Anders Delin

Forskningsresans syfte
När jag startade Forskningsresan i Naturvårdens Utmarker år 1991 tänkte jag att de flesta biologer och artkunniga människor finns i Götaland och Svealand, medan de största ännu inte skyddade skogliga naturvärdena finns i Norrland, speciellt i mellersta och norra Norrlands inland.
Efter de 12 år som har gått, med Forskningsresor till Hälsingland, Härjedalen och södra Lappland, har jag fått bekräftelse på att detta är en grov men i stort sett sann beskrivning. Det har visat sig vara lätt att hitta gammelskog med mycket höga naturvärden men mycket sparsam dokumentation av artinnehållet.
De inventeringar som har kommit till stånd genom Forskningsresorna har bidragit väsentligt till dokumentationen och därmed förhoppningsvis också till ett framtida skydd för vissa områden. Genom att få de kunniga biologerna att komma till utmarkerna har förhoppningsvis deras kunskaper kommit till ändå större naturvårdsnytta än om de hade varit verksamma enbart i sina hemtrakter.

Förena nytta med nöje
De som har kommit med har haft högst varierande erfarenhet och kunskap inom mycket skilda områden. Främst har det varit inom grupperna kärlväxter, mossor, lavar, svampar, skalbaggar, skinnbaggar och fåglar som vissa deltagare har haft stor sakkunskap. Vissa andra deltagare har varit mindre sakkunniga. De har deltagit för att lära och för att njuta av vildmarksscenerierna. Även barn har deltagit, och bidragit till allas upplevelser.
Specialisterna har varit mycket generösa. Ingen fråga har varit för dum för att ställas. Varje entusiastiskt utrop har smittat andra deltagare. Ingen organism i skogens myller har varit för oansenlig för att granskas under luppen.

Forskningsresan i Strömsund
Liksom tidigare år planerades Forskningsresan i nära samarbete med Länsstyrelsen. Göran Eriksson hade valt ut ett antal områden, som var mer eller mindre hotade av avverkning och mer eller mindre inventerade. Tillsammans med Bengt Petterson eller Pär Hedberg tittade jag i förväg på några, och vi enades till slut om ett lagom omfattande exkursionsprogram i lagom varierad skogsmiljö.

