En gammaldags brutal

och icke hållbar metod

Foto: Robert Svensson

 

Den som studerar flygbilderna från den senaste stormen ser att skog som fallit nästan alltid ligger i vindriktningen från en kalyta. Men det är långtifrån bara risken för stormfällning som gör kalhyggesmetoden olämplig. Ja, det är strängt taget egendomligt att kalhyggesbruket fortfarande är dominerande. Här ska listas några av de allvarligaste nackdelarna.

Kalhyggesbruket medverkar till att störa klimatet, inte bara på det aktuella hygget. En kalavverkning medför mycket stora utsläpp av koldioxid, dels från de träd som processas, dels från markbundet kol som frisläpps vid ökad solinstrålning och genom att ytan rivs upp av maskiner. Att skogsbruket är bra för klimatet är en ständigt upprepad propagandalögn från skogsindustrin. men om enbart klimataspekter gällde, vore det bästa att låta skogen stå orörd.

På ett kalhygge med åtföljande markberedning störs, eller utplånas det mesta av biologiskt liv. Detta har resulterat i att en stor mängd skogslevande arter nu finns på artdatabankens rödlista.

Kalhyggesbruket förfular landskapet med såväl hyggen som oändliga monokulturer. Markberedningen gör markerna svårframkomliga. Körskadorna blir många gånger omfattande, stigar och vattendrag körs sönder. Allt detta är hinder för friluftsliv och bärplockning, jakt och dylikt.

Kalhyggesbruket försvårar eller omöjliggör dessutom för andra näringar som behöver skogen, inte minst för naturturismen som är en växande näring med betydelse för landets ekonomi.
Kalhyggesbrukets plantager förmår inte producera tillräckliga kvantiteter med kvalitetstimmer. Maskinerna äter sig nu in i de sista oskyddade naturskogarna på jakt efter virke. Detta måste ses som ännu ett underbetyg åt dagens skogsbruk. Och de sista naturskogarna måste ovillkorligen skyddas.

Kalhygges- och plantagebruket enligt den så kallade svenska modellen gör skogen störningskänslig, bland annat för att den favoriserar ett trädslag i taget. Blandskogar står emot storm och andra störningar betydligt bättre.

Skogsbrukets företrädare har länge låtsats som om kalhyggesbruket är det enda tänkbara. Detta är inte alls sant, trots att till och med Skogsstyrelsen gör vad man kan för att marginalisera alternativen, som är flera varianter av kontinuitetsskogsbruk, där träd avverkas kontinuerligt med vissa intervall, men marken aldrig är helt kal, och där man inte anlägger plantager. Detta innebär klara fördelar för den biologiska mångfalden och i samtliga punkter på listan ovan. Flera studier visar dessutom att lönsamheten långsiktigt är större med kontinuitetsskogsbruk.

Sammanfattningsvis är kalhyggesbruket en gammaldags, brutal, icke hållbar metod med oöverkomliga miljökostnader. Det är hög tid att fasa ut den för något annat och bättre.

Viktor Säfve
Thomas Tidholm