Karatj-Råvvåive, exempel på skyddsvärt skogslandskap. Foto: Mose Agestam

50 procent av jordens natur måste skyddas, menar den amerikanska biologen EO Wilson och flera andra forskare. Genom ett sammanhängande system av gröna korridorer och landskap av skyddad natur från norr till söder är det möjligt. Chansen finns att 85 procent av jordens arter kommer att klara sig om detta görs. Det förutsätter att mänskligheten lägger om till en mer hållbar livsstil. Massutrotningen av arter är ett lika stort hot som ett världskrig, ett globalt pandemiutbrott och klimatförändringen, menar E O Wilson. För att stoppa massutrotningen av jordens arter och skydda ekosystem och slutligen oss själva måste målet vara högre. 

Sed nos immensum spatiis confecimus aequor
et iam tempus equum fumantia solvere colla
Vergilius, Georgica 2.541-2
But now we have come a great long way and now
The time has come to unyoke our steaming horses.
D. Ferry övers.
Men omätliga fält till rygga vi lagt, och omsider
Bliver det tid att lösa de löddriga hästarnes halsar.
G.J. Adlerberth övers.

Som ett tänkvärt inlägg för att uppmärksamma Halva jorden och Halva jordens dag som infaller idag – den 7 oktober, så följer här en översättning av prologen från E.O.Wilsons bok ”Half Earth: Our Planet’s Fight for Life” (Liveright Publishing Corporation, New York 2016).

Vad är en människa?


En historieberättare, uppfinnare av myter och en som förstör den levande världen. Någon som tänker med ett virrvarr av förnuft, känsla och religion. En lycklig tillfällighet under tidsperioden Pleistocen då däggdjuren uppstod. Biosfärens medvetande. En enastående förmåga att fantisera och att utforska, dock mer intresserad av att vara härskare över än förvaltare av en planet i förfall. Född med förmågan att överleva och att ständigt utvecklas, även med förmågan att göra biosfären evig. Likväl arrogant, hänsynslös, skadligt benägen att gynna sig själv, stammen och en kortsiktig framtid. Krypande inför inbillade högre väsen, föraktfull mot lägre former av liv.

För första gången i historien har en övertygelse uppstått, bland dem som faktiskt kan tänka mer än ett decennium framåt, att vi spelar en globalt slutspel. Mänsklighetens grepp om planeten är inte starkt. Det blir svagare. Vår befolkning är för stor för säkerhet och bekvämlighet. Färskvatten blir en bristvara, luft och hav är alltmer nedsmutsade Det är ett resultat av det som människan sprider från marken. Klimatförändringen är ogynnsam för liv, utom för mikrober, maneter och svampar. För många är det redan ödesdigert.

Lösningen på de problem som människan orsakat är inte ett lappverk. Problemen är världsomspännande och tilltagande. En punkt, där ingen återvändo finns, är i sikte, Det finns bara precis så mycket vatten kvar till fracking, så mycket regnskogstäcke tillgängligt för sojaböns- och oljepalmsodling, så mycket plats i luften att lagra koldioxid i. Vi irrar under tiden febrilt omkring. Vi är skrämmande dåligt ledda och med inget särskilt mål i sikte förutom ekonomisk tillväxt, ohämmad förbrukning, god hälsa och personlig lycka. Inverkan på resten av biosfären är överallt dålig, omgivningen blir oberäknelig och mindre trevlig, vår framtid på längre sikt mindre säker.

Antropocen

Jag har skrivit Half Earth/Halva jorden som den sista delen i en trilogi som beskriver hur vår art blev arkitekt och härskare över epoken Antropocen, vilket resulterar i följder som kommer att påverka allt liv, både vårt och den naturliga världens, långt in i den geologiska framtiden.I ”The Social Conquest of the Earth” beskrev jag varför utvecklade samhällsorganisationer endast sällan uppstått i djurens rike och sedan sent i jordens 3,5 miljarderåriga historia. Jag blickade tillbaka på det som hände när denna företeelsen uppträdde hos ett av de stora afrikanska däggdjuren.