26 juli. Ström, Stormyrhögen
Detta ca 30 ha stora privatägda område ligger knappt 3 mil N om Strömsund, NV om sjön Stor-Allvattnet, på ostsluttningen av Stormyrhögen, vid koordinaterna 71107 14890. Det var tidigare inventerat av Ulrika Nordin, och av Bengt Pettersson och mig den 23 juli. Det är ett grandominerat område, vars naturvärden främst är knutna dels till den tämligen rika aspförekomsten i bergsluttningens övre del, dels till sumpskogs- och bäckmiljöer i den nedersta delen.
Nordisk stormhatt Aconitum lycoctonum, torta Cicerbita alpina, borsttistel Cirsium helenioides, kärrfibbla Crepis paludosa, kransrams Polygonatum verticillatum, grönkulla Coeloglossum viride, skogsrör Calamagrostis chalybaea och hässlebrodd Milium effusum fanns i de fuktiga bördiga nedre delarna, flera av dem rikligt. Där hittade vi också tusentals exemplar av lappranunkel Ranunculus lapponicus (Bengt) i sumpskog mellan en liten öppen myr och bäcken, vid koordinaterna 711067 148904 till 711072 148916. Här fanns även fjällskråp Petasites frigidus.
Bäckstranden var allra mest givande. Att finna vårbrodd Anthoxanthum odoratum i denna miljö var för en sörlänning lite förvånande, eftersom arten i Hälsingland och söderut är en ganska utpräglad torrmarksväxt. Dock har jag sett den på bäckstrand i sumpskog även i Åsele.
Roligast var dock att finna ganska rikligt med köseven Agrostis clavata (Anders) i blottor i högörtvegetationen i den ojämna terrängen längs bäcken, från 711076 148915 till 711088 148907. Detta konkurrenssvaga ett- eller tvååriga gräs etablerar sig på ytor som blir vegetationsfattiga av olika skäl, här framför allt vattnets erosion, men på andra ställen även där älgar har trampat sönder marken eller vinden vält en gran.
Köseven är ingen lättidentifierad växt. Största förväxlingsrisken är med rödven som i skuggig miljö kan få en stor och gles vippa. Man tvingas gå in på blomkaraktärerna, som är svåra att se utan stereolupp och bra pincetter. Vippgrenarna är långa och småaxen sitter långt ut från strået. Vippgrenens yttersta del, där det enblommiga småaxet fäster, är något klubblikt förtjockad. Det finns inget innerblomfjäll. Ytterblomfjället saknar borst. Ståndarknappen är kort, bara 1/3 av ytterblomfjällets längd. Köseven har i Jämtland en mer östlig utbredning och detta fynd är kanske bland de västligaste.
Ett annat uppseendeväckande fynd (Ulrika) var aspfjädermossa Neckera pennata, på två aspar mitt i området. Detta är den nordligaste svenska lokal vi känner till.
De märkligaste lavarna var liten aspgelélav (Ulrika), som fanns tillsammans med både aspgelélav Collema subnigrescens och läderlappslav Collema nigrescens, smalskaftslav Cybebe gracilenta (Ulrika) och gammelsälgslav Rinodina degeliana (Ulrika).
Det finaste svampfyndet var nog blackticka Junghuhnia collabens, påträffad av Kerstin Nyholmer. Andra rödlistade svamparter som hittades var stjärntagging Asterodon ferruginosus, rosenticka Fomitopsis rosea, doftticka Haploporus odorus, harticka Inonotus leporinus och gulporing Junghuhnia luteoalba. Stor aspticka Phellinus populicola växte på många aspar i områdets centrala och övre delar.
Av gammelskogens fåglar noterade vi tretåig hackspett och lavskrika.
I området påträffades 20 rödlistade arter. Det är ett i Gästrike-Hälsingeperspektiv mycket högklassigt reservatobjekt.

27 juli. Alanäs, Ol-Nils-kojan
Det område vi besökte är en del av ett ca 100 ha stort privatägt gammelskogsområde
ca 5 mil N om Strömsund och ca 6 km NO om Lidsjöberg, koordinater 7137 1475. Det var tidigare inventerat av Ulrika Nordin, och av Pär Hedberg och mig den 25 juli.
Områdets högre belägna delar är bördig gammal granskog med små vattensamlingar, mer eller mindre permanenta. Nertill övergår det i stora myrar, delvis rikkärr.
Kärlväxtfloran i den bördiga granskogen omfattar arter som stormhatt, kransrams, skogsrör och lundelm Elymus caninus. I surdråg i bergsluttningens övergång mot myren hittades finbräken Cystopteris montana, sumparv Stellaria crassifolia (vid 713689 147478), lappranunkel, tvåblad Listera ovata och spädstarr Carex disperma.
I de mer eller mindre konstant vattenfyllda groparna som skulle kunna gå under namnet vät eller loke växte hårmöja Ranunculus confervoides (Pär), strandranunkel Ranunculus reptans, hästsvans Hippuris vulgaris, dyveronika Veronica scutellata, rankstarr Carex elongata och gulkavle Alopecurus aequalis.
Mossfloran undersöktes mindre effektivt än lavfloran. De intressantaste lavfynden, alla gjorda av Ulrika, var mörkhövdad spiklav Calicium adaequatum, kavernularia Cavernularia hultenii vid 713692 147473, nordlig nållav Chaenotheca laevigata, Chaenotheca sphaerocephala, vitskaftad svartspik Chaenothecopsis viridialba, mjölig dropplav Cliostomum leprosum, liten aspgelélav Collema curtisporum, smalskaftslav, liten sotlav Cyphelium karelicum, norsk näverlav Platismatia norvegica och gammelsälgslav.
Det kanske allra intressantaste fyndet gjordes av Toni Berglund, som på låga vidbuskar i kanten av en vät (torr vid vårt besök) fann forsgytterlav Pannaria (=Fuscopannaria) confusa. Den växte där tillsammans med klomossa Dichelyma falcatum, (det. Kristoffer Hylander).
Den rikliga förekomsten av död ved motsvarades av ett stort antal fynd av rödlistade vedlevande svampar: Lappticka Amylocystis lapponica, stjärntagging Asterodon ferruginosus, doftskinn Cystostereum murraii, rosenticka, doftticka Haploporus odorus,
harticka, taigaskinn Laurilia sulcata, gräddticka Perenniporia subacida,
gränsticka Phellinus nigrolimitatus, stor aspticka, rynkskinn Phlebia centrifuga, gammelgransskål Pseudographis pinicola och ostticka Skeletocutis odora.
Den märkligaste svampen, lik ett trassligt svart snöre som legat i press under något tungt, hittades på sälg av Johan Nitare och bestämdes av pyrenomycetspecialisten Thomas Laessöe i Köpenhamn till Glonium graphicum (Fr) Duby. Den tillhör familjen Hysteriaceae och är mycket sällan noterad i Sverige efter Elias Fries originalbeskrivning.
Några nordliga skogsfåglar noterades också: Tjäder, järpe, tretåig hackspett, sidensvans och lavskrika.
Sammanlagt trettiofyra rödlistade arter påträffades, mer än i något annat av de besökta områdena. Därtill bidrog de olika typer av våta marker som fanns i området: vätarna, sumpskogen och kanten mot myren.

