Allt färre personer får idag uppleva en riktig gammelskog med dessgröna skiftningar, livgivande dofter, milda luftfuktighet, mjukaunderlag och ljudmiljö. Den ger vederkvickelse och hugsvalelse, en sann lycka för själen med långtidsverkan. De små fläckarna av natur-och gammelskog, som fortfarande finns kvar, är Sveriges ”korallrev”med rosenticka, skinnlav, ullticka, rynkskinn, vedtrappmossa, knärot,spindelblomster, lunglav, ärgspik, violmussling, brunpudrad nållav,doftskinn, ögonpyrola, dvärgbägarlav etcetera.

Nu kalhuggs de sista av de sista av gammelskogarna och det i snabb takt. Läget är akut. Om det fortsätter som hittills, kommer vi inom en nära framtid inte att ha någon gammelskog kvar. Djur och växter får mindre livsrum. Många kommer att utrotas. De naturreservat och nationalparker som finns är för få och för små för att räcka till.

Hela landskap har omvandlats till enorma plantager och monokulturer. Åk och titta i t ex Norrbottens och Västerbottens inland! Överavverkningen har varit massiv. Vi har fått en utarmad biosfär,känsliga för insektsangrepp, sjukdomar och klimatförändringar. Det är resultatet av skicklig och påkostad lobbyism från skogsindustrin.

Samtliga gammelskogar som återstår måste genast få ett varaktigt skydd. Ledande biologer och forskare inom skogsområdet anger att minst 20 % skog måste få bli gammal och utvecklas till fullskiktade. Idag finns bara några procent kvar av sådana.

FNs överenskommelse i Nagoya om biologisk mångfald kräver att 17 % av alla naturtyper skyddas, alltså även produktiv skogsmark. Sverige med Carlgren i spetsen pläderade för 20 %. Skall vi uppfylla vad vi tillsammans med 193 stater har förbundit oss till, måste ett mycket omfattande restaureringsarbete omgående påbörjas.

Gammelskogarna är vårt gemensamma naturarv och vi kan inte avvara dem. De är helt nödvändiga genbanker, buffertar och referenser för framtiden.

Klas Ancker, Lidingö