Vi förblir en biologisk art i en biologisk värld

I ”The Meaning of Human Existence”, såg jag tillbaka på vad vetenskapen säger oss om våra sinnesorgan (förvånansvärt dåliga) och inre tankegångar (motstridiga och osäkra) och varför både sinnesorganen och tankegångarna är otillräckliga för en modern mänsklighets behov. Antingen vi vill det eller inte förblir vi en biologisk art i en biologisk värld och enastående anpassad till de särskilda förhållandena i planetens tidigare omgivning/miljö. Om än sorgligt nog inte denna omgivning eller den som vi håller på att skapa. Vi är till kropp och själ epoken Holocens barn, den epok, som skapade oss, men långt ifrån att vara väl anpassade till dess efterföljare, epoken Antropocen.

Den oerhörda mängden livsformer i naturen

I ”Halva jorden” föreslår jag att endast genom att överlämna åt naturen hälften av planetens yta kan vi hoppas att rädda den oerhörda mängd livsformer som naturen består av. Jag kommer att visa den enastående blandningen av djurisk instinkt och social och kulturell begåvning, som har kastat ut vår art och de övriga livsformerna i en möjlig förödande bana. Vi behöver en mycket djupare förståelse av oss själva och det övriga livet än humanvetenskapen och naturvetenskapen hittills gett oss. Det vore klokt av oss att så snabbt som möjligt hitta en väg ut ur den dogmatiska religionens och den odugliga filosofins feberorsakande sumpmark, där vi ännu vandrar.

Vi måste lära oss mer om den biologiska mångfalden

Såvida mänskligheten inte lär sig en hel del mer om den biologiska mångfalden i världen och snabbt börjar skydda den, kommer vi snart att förlora de flesta arter som utgör livet på jorden. Halva jorden-förslaget ger en första nödlösning i paritet med problemets storlek: jag är övertygad om att endast genom att sätta av halva planeten, eller mer, som reservat, kan vi rädda den levande delen av omgivningen och uppnå den säkerhet som är nödvändig för vår egen överlevnad.

Mellanspett, utrotad i Sverige. Foto: F Veronesi, Wikipedia

Halva jorden – varför?

Varför hälften? Varför inte en fjärdedel eller en tredjedel? Därför att stora områden, antingen de redan existerar eller kan bildas genom att korridorer förbinder mindre områden, ger bärkraftigt skydd åt många fler ekosystem och åt de arter som utgör dem. När reservaten blir större ökar även den biologiska mångfalden där. När reservaten blir mindre till ytan är det möjligt att med matematisk hjälp förutse i vilken grad mångfalden minskar. En fullständig representation av jordens ekosystem och de allra flesta av dess arter är möjliga att rädda inom halva planetens gränser. Detta visar en biogeografisk undersökning av jordens viktigaste naturliga miljöer.

Ett säkert område för livet

Livet på jorden når ett säkert område med hälften och mer än hälften. Mer än 80 procent av arterna i existerande ekosystem skulle vara stabila, har forskare räknat ut, om hälften av jorden blir avsatt åt dem.

Det finns ett andra, psykologiskt argument för att skydda hälften av jorden. Eftersom den existerande naturvårdsrörelsen är en process har den inte hållit stånd.. Den sätter som mål de mest hotade miljöerna och arterna och arbetar framåt utifrån dessa. Utifrån kunskapen om att fönstret för skydd snart kommer att vara stängt, anstränger sig naturvårdsrörelsen ihärdigare att utöka skyddade miljöer. Detta för att rädda så mycket som tid och möjligheter tillåter.

Halva jorden är ett mål

Halva jorden är annorlunda. Det är ett mål. Människor förstår och föredrar mål. De behöver en seger, inte bara nyheter om gjorda framsteg. Det är människans natur att längta efter ett slutresultat, någonting uppnått genom vilket hennes oro och rädsla får ett slut. Människan är rädd om fienden fortfarande står utanför hennes port, om en bankrutt ännu är möjlig och om fler av hennes cancerprov visar sig vara positiva. Det är vidare vår natur att välja storslagna mål som är svåra att uppnå. Dessa mål har möjlighet att förändra spelets regler. Målen är allomfattande i sin nytta. Mänskligheten skulle vara som ädlast då den för livets skull kämpar mot oddsen i spelet.

Översättning: Birgitta Tulin