynddatum: 11 feb. 1997. Skydd: Inget. Rapporterat till Skogsvårdsstyrelsen som möjlig nyckelbiotop.
Denna lokal ligger på en endast 1 ha stor fastighet, som på kartan ser ut att vara avstyckad från Järbo 55:1. Den är skogklädd, men har förmodligen liksom Järbo 55:1 varit betesmark i gammal tid. Den gränsar till åkermark på Järbo 7:39. Skogen på 3:2 är inte enhetlig utan oregelbunden och varierad, i NO delen gles med överståndare och ungskog, i SV delen tätare och mer likåldrig, kring 100 år. Gran dominerar men asp är vanlig, och det finns även tall, björk och gråal.
Trädet som den gryniga gelélaven växer på är en asp som står i ett f.d. ”grindhål” mot Järbo 7:39. Den måste länge ha stått tämligen öppet och gör det även nu, men den har kontakt med den tätare asprika skogen NV därom. Den är grövre och äldre än de andra asparna i trakten, har mycket djupare fårad bark och har bohål av hackspett. Den gryniga gelélaven växer mest på södra sidan, från ngn dm över mark till mer än 2 m över mark. Nertill växer den tillsammans med dvärgtufs (Leptogium teretiusculum), filtlav (Peltigera canina) och palmmossa (Climacium dendroides). Både nertill och högre upp växer den tillsammans med asphättemossa (Orthotrichum gymnostomum), trubbhättemossa (Orthotrichum obtusifolium), aspmossa (Pylaisia polyantha), asporangelav (Caloplaca flavorubescens) och aspkantlav (Lecanora populicola). I veden växer även aspticka (Phellinus tremulae).
5. Sandviken, Järbo, Kungsbergets SO-sluttning.
Koordinater: 673721 153849. Fastighet: Kungsberg 50:1. Fynddatum: våren 1998. Skydd: Inom naturreservat, som dock ej hindrar avverkning. Ändrade reservatföreskrifter med skydd mot avverkning föreslagna.
I den del av Kungsberget som har branta stup och blockmarker och kallas Styggberget finns ett kraftigt inslag av asp. Många av dessa är gamla och en del grova. På några aspar högt upp i branten, c:a 100 m N om de kända hasselbuskarna, växer grynig gelélav tillsammans med aspgelélav. Här är ljusinstrålningen mycket stark. Alldeles nedanför är ett småblockigt talusparti med kungsljus, backtrav, stinknäva och hällebräken. Inga andra träd skuggar asparna. På block vid asparnas baser växer också slanklav (Collema flaccidum) och bårdlav (Nephroma parile).
6. Sandviken, Järbo, Kungsbergets NO-sluttning.
Koordinater: Ungefär 67375 15383. Fastighet: Kungsberg 4:84. Fynddatum: 5 sept. 1999. Skydd: Inom naturreservat, som dock ej hindrar avverkning. Ändrade reservatföreskrifter med skydd mot avverkning föreslagna.
Den gran- och talldominerade skogen i denna sluttning har starkt inslag av asp, även gamla träd. Högt upp i sluttningen, i en mörkare miljö än lokalen i SO-sluttningen, finns grynig gelélav på några aspar. Korallblylav är mycket vanlig på asparna där.
7. Sandviken, Järbo, Lillåns inflöde i Jädraån.
Koordinater: 673729 153919. Fastighet: Järbo 1:3. Fynddatum: 18 feb. 2000. Skydd: Inget. Klassat av Skogsvårdsstyrelsen som nyckelbiotop.
Laven växer här i den triangel som bildas av Lillån, Jädraån och gränsen mot Kungsbergets naturreservat vid Lillåns inflöde i Jädraån. Skogsvårdsstyrelsen har klassat området där den växer som nyckelbiotop.
Området är kraftigt kuperat genom att de mojordar som det är uppbyggt av har formats av isälvar eller av Jädraån till ett mycket brutet landskap med högre belägna plan omväxlande med lägre, periodvis av Lillån vattenfyllda ytor, som ofta har formen av korvsjöar. De lägre och högre planare delarna begränsas av branta brinkar.
Området har utnyttjats för slåtter eller bete till för 50-100 år sedan, troligen med undantag för de delar som är mycket branta, som även i äldre tid kan ha varit trädbevuxna. Nu kläds området av skog av varierande ålder, mest kring 50 år, men med inslag av äldre träd, framför allt i branterna. Där finns ovanligt mycket asp och gråal, men även rikligt med björk, hägg, gran och tall. Det finns rikligt med död ved, både stående och liggande, mest av björk och gråal.
