Mårten Larsson och Skogsindustrierna visar prov på ett siffertrixande utan dess like. Nu backar man från siffran 26 procent, men räknar istället in de frivilliga avsättningarna och impedimenten (delvis två gånger!) och kommer då fram till att 25 procent av den svenska skogen är skyddad. 

Som pricken över i kommer en listig formulering där man försöker påskina att de i snitt 3 procent generell hänsyn som lämnas på hyggena ”år efter år” är något som skulle öka andelen skyddad skog. Som om dessa 3 procent skulle bli 6 procent efter två år, eller 30 procent efter tio år. Med den matematiken skulle ju 300 procent av den svenska skogen vara skyddad efter 100 års kalhyggesbruk…

För övrigt saknas träd på stora delar av impedimenten och i många fall har de inte alls ett fullvärdigt skydd.

Men det viktiga i sammanhanget är ju skyddet av den produktiva skogen. Där är ju som tidigare nämnts skyddet så litet som knappt 4 procent för hela landet och endast 1,6 procent nedanför fjällnära gränsen. 

När då över 200 ledande naturvårdsforskare har kommit fram till att minst 20 procent av den produktiva skogen måste skyddas för att alla skogslevande arter ska kunna finnas kvar i livskraftiga bestånd, kan ju var och en se hur långt vi har kvar för att nå de miljömål vi förbundit oss till. 

Alla kan vi också se att skogar med höga naturvärden fortfarande avverkas i Sverige och hur fula kalhyggen med djupa körskador breder ut sig. Alltfler människor blir bestörta när de ser vad som händer med den svenska skogen.Vart ska fåglarna, djuren, mossorna, lavarna, svamparna och blommorna som fanns i dessa skogar ta vägen enligt Skogsindustrierna?

Vilket tonläge hade Mårten Larsson väntat sig?

Robert Svensson