Skip to content Skip to sidebar Skip to footer

Hänglavsrika skogar på gammal samisk kulturmark – Sveaskog vill ändå avverka

Hänglavsrika naturskogar nära sjön Seitejaure i Maskaure samebys renbetesmarker i Arjeplogs kommun i Norrbotten vill Sveaskog samråda om för tredje gången. Maskaure sameby har vid två tidigare samråd sagt nej till avverkning. Barktäkt och ”lappstubbar” visar att det är gammal samisk kulturmark och skogarna har dimensionsavverkats. I skogarna bor tretåig hackspett och talltita, björnen har lämnat spår och rödlistade dvärgbägarlavar, kolflarnlavar och spiklavar växer på död ved, såsom stubbar och grova lågor (grova döda trädstammar på marken). En av skogarna är tjäderskog.


Hänglavsdraperade träd. Foto: Björn Mildh.

Brevet till Sveaskog: All skog som inte skyddats kommer att avverkas

Bästa Per Matses och Eva Färnstrand

Sveaskog följer fortsatt förre skogschefen Herman Sundqvists motto ovan. Nu vill bolaget för tredje gången samråda om tre kontinuitetsskogar (kontrollerat), som även är högklassiga och hänglavsrika naturskogar. Sveaskog vill hugga. Ändå har Maskaure sameby redan vid två tidigare samråd sagt klart nej till avverkning. Men statliga Sveaskog respekterar inte samebyns nej utan tänker ta vad man vill ha.


Kontinuitetsskogarna vid Seitejaure.

De tre aktuella samrådsskogarna 34-35-36 ses på kartbilden ovan och ligger nära sjön Seitejaure i Maskaure samebys renbetesmarker i Arjeplogs kommun. Koordinater (skog 35): N 7316221; E 617509. Den samlade arealen uppskattas till ca 55 ha.

Mycket riklig förekomst av grova lågor – skog 34

Skog 34 ligger på en ås mellan myrmarker. En fullskiktad tallskog med inslag av gran, spridda björkar och några gamla sälgar. En kontinuitetsskog som är mycket hänglavsrik med höga naturvärden. Mycket riklig förekomst av grova lågor. Skogen har brunnit långt tillbaka. Dimensionsavverkad. Kulturspår i form av barktäkt och ”lappstubbar”(stubbar efter ganska klena, hänglavsrika träd som höggs för att enkelt komma åt hänglav som är nödfoder för renarna när marklaven är oåtkomlig). Skogen är gammal samisk kulturmark. Rödlistade arter vid snabb översikt: Dvärgbägarlav, kolflarnlav och spiklavar.

Bildalbum, skog 34. Se bilderna på skärm!

https://www.norrbotten.snf.se/wordpress/seitejaure-34/

Hänglavsrika och urskogsartade – skogarna 35 – 36

Skogarna 35 och 36 ligger också på en ås som mot norr sluttar ner mot myrmark. Uppe på åsen dominerar en fullskiktad tallskog. Samma kontinuitetsskog som 34, hänglavsrik och med höga naturvärden, en väg rakt igenom skiljer skogarna åt. Mycket rikligt med grova lågor och halvhöga stubbar. Dimensionshuggen.Kulturspår i form av samisk barktäkt. Enstaka grova sälgar, spridda björkar. Längre ner på sluttningen ökar inslaget av gran som sedan tar över helt på fuktig mark där ett nu uttorkat fuktdråg kan ses. Här växer fjällskråp och här har björnen varit. Skogen är urskogsartad.

Många naturvärdesträd. Granticka, ullticka, kötticka, garnlav. Talltita och tretåig hackspett. Tjäderskog.

Även björnen besöker skogen och har lämnat sitt ”visitkort”. Foto: Björn Mildh.

Bildalbum, skog 35-36. Se bilderna på skärm!

https://www.norrbotten.snf.se/wordpress/seitejaure-35-36/

Hänglavsrika högklassiga kontinuitetsskogar

– Alla tre skogar är hänglavsrika, håller höga naturvärden och är högklassiga kontinuitetsskogar som EU vill ska sparas. Inte huggas.

– Maskaure sameby har redan vid två samråd sagt nej till avverkning. Ändå fortsätter Sveaskog att pressa byn. Bolaget tänker ta vad man vill ha! Sagt rent ut, ett hänsynslöst handlande av ett statligt bolag mot vår urbefolkning!

– Sveaskog, besinna er!

Vänligen

Leif Lundberg, Maskaure sameby

Peter Larsson, Maskaure sameby

Patrik Lundgren, Östra Kikkejaure sameby 

Jonas Stenberg, Västra Kikkejaure sameby

Johan Jonsson, Mausjaur sameby

Erik Jonsson, Mausjaur sameby 

Olof Johannes Skum, Grans sameby 

Magnus Andersson, Rans sameby 

Mats Berg, Girjas sameby 

Anders Erling Fjällås, Semisjaur-Njarg sameby

Katarina Sevä, Muonio sameby

Jon Isak Sikku, Vittangi sameby

Stig Persson, Gällivare sameby

Rune Ståkke, Udtja sameby

Kjell Larsson, Ståkke sameby 

Marcus Lidström, ordf. Naturskyddsföreningen Norrbotten

Johanna Nilsson, verksamhetsutvecklare, Naturskyddsföreningen i Norrbotten

Björn Mildh, medlem i Naturskyddsföreningen

Kontaktperson: Leif Lundberg

Om hänglavsskogar:

https://skyddaskogen.se/oppet-brev-till-sveaskog-lamna-mausjaur-samebys-hanglavskogar-ifred/

https://skyddaskogen.se/oppet-brev-till-sveaskog-avverka-inte-hanglavsbarande-naturskogar/

Länk till aktionen “Skydda svensk skog” :

https://www.greenpeace.org/sweden/agera/skydda-svensk-skog/?utm_medium=email&utm_source=smc&utm_campaign=se_pg_forests&utm_content=se_pg_muonio&utm_term=none_none_none


Fjällskråp växer på fuktiga ställen, i myrkanter, videsnår och vid snölegor.
Foto:Matt Lavin is licensed under CC BY-SA 2.0

Ordförklaringar:

fjällskråp – växer i fjälltrakterna och mindre allmänt ner till Värmland. Den kan bli upp till 60 centimeter hög. NE

dimensionsavverkning – fram till år 1923 innehöll skogslagstiftningen föreskrifter om hur grova träden skulle vara för att få huggas ner. Skogsskövling skulle förhindras med denna dimensionsavverkning. (NE). Inte heller dimensionsavverkning ger tillräckling med död ved i produktionsskogar. Fler naturskogar måste sparas för att få död ved till de arter och organismer som är beroende av denna döda ved, menar en undersökning.

barktäkt – I lövsprickningstid skördade man trädens goda och näringsrika innerbark, som kan ätas rå, rostas eller torkas för att blanda med annan mat. Spåren efter barktäktsskörden kan dateras genom att räkna trädets och barktäktens årsringar. Det äldsta fyndet, från Arjeplogs kommun, är tretusen år gammalt. Det senaste fyndet är från slutet av 1800-talet. Innerbarken togs vid barktäkt i Sàpmi på trädets ena sida, för att trädet inte skulle dö. Dessa kulturspår, dessa barktäkter, i träd är mellan 40 och 90 centimeter långa.

Källor:

https://fof.se/tidning/2007/5/bark-nyttigt-och-gott

https://pub.epsilon.slu.se/11596/1/rautio_am_141016.pdf

https://link.springer.com/article/10.1023/B:BIOC.0000018148.84640.fd