De brantaste brinkarna har de äldsta och grövsta träden och de största naturvärdena. En sådan mycket brant brink löper mellan 673729 153913 och 673729 153919. Den stupar mot norr. I den står de största och troligen äldsta asparna i området. Vid den senare koordinaten (i östra änden), på en enda aspstam, växer grynig gelélav. Den växer där på V, S och Ö sidorna av stammen, från marknivå åtminstone 2,5 m upp. Följearter: Aspfjädermossa (Neckera pennata), ?-hättemossa (Orthotrichum sp.), trubbhättemossa (Orthotrichum obtusifolium), aspmossa (Pylaisia polyantha), samboradula (Radula complanata), skinnlav (Leptogium saturninum), blemlav (Phlyctis argena ), mjölig brosklav (Ramalina farinacea) och aspticka (Phellinus tremulae). Den gryniga gelélaven på denna stam är något problematisk. Den växer på för arten typiskt sätt, som ett gytter av bålar med 1-3 cm diameter, bitvis heltäckande, bitvis glesare, ofta tillsammans med hättemossor. De flesta bålarna saknar åsar, men här och där finns bålar med åsar som leder tanken till stiftgelélav.
I närheten av den aktuella aspen finns andra aspar med följande arter: Läderlappslav (Collema nigrescens), aspgelélav (Collema subnigrescens) och stor aspticka (Phellinus populicola).
8. Sandviken, Ovansjö, Skorvbergets SO-sluttning.
Koordinater: 67341 15392. Fastigheter: Norrberg s:3 och 6:30. Fynddatum: 20 feb. 2000. Skydd: Inget. Rapporterat till Länsstyrelsen som möjligt naturreservat.
Denna lokal är omkring ett hektar stor och omfattar ett par olika skogstyper i berget. Större delen är hällmark med en liten lodyta, som vetter mot SO. På hällmarken växer gles, uppåt 200-årig tallskog med inslag av asp, gran, björk, sälg och enträd. NO om denna öppna del finns en sänka med tät gammal granskog med inslag av asp, där laven också förekommer.
Den gryniga gelélaven växer på minst tolv aspar, från 673403 153914 via 673414 153921 till 673399 153916. Den växer från nära marken till minst fyra meter upp på stammarna, mest på S- och SO-sidorna av stammarna. Följearter på asparna på hällmarken: Trubbhättemossa (Orthotrichum obtusifolium), hättemossa (Orthotricum sp.), tät fransmossa (Ptilidium pulcherrimum), aspmossa (Pylaisia polyantha), allélav (Anaptychia ciliaris), asporangelav (Caloplaca flavorubescens), aspgelélav (Collema subnigrescens), aspkantlav (Lecanora populicola), Skinnlav (Leptogium saturninum), blåslav (Hypogymnia physodes), glänsande sköldlav (Melanelia fuliginosa), bårdlav (Nephroma parile), skrynkellav (Parmelia sulcata), stocklav (Parmeliopsis ambigua), bitterlav (Pertusaria amara), Pertusaria sp., hjälmrosettlav (Physcia adscendens), mjölig brosklav (Ramalina farinacea) , granlav (Vulpicida pinastri) och vägglav (Xantoria parietina).
På asparna i den skuggiga sänkan finns den gryniga gelélaven tillsammans med samboradula (Radula complanata), knopplav (Biatora carneoalbida), skinnlav (Leptogium saturninum) och korallblylav (Parmeliella triptophylla).
I området finns även asphättemossa (Orthotrichum gymnostomum), lunglav (Lobaria pulmonaria) och sällsynta arter som dvärgbägarlav (Cladonia parasitica), skrovellav (Lobaria scrobiculata) och vit vedfingersvamp (Lentaria epichnoa).
9. Sandviken, Ovansjö, mellan Pajanti och Lommilampi
Koordinater: 673674 153540 Fastighet: Ovansjö kronopark 1:1, avdelning 330. Fynddatum: 22 aug. 2000. Skydd: Undantaget från avverkning av Assi-Domän.
Laven växer här i en till största delen c:a 100-årig skog. På växtplatsen dominerar gran, varav en provborrades och visade sig vara 140 år gammal. Där finns ett sparsamt inslag av asp (i andra delar av avdelningen utgör aspen en större andel av beståndet). Laven finns på endast en aspstam som står kraftigt skuggad av omgivande granar. Den växer från brösthöjd någon meter uppåt och nedåt.
10. Bollnäs, Arbrå, Grossjöberget 2.
Koordinater: 681906 154317. Fastighet: Flästa 13:24. Fynddatum: 4 sept. 2000. Skydd: Inom naturreservat.
