Mats Hagner

Bakgrund
Naturskog (Nat) I skog som växer utan mänsklig inverkan, gör konkurrensen mellan närstående träd, att stora träd accelererar från mindre träd. Skogen skiktar sig och stora och små träd står intill varandra. Disco, som är ett mått på denna lokala olikhet, får värdet 0.5, vilket är kännetecknande för en exponentiellt avtagande fördelning.

Processen som leder till ojämnhet förbyts eventuellt till sin motsats på vissa ställen i naturskogen. På de ställen där flera dominanta träd står nära varandra finns inte utrymme för småträd och dessa dör bort på grund av alltför stor konkurrens från de stora träden. När något av de stora träden till slut dör uppstår en lucka. I den konkurrensen liten och små träd växer upp. Skiktningen återställs. På lång sikt, och sett över lite större områden än en enskild trädgrupp, är naturskogen ständigt skiktad med ett Disco nära 0.5.

Åldersklasskogsbruk (Åld)
Kalhyggesbruk innebär att vi planterar 2500 plantor per hektar och skördar en fjärdedel av dessa träd som fullstora vid en slutavverkning. Genom röjningar och gallringar tar vi bort de flesta av de träd vi planterat, samt många andra som tillkommit via självsådd.

Vid gallringsfritt skogsbruk, som prövades under 1970-talet, planterades endast så många plantor som behövdes för att skapa ett slutavverkningsbestånd. Tätheten i beståndet var antingen för liten under början av omloppstiden, vilket gav undermålig volymproduktion eller för stor vid slutet av omloppstiden, vilket gjorde att träd dog av trängsel.

Slutavverkningen ger ett stort ekonomiskt överskott, därför att en stor kubikmassa finns att skörda på en liten areal, samt på att de skördade träden är grova. Röjning är en ren förlust. Gallringar går antingen med förlust eller så inbringar de ett litet netto. Anledningen till det svaga nettot vid gallring är
• att volymen per hektar är låg
• att träden är små
• att traktorföraren inte får skada de kvarställda träden

Kontinuitetsskogsbruk (Kon)
I kontinuerligt skogsbruk skördas träd när de vuxit färdigt, dvs. när de blivit fullstora. Den markägare som inte bryr sig om kvalitetsskillnader mellan träd kan nöja sig med att ha just så många småträd under utveckling att dessa fyller på behovet av ”nästa-skörds-träd” när de fullstora avverkats.

Den skogsägare, som anser sig tjäna pengar på ett urval inriktat mot hög timmerkvalitet, behåller så många småträd att han, i samband med skörd av mogna träd, kan ta bort småträd med defekter.

I vetenskapligt arrangerade jämförelser mellan Åld och Kon i olika delar av Sverige visade det sig att nettot per kubikmeter skördat virke var ungefär detsamma när slutavverkningsmogen skog behandlades. Kostnaden för avverkningsmaskinerna blev högre vid gallringen i Kon, än vid kalavverkningen i Åld. Inkomsterna per kubikmeter blev högre i Kon på grund av att andelen timmer var större och på grund av att stockarna var grövre.

Det sammanlagda långsiktiga nettot i Kon blev mycket högre än i Åld beroende på att det kvarlämnade gallrade beståndet i Kon hade ett mycket högre värde än det obeskogade kalhygget i Åld.

Frågor om ”sunt bondförstånd”
Varje skogsägare med sunt bondförnuft finner det naturligtvis märkligt att man i modernt skogsbruk envisas med att plocka bort småträd i skogen, bara för att man vill skörda de fullvuxna träden. Han finner det lika märkligt, som om någon skulle Rotenonbehandla en bäck, varje gång han önskade få tag på en av de största forellerna.

Innan Du läser vidare bör Du stanna upp och besvara följande fråga:

Varför plockar man i modernt skogsbruk bort de mindre träden i en naturligt skiktad skog?

Vetenskapsmannens motiv för modernt skogsbruk
Då jag själv undervisat studenter vid universitet under 30 år och dessförinnan arbetat som skogsgenetiker, vet jag svaret på frågan. Själv har jag motiverat studenter att tillämpa åldersklassksogsbruk genom att presentera följande hypoteser.

Markens bördighet
De tillgängliga näringsresurserna har bundