Michael Lander har filmat hur en markberedare förstör markskiktet i skogen efter avverkning i Södermanland. Här delar han med sig av sina personliga reflektioner.
Vi ser det överallt, farsoten kalhyggesbruket breder ut sig alltmer, och med stora tunga effektiva maskiner försvinner skogsmiljöer på några få timmar. Efter en kalavverkning kommer markberedaren, och som om det inte var illa nog med körskador efter skördare och skotare, utsätts marken ännu en gång för den mest brutala metod, allt för att plantorna ska få en bra grogrund, där tid och pengar prioriteras och där natur och miljö får stryka på foten.
Vad ger oss rätt att förändra miljöer på detta förödande sätt? Ska vi se skogarna som åkrar blir det inte mycket kvar av den naturliga miljön, och många arter är redan starkt hotade av det intensiva skogsbruket.
Jag är en vanlig person som bor på landsbygden, en som älskar naturen, men naturen som fanns här när vi flyttade hit är i stort sett borta. Det är bara små fragment av skogspartier kvar och däremellan kalhyggen, ett industrilandskap.
Groddjuren som förr var många syns inte längre till i samma omfattning. Beror det delvis på skogsbruket? Ja, jag skulle vilja hävda det, men det är min egen teori. Ni kanske känner igen er, delar min uppfattning om vad som sker i våra omgivningar? Den här filmen jag bifogar i detta inlägg får bli en dokumentation som visar hur vi människor brukar naturresurserna på ett ohållbart sätt, och där framtida generationer kommer skaka på huvudet åt våra dumheter.