28 juli. Tåsjö, Bodberget
Detta reservatobjekt på ca 60 ha ligger nio km SSV om Hoting, vid koordinaterna 710285 151760. Det är en privatägd skog som har sluppit undan skogsbruk under mycket lång tid och därför har mycket höga trädåldrar och många urskogskvalitéer. Den har tidigare inventerats av Ulrika Nordin. Den del av skogen som vi besökte växer i en sydvästsluttning med en bäck. Den dominerades av gammal gran med starkt inslag av gammal asp, upp till 80 cm diameter. Även sälg upp till 50 cm förekommer. Det fanns rikligt med död ved, även av grova dimensioner.
Även här hittades lappranunkel. Övriga krävande arter var: Nordisk stormhatt, ögonpyrola Moneses uniflora, torta, kärrfibbla och spädstarr. Som vid de flesta bäckar i Strömsund växte även här fjällven Agrostis mertensii.
Lavfloran omfattade åtskilliga rariteter: Mörk rödprick Arthonia incarnata, nordlig nållav (Toni Berglund), solfjäderlav Cheiromycina flabelliformis (Ulrika), vulkanlav Conotrema populorum (Toni), smalskaftslav (Ulrika), norsk näverlav (Ulrika), falsk skivlav Rhizocarpon leptolepis (Ulrika) och gammelsälgslav (Ulrika).
Av de arter som Ulrika hade hittat vid sin inventering var blekskaftad nållav Chaenotheca cinerea det största dragplåstret. Den lyckades hon också återfinna, på områdets grövsta asp (80 cm diam.), som också sannolikt var mycket gammal. Laven var där över stora ytor allenarådande och alla kunde bekanta sig med denna för de flesta av oss nya art.
Bland svampfynden är det intressant att nämna dels stjärntagging, dels en art, som har en viss likhet med denna men växer på asplågor, mörk vaxtagging Mycoacia fuscoatra. För mig och förmodligen andra deltagare var det en ny bekantskap, som Göran Eriksson demonstrerade.
För övrigt fann vi följande rödlistade svampar: Lappticka, rosenticka, koralltaggsvamp Hericium coralloides, blackticka, gränsticka, stor aspticka, rynkskinn, grantickeporing Skeletocutis chrysella (Ulrika) och gräddporing Skeletocutis lenis.
Tretåig hackspett, gärdsmyg och sidensvans höll till i skogen och när vi kom ut på hygget nedanför den fick vi syn på en kungsörn ovanför den.
Bodberget imponerade genom sin mycket gamla, nästan urskogsartade gran-asp-skog. Antalet rödlistade arter var också mycket högt, 28 stycken. Att rangordna detta område bland alla dem vi besökte är nästan ogörligt, men den blekskaftade nållaven, i hotkategori EN placerar området mycket högt.

29 juli. Frostviken, Väktarmon
Området ligger OSO om Jormvattnet, intill och NV om Väktardalens naturreservat, kring koordinaterna 71739 14280 och 71751 14274, och omfattar ca 100 ha. Man har här kalfjäll på nära håll i ett par riktningar. Markägare är Fastighetsverket. Vi delade upp oss i två grupper och jag redogör nedan mest för vad vi såg i den där jag ingick, en kort tur till sluttningen öster om gården Väktarmon, vid 71739 14280.
Vi gick i en brant sluttning med en djupt nedskuren bäckravin, upp genom gles gammal grandominerad skog med inslag av björk och rönn. Ingen tall, asp eller sälg. Skogen ligger nära gården, men ser inte ut att ha huggits så intensivt. Det finns rikligt med stående och liggande död ved. I ett mindre, något planare område finns en liten sluttningsmyr. Upptill finns klippor och block av en bergart på vilken grönbräken Asplenium viride dominerade.
Bland kärlväxterna noterade vi kambräken Blechnum spicant, stjärnbräcka Saxifraga stellaris, kärrögontröst Euphrasia frigida var. palustris (Bengt Petterson), norsknoppa Gnaphalium norvegicum, fjällskråp Petasites frigidus. Även här fanns torta och skogsrör, men stormhatt såg vi ej.
Lämmelmossa Tetraplodon mnioides är en rätt vanlig syn på lågor där mården har gått fram. Här hade den sällskap av den mindre släktingen tandad lämmelmossa Tetraplodon angustatus.
På solexponerade stora block av bergarten med grönbräken växte rikligt med kolsvarta tilltryckta tussar av trådlav Ephebe cf. lanata, (conf. Fredrik Jonsson). Vi hittade också
doftskinn och gränsticka Phellinus nigrolimitatus.
Den längre turen, till Norra Väktarklumpens SV-sluttning, gav bl.a. följande: Fjällnejlika Lychnis alpina, smörboll Trollius europaeus, rosenrot Rhodiola rosea, kransrams och brudsporre Gymnadenia conopsea (Lisbeth Berntsson). Fredrik Jonsson och Toni Berglund hittade kavernularia på grankvistar och den föga kända Phaeocalicium compressulum på björkkvistar.
Området har lågproduktiv skog, som såg ut att vara föga utnyttjad för skogsbruk och borde vara en lämplig utvidgning av det befintliga naturreservatet.

29 juli. Frostviken, Hällingsåfallet
På hemväg till Strömsund gjorde vi en avstickare till denna turistiska sevärdhet. Forsdimman steg högt över åns kanjon och avsatte sig på vegetationen nära dess kanter. Många kvistar täcktes av en svart hinna, som torde vara någon alg. I denna miljö, på krönet av ravinens N sida, vid 71389 14312, fann jag mörk blåslav Hypogymnia austerodes, som Fredrik Jonsson var vänlig att konfirmera.

