Flistersjöskogen ligger norr om Mellan-Vattensjön i Ånge kommun. Tall är här det vanligaste trädslaget och det är gott om aspar. Skogen är runt 140 år gammal och enstaka träd är över 200 år. Överallt ligger nedfallna tjocka trädstammar, så kallade lågor. Mest är det tall som fallit men också granar och aspar. Historiskt har det brunnit flera gånger i detta område.
Foto: privat
I Flistersjöskogen hittade inventerare som deltog i Skydda Skogens och Naturskyddsföreningens Forskningsresa i juni, 24 arter som minskar och håller på att försvinna från Sverige. Av dem är den sårbara lilla orkidén knärot spridd i hela skogsområdet. Knärot är klassad som sårbar och har beteckningen VU (vulnerable) enligt SLU ArtDatabankens rödlista. Knärot är en riktig gammelskogsart som visar på höga naturvärden. Skydda Skogen och Naturskyddsföreningen begär att SCA inte avverkar skogen och att Skogsstyrelsen och Länsstyrelsen gör en artskyddsutredning.
Brandpåverkan i skogen
En tallhögstubbe i Flistersjöskogen har spår av nio skogsbränder. En tallhögstubbe är träd som står med rötterna i marken med avbruten trädkrona. Historiskt brann runt en procent av den svenska skogen. Numera brinner årligen 0,006 % av skogsarealen. Alla skogar brann ibland, innan brandbekämpningen i skogen blev mer effektiv i början av 1900-talet.
Hotade svampar i Flistersjöskogen
Risken är mycket stor att svampen urskogsporing, som växer i Flistersjöskogen, försvinner i Sverige inom en nära framtid. Svampen har beteckningen EN (endangered) enligt SLU ArtDatabankens rödlista. I skogen växer också vedsvamparna gräddporing och rynkskinn. Dessa har beteckningen VU (vulnerable) och löper stor risk att dö ut inom ett medellångt tidsperspektiv. Urskogsporing, liksom gräddporing och rynkskinn rötar veden de växer på. Med tiden blir veden därigenom mull för nya växter. Många arter hjälper till att bryta ned ved i skogen. Ett konkret exempel på nedbrytningen ger Bengt Ehnström i sin bok ”I roten på en gammal stubbe” (Ehnström, 1998). Efter 40 år rasade en nedfallen granstam ihop när en lingonplockare från Rimbo satte sig på den.
Flistersjöskogen – vedsvampar och lavar
Dvärgbägarlav, garnlav, kolflarnlav, lunglav, mörk kolflarnlav, vedskivlav, kortskaftad ärgspik, violettgrå tagellav och mörk kolflarnlav, är alla nära hotade arter med beteckningen NT (near threatened). Mörk kolfarnlav är ett exempel på en art som växer på gammal ved som brunnit. Beteckningen NT har även talltickan, gränstickan, rosentickan och ulltickan i Flistersjöskogen. De nära hotade vedsvamparna hornvaxskinn, vedplätt,nordtagging och vaddporing rötar alla tall och bidrar till att skapa skogens mull av död ved. Alla här nämnda arter är så kallade naturvårdsarter som talar om att i Flistersjöskogen finns många andra arter som behöver särskilt skydd.
Järpe och talltita önskar stort hemman
I Flistersjöskogen växer aspar. Det tycker järpen om, för den vill även ha lövträd i den täta barrskogen för att trivas. Järpens hemman är minst 25 hektar. Då stannar järpeparet så länge ingen förstör dess revir. Röjning, gallring, nedhuggning av små granar och av lövträd – då tycker inte järpen att det längre är ett trevligt revir. Den lilla talltitan vill ha ett ganska stort område att leva i. I en kalhuggen och sönderhackad skog verkar talltitan få det svårt. Både järpe och talltita minskar i antal. ArtFakta skriver att talltitan minskat kraftigt under senare år. I Flistersjöskogen noterade inventerarna både järpe och talltita. De är båda fridlysta.
Vedtrappmossans önskemål – mycket murken ved
Slutligen, den sista arten inventerarna fann i Flistersjöskogen är vedtrappmossan. Artfakta bedömer att den är nära hotad, NT. Eftersom arten inte klarar av att växa på ett kalhygge har den minskat och antagligen fortsätter minskningen. Vedtrappmossan vill ha en lugn och ostörd skog med många murkna nedfallna trädstammar. Där växer den och där kan vedtrappmossans sporer hitta andra murkna lågor och leva vidare
Källor: ArtFakta SLU
Anders Dahlberg, Jonas Sandström, TILLSTÅNDET I SKOGEN– rödlistade arter i ett nordiskt perspektiv här
Granström, A. & Niklasson, M. 2008. Potentials and limitations for human control over historic fire regimes in the boreal forest. Philosophical Transactions of the Royal Society B-Biological sciences 363 (1501): 2353-2358.
Ramberg, E. Bränder på skogsmark i Sverige: en kartläggning och analys av spontana och kontrollerade bränder 2011-2015. Examensarbete vid Institutionen för ekologi. SLU, Umeå.
Skogstrukturer och dess betydelse för biodiversitet här
FSC-klagomål till Skogsstyrelsen och länsstyrelsen Västernorrland – information om höga naturvärden i avverkningsanmäld naturskog norr om Mellan-Vattensjön i Ånge kommun här