Det var aldrig någon bra idé med s.k. nationalparker, naturvårdsområden eller allt vad de hette. Från sådana kan sporer och hela organismer sprida sig till den produktionsinriktade skogsodling vi alla lever av.

Vi inom RLF har alltid krävt likformighet på det skogsgenetiska området och anser att det blev på tok för mycket tal om mångfald under det naturgalna 00-talet. Man accepterade då t.ex. ibland att gamla arter som helt klart tillhörde reservatsfloran plötsligt upphittades mitt i en närliggande produktionssektor. Den debatt som förbundet därefter tog initiativ till, och som alla små och stora ägare ställde sig bakom, gjorde slut på detta. Naturvännerna fick snällt dra sig tillbaka till sina videoapparater och kunde där i lugn och ro avnjuta valfri natur via media, en praktisk och bra lösning på en gammal konflikt som länge sinkat vår verksamhet. De ”skyddade områdena” avverkas och saneras nu ett efter ett. Samtidig likformighet kommer enligt plan att uppnås inom fem år, vilket innebär att nuvarande virkesförråd, inklusive dessa områden, då är tömt, och att vi således kan börja på ny kulle, plantera de nya klonerna på jungfruligt beredda marker över hela landet. Fri sikt från Falsterbo till Treriksröset! Det har vi inte haft sedan istiden.

 

Lars-Gunnar Petterson, ordf. RLF april 2012