30 juli. Hotagen, Långvattenhöjden
Detta 600 ha stora urskogsområde ligger norr om och gränsande till Hotagens naturreservat, vid koordinaterna 7122 1451. Fastighetsverket äger marken. Här hade Göran Eriksson rekognoserat tidigare. Vi gick en slinga i skog, på myr och mellan småsjöar på småkullig terräng med måttligt blockig morän i ytan. Tall dominerade på kullarna och gran i dalarna. Det fanns måttligt med björk och sälg, men få aspar. Boniteten var på tallmarkerna tämligen låg, på de flesta granmarker också tämligen låg, men i de bästa partierna hög. Enstaka tallar nådde ca 70 cm diameter, granar ca 50 cm. Två tallar på höjden vid 712260 145160 borrades av Urpo Taskinen. Deras åldrar var 400+ år och 285+ år.
Fältskiktet var artfattigt, mestadels av ristyp. Endast på mindre ytor i granskog förekom lågört- och högörtflora. Myrarna i området var genomgående av fattigkärrstyp. Endast vid en liten bäck sågs knagglestarr Carex flava, dvärglummer Selaginella selaginoides och snip Trichophorum alpinum, och på en svämäng intill en något större bäck hirsstarr Carex panicea, björnbrodd Tofieldia pusilla, slåtterblomma Parnassia palustris och klubbstarr Carex buxbaumii.
Skogen här har aldrig avverkats. Den är en urskog. Vi såg fåtaliga och glest utspridda brandspår, dels brända talltorrakor, dels brända tallågor. Däremot sågs inga tydliga brandljud i levande tallar eller andra trädslag. Granskogen är gammal. Det tycks inte ha brunnit inom området på flera hundra år. De observerade brända talltorrakorna är tydligen kvar från en så avlägsen tid.
Kärlväxtfloran var som så ofta på sådan mager mark fattig. Vi fann några plantor av svarthö Bartsia alpina och ett fåtal små plantor av kransrams. Knärot Goodyera repens söktes men fanns ej. Så har det också varit på de flesta ställen i höjdlägesskog i Västerbottens län, som vi har besökt under tidigare forskningsresor. Fjällven fanns även här vid varje mindre bäck i området.
Purpurmylia Mylia taylorii påträffades i fuktig granurskog. Toni Berglund hittade liten sotlav, knottrig blåslav Hypogymnia bitteri och rödbrun blekspik Sclerophora coniophaea.
Trots urskogskaraktären var inte heller svampfloran särskilt märklig. Vi hittade lappticka, doftskinn, rosenticka, harticka, gränsticka, rynkskinn, gräddporing, ostticka och violmussling Trichaptum laricinum.
Sjutton rödlistade arter påträffades. Detta är inte mycket, men desto mer imponerande var skogsmiljön i sin helhet och sina detaljer, där hela cykeln från fröplanta till nedbruten låga kunde följas, utan de i vår tid nästan allestädes synliga kontinuitetsavbrotten.