Denna lokal ligger 100 meter söder om ”Grossjöberget 1” och är även denna en vät, dock med vatten under en mer begränsad del av året. Även här finns grova gamla aspar, som arten växer på. Dock är både antalet aspar och mängden grynig gelélav här mindre. En av de gamla asparna hade nyligen dött och brutits, och stora mängder av laven höll på att falla till marken med avflagnande bark. Av dessa barkstycken med lav fäste jag några på ett fyra levande aspar kring väten.
11. Söderhamn, Trönö, Långbrosbodarna.
Koordinater: 681913 155158. Fastighet: Långbro 4:4. Fynddatum 1 dec. 2000. Skydd: Inget.
Växtplatsen är en ensam grov asp som står i vinkeln mellan vägen mot Långbrosbodarna och en nyare skogsbilväg som här tar av mot nordväst. Marken är låglänt och bördig och har troligen i gammal tid varit slåttermark. Den stora aspen har troligen stått där redan då. Nu kläds marken intill aspen av låg slyskog, förmodligen uppkommen efter vedhuggning i ett ungt lövbestånd. Aspen står alltså nu mycket ljust. Förekomsten av grynig gelélav är liten och följearterna är inte undersökta, men de såg i pannlampans sken ut att vara ganska få.
Gryniga gelélavens ståndortskrav i Gästrikland och Hälsingland.
En lokal för grynig gelélav avviker helt från de övriga, den på lodyta på Jon-Jonsberget i Hamrånge. Detta lilla berg har även för övrigt en mycket avvikande och märklig flora (Delin et al. 2001) sannolikt mest på grund av den basiska berggrunden. Det är sannolikt att denna förekomst på berg är mycket otypisk för artens uppträdande i vårt län.
Alla övriga lokaler för grynig gelélav som jag har funnit är på gamla aspar. Ingen av de nämnda asparna har provborrats. Årsringar är ganska svåra att räkna på asp. Åldern har i stället bedömts på andra kriterier. Oftast finns laven i tämligen ljusa miljöer. Den har bara sällan påträffats i riktigt tät asp-granskog. Den gryniga gelélaven växer ofta tillsammans med skinnlav (Leptogium saturninum) och/eller aspgelélav (Collema subnigrescens), läderlappslav (Collema nigrescens) eller stiftgelélav (Collema furfuraceum), arter som på långt håll ger samma svarta eller brunsvarta intryck som den gryniga gelélaven. Skinnlaven kan även på nära håll kan förväxlas med den. Även mot stiftgelélav tycks gränsdragningen på åtminstone en lokal vara svår. Alla dessa växer från några decimeter till flera meter upp från stambasen. En annan art som skulle kunna förväxlas med dessa tre, slanklaven (Collema flaccidum), har jag inte sett på dessa nivåer, endast i markplanet, på rotben eller på stenar, block eller lodytor nära markytan. Mycket ofta finns även hättemossor (Orthotrichum sp.) där den gryniga gelélavens växer, både trubb-, asp- och andra arter (obtusifolium, gymnostomum etc.)
Lokalerna på asp kan delas upp i två kategorier: Skogslokaler (nr. 1, 3, 5, 6, 8, 9 och 10) och jordbruksmarkslokaler (nr. 4, 7 och 11). Skogslokalerna är alla i naturskog (spontanföryngrad, med lång trädkontinuitet och gamla träd), på platser med stort ljusinsläpp som bergbranter, hällmarker, eller intill vätar i skogen (periodiskt fyllda vattensamlingar utan bräddtillopp eller bräddavlopp. Kallas även lokar eller glupar). Om man vill beskriva dem i successionstermer är det sena stadier efter skogsbrand, men lokalerna har nog haft gamla aspar alltid, och varit lika ljusa, oavsett när och hur bränderna har farit fram. Tamboskap på bete kan inte nämnvärt ha påverkat miljön på skogslokalerna, de är allt för oländiga. Dessa lokaler förefaller alltså att vara spontana. Deras gemensamma egenskap är, att skogen där är glesare och ljusare och att skogsbruket där har varit mindre intensivt, så att asparna har blivit kvar länge. Enda undantagen från detta mönster är lokalen mellan Pajanti och Lommilampi, och den nordligaste delen av lokalen på Skorvberget. Där är skogen är tät.
Jordbruksmarkslokalerna är på aspar i igenväxande kulturmarker i skogsbygd. Den gryniga gelélaven ger där inte intryck av att ha kommit in på grund av igenväxningen, utan tycks ha funnits där under den tid då marken hävdades. Detta framgår av att det alltid är på de äldsta asparna man finner den, inte på de yngre men redan grova exemplar, som har tillkommit under de senaste c:a 50 åren av ohävd. De tre aspar det är fråga om tycks ha stått i kanten av mark som brukats antingen som åker, äng eller ganska öppen betesmark. De kan ändå svara för en lokal skoglig kontinuitet eftersom uppodlingen sannolikt har gått till så att man röjde bort majoriteten av träden, men alltid sparade somliga, längs en väg, i kanten av en åker eller utspridda i en slåttermark. De glest stående träden hade stor betydelse i det gamla jordbrukslandskapet. De drog upp mineralämnen ur djupa jordlager, ämnen som tillfördes ängen i form av fallförna. De gav skugga åt delar av ängen, som då gav bättre skörd under torra somrar. De gav löv som vinterfoder. De gav skugga åt djuren och det arbetande folket.
Kontinuitet
Frågan om kontinuitet är central när det gäller många av de nu hotade eller missgynnade arterna i skogen. Skogslokalerna för grynig gelélav har ganska säkert lång trädkontinuitet, trots brand och andra naturliga störningar. En av asparna på Grossjöbergslokalen nr 1. har genomlevt två bränder, den senaste förmodligen på 1800-talet. Det kan finnas trädkontinuitet även på jordbruksmarkslokalerna. Det kan ha varit i en brant som djuren inte ville gå i och som inte gick att slå, som vid Lillån. Det kan ha varit vid ett ”grindhål” som på Järbo 3:2 eller i en vägkant vid Långbrosbodarna.
Det finns en omständighet som talar för att den gryniga gelélaven på alla mina lokaler klarar sig på grund av lång trädkontinuitet. Det är att arten bara finns på de till synes äldsta asparna på varje lokal och saknas på aspar som står så nära som 5 – 50 meter därifrån men ser yngre ut. Detta gäller på Grossjöberget, där de yngre och perifera asparna har rikligt med skinnlav, men ingen grynig gelélav. Det gäller också på de bägge första jordbruksmarkslokalerna, där det alldeles intill finns mycket gott om aspar, som har kommit upp efter att slåtter och bete har upphört för ett halvt sekel sedan. På dessa yngre aspar saknas laven.
Min slutsats blir att den gryniga gelélaven är en sällsynt art, som är en god indikator på lång trädkontinuitet och att dess klassning som sårbar (VU) är väl motiverad, liksom dess värde som signalart.
Hot och bevarande.
Hoten mot den gryniga gelélaven består huvudsakligen i att gamla aspar avverkas. I naturskogen har möjligen principerna för bevarande av hotade arter kommit så långt i sin tillämpning att flera av de aspar på vilka jag har funnit arten kommer att sparas utan särskilda påpekanden. I de f.d. hagmarkerna är läget osäkrare. Bedömer man skogen där schablonmässigt ser man bara en tämligen likåldrig, 50-100-årig, gallrings- eller slutavverkningsmogen skog med starkt inslag av björk och asp. I denna skenbart likåldriga skog finns emellertid ofta sådana glest stående gamla träd, som jag har skildrat här. De representerar en tidigare generation, uppväxta och vårdade under den tid då grässvålen hävdades. Det är dessa äldre träd som bör särskilt uppmärksammas och lämnas vid avverkning. De visar sig vara viktiga lokaler för hotade arter. De har dessutom oftast lågt virkesvärde på grund av angrepp av aspticka.
Andras observationer.
Gunnar Degelius skriver 1954 att den gryniga gelélaven – i kontrast emot slanklaven – huvudsakligen är en trädlevande lav, sällan funnen på sten. I Skandinavien växer den i en tredjedel av fallen på ask, för övrigt på andra lövträd. Han skriver också att den företrädesvis växer på gamla trädstammar, på något fuktiga och skuggiga platser. Ofta är det sluttningar med ganska tät lövskog, men i oceaniska trakter ganska ofta på ensamstående träd. Först växer laven vanligen på naken bark, men senare gärna tillsammans med mossor. Inte sällan bildar den egna samhällen över stora ytor, men växer också gärna tillsammans slanklav, stiftgelélav, läderlappslav, aspgelélav och skinnlav och med mer utpräglat oceaniska lavarter som jättelav.
Anders Nordin beskriver 1986 den gryniga gelélavens växtplatser vid Sävasjön S. om Gävle. Den växer där i sumpskog på ask och tycks trivas tillsammans med mossa. Följearterna är f.ö. korallblylav (Parmeliella triptophylla) och lunglav (Lobaria pulmonaria ), samt på denna mycket exklusiva lavlokal även blylav (Degelia plumbea) och västlig njurlav (Nephroma laevigatum). Muntligen meddelar Anders att han även har funnit den vid Oslättfors kyrka på en ask i allén.