31 juli. Hammerdal, Hagamarken
Området ligger en mil S om Hammerdal, 4 km SO om Fyrås, med koordinater 70432 14798. Det omfattar ca 150 ha. Det är privatägt. Det är inventerat av Bengt Petterson flera gånger och av honom tillsammans med Johan Nitare m.fl. den 26 juli 2003.
Marken i området är starkt kalkhaltig, vilket avslöjas av både skogs- och myrfloran, av kärlväxterna, mossorna och marksvamparna. Här står gammal grandominerad skog, som tidigare avverkats, troligen vid flera tillfällen, men aldrig har kalhuggits. Rikligt inslag av lövträd som glasbjörk, asp, rönn, sälg och hägg. Inom området finns också några mindre öppna myrar som är rikkärr och delar av skogen är sumpskog.
Kärlväxtfloran här omfattade inte bara de högörter som vi hade sett på många andra ställen utan var extremt rik på kalkgynnade arter. Trådfräken Equisetum scirpoides fanns nästan överallt i skogen. Smalfräken Equisetum variegatum sågs också, och finbräken på flera ställen. Hästskräppa Rumex aquaticus hittades i ett litet sumpskogsparti. Skogsvicker Vicia sylvatica, underviol Viola mirabilis, ormbär Paris quadrifolia, grönkulla, skogsfru Epipogium aphyllum på flera ställen samt tvåblad kompletterar bilden.
I ett rikkärr växte glansvide Salix myrsinites, smaldunört Epilobium davuricum, blodnycklar Dactylorhiza incarnata ssp. cruenta, brudsporre, flugblomster Ophrys insectifera, hårstarr Carex capillaris, huvudstarr Carex capitata, jämtstarr Carex lepidocarpa ssp. jemtlandica (Bengt) och axag Schoenus ferrugineus.
De allra exklusivaste fynden var dock 4 ex. av stor låsbräken Botrychium virginianum (Bengt) och guckusko Cypripedium calceolus på många ställen.
I rikkärret fann jag ett skott av myrflikmossa Lophozia laxa, som Tomas Hallingbäck har konfirmerat, samt myruddmossa Cinclidium stygium och trekantig svanmossa Meesia triquetra, som Gunnar Ersare, nu tyvärr avliden, hjälpte mig med. På ett block i skogen växte nordlig fjädermossa Neckera oligocarpa och på marken mörk husmossa Hylocomiastrum umbratum.
Lavfloran var i denna miljö inte så uppseendeväckande rik, men vi lyckades ändå finna brunpudrad nållav Chaenotheca gracillima, smalskaftslav och skrovellav Lobaria scrobiculata.
Bland de vedlevande svamparna var sprickporing Diplomitoporus crustulinus (Göran Eriksson) och ostticka de finaste fynden.
Marksvampfloran väckte Johan Nitares och många andras intresse. Violspindling Cortinarius violaceus ssp. harcynicus (Bengt) fanns i stora mängder och var mycket vacker. Specialisterna identifierade kalknavling Cantharellopsis prescotii (Johan), kakaofränskivling Hebeloma edurum (Johan), sidentråding Inocybe geophylla var. lilacina (Bengt, Lars Lundberg), gulflockig fjällskivling Lepiota ventriosospora (Bengt, Lars Lundberg), jättetrattskivling Leucopaxillus giganteus (Birgitta Gahne) och klubbdyna Podostroma alutaceum (Johan).
I rikkärret fann UrpoTaskinen sumpäggssvamp Bovista paludosa. Även min åttaåriga dotter Ellinor gjorde ett fynd: Gelétratting Tremiscus helvelloides, som avvek både genom sin form, konsistens och sin rosa färg.
Detta område ter sig mycket exotiskt för en besökare från icke-kalktrakter. Det har sina höga naturvärden till stor del på grund av jordmånen, men även på grund av sin skogskontinuitet. Eftersom det är bondskog, brukad på typiskt vis, är trädåldrarna inte så höga och mängden död ved måttlig, men även för vedlevande svampar har det visst värde. Trots det låga antalet rödlistade arter, tretton stycken, är det ett mycket högklassigt reservatobjekt även på en nationell nivå.

Summering av intrycken
Forskningsresan sommaren 2003 i Strömsunds kommun förstärkte intrycket att det finns mer kvar av skog med höga naturvärden när man kommer långt västerut i Norrland. Samtliga områden som vi besökte hade mycket höga naturvärden, som starkt motiverar att de undantas från skogsbruk. I den konkurrens om pengar för säkerställande som hela tiden råder måste skyddet för de områden som har de högsta naturvärdena prioriteras, även om det tyvärr leder till att även de värdefullaste områdena i fattigare trakter som Gästrikland kommer på efterkälken.
Även denna Forskningsresa bidrog på många plan till en positiv utveckling för naturvården. Ett sextiotal personer knöt nya kontakter och fick se många nya arter. Göran, Bengt, Ulrika, Fredrik och andra från Länsstyrelsen gav en mycket värdefull undervisning. Vi gladdes åt att ha experten från Skogsstyrelsen, Johan Nitare, med oss ett par dagar. Allmänheten fick via massmedia lite information om de stora behov som ännu inte är tillgodosedda, t.ex. om att bara en promille av skogen nedom fjällskogsgränsen i Jämtland är undantagen från skogsbruk. En skogsgrupp bildades i länet, kanske delvis genom stimulansen från de många från andra delar av landet tillresta botanisterna.