I Krog’s norska lavflora uppges grynig gelélav växa på bark av lövträd (ofta ask) längs kusten i S och mellersta Norge.
I Artdatabankens bok ”Rödlistade lavar i Sverige” 1999 skriver Moberg och Hultengren om den gryniga gelélaven att den ”växer på trädstammar i fuktiga och skuggiga miljöer, framför allt i olika ädellövskogar eller asprika granskogar. Flera av förekomsterna är kärrartade med lövträd”. Hoten anges vara ”utglesning av träd- och buskskikten…” och ”utglesning av gran i lövrika granbestånd…”. Denna beskrivning av artens habitat och dessa bedömningar av hoten avviker ju något från min erfarenhet i Gästrikland och Hälsingland. Det förvånar inte, då en viss art ofta har olika habitat i olika regioner. Betoningen på skuggig miljö i Mobergs och Hultengrens beskrivning stämmer inte så bra med mina erfarenheter. Endast på lokalen mellan Pajanti och Lommilampi och på en mindre del av lokalen på Skorvberget växer den skuggigt.
Arnold Larsson meddelar muntligen att han har funnit den en gång, på sydsluttningen av Abborrtjärnsberget i Bjuråker, i gammal skog med gamla aspar, tämligen ljust, på en grov gammal asp.
Åke Ågren känner den bara från lokalerna på Grossjöberget och Långbrosbodarna.
Fredrik Jonsson och Ulrika Nordin har inte sett arten i Hälsingland eller Gästrikland men däremot vid en fors i Långan i Jämtland, på asp, ljust och relativt fuktigt. I närheten fanns också almlav (Gyalecta ulmi).
Peter Andreasson har inte sett arten utom på lokalen vid Oslättfors kyrka.
Uppgifter från Birgitta Hellström apr. 2001
I VÄX nr 2 1998 sid. 42 skriver Anders Nordin om grynig gelelav. Det är Testeboån och NV om Kokhusholmen. Vi är några personer som har försökt att ta oss till den ön, men misslyckats. Jag frågade Anders Nordin hur han tog sig dit, han simmade.
1997 7/11 upptäckte Gunnar Bakken och jag grynig gelelav vid Testeboån, Brinnälg. Rubinkoordinat 13H7D 4133, xy-koordinat är 1568363 6739190. Åke Ågren har bekräftat fyndet. Det fanns 2 ex på 4×3 cm på en asp som stod på norra stranden 4 m ifrån ån. Strandskog med mest asp, lite klibbal och gran/tall. Mycket med slyskog av asp inunder. Gräset dominerar på fuktig relativt öppen mark. Skinnlav var följeart till grynig gelelav.
Du kan väl lägga till dessa lokaler till din artikel Anders.
Sen undrar jag om du ska vara med på mosippsinventeringen, hör av dig snarast, jag håller på att dela upp oss i grupper.
Vänliga hälsningar Birgitta Hellström
Källor
Andreasson, Peter, 2000, Muntligt meddelande.
Degelius, Gunnar, 1954: The lichen genus Collema in Europe. Symb. Bot. Ups. 13 (2).
Degelius, G, 1974: The lichen genus Collema with special reference to the Extra-Europaean species. Symb. Bot. Ups. 20 (2).
Delin, Anders, Edman, Malte och Ersare, Gunnar, 2001: Jon-Jonsberget i Hamrånge, grönstensberg med rik flora. VäX 1/01
Jonsson, Fredrik, 2000, Muntligt meddelande.
Krog, Hildur, Östhagen, Haavard och Tönsberg, Tor, 1994: Lavflora, Norske busk- og bladlav, Universitetsforlaget, Oslo
Larsson, Arnold, 2000, Muntligt meddelande.
Moberg, Roland & Hultengren, Svante, 1999: Collema subflaccidum, i ”Rödlistade lavar i Sverige, Artfakta”, Artdatabanken, Uppsala.
Nordin, Anders, 1986 a: Lavar vid Sävasjön. VäX 1/86, sid. 27-33.
Store, Kjell, 2000, Muntligt meddelande.
Ågren, Åke, 2000, Muntligt meddelande.
Anders Delin, Kulgatan 40 , 81171 Järbo.
Kompletteringar 2004
Gst, Ovansjö kronopark 1:1, SO Rojärvi, 673571 153451, på den branta sydsluttningen av en skarp ändmorän, på tämligen grov asp, som efter avverkning för några år sedan står tämligen ljust. 10 feb. 2004.
Fyra lokaler i Lingbo, se rapporten om Nyckelbiotoperna i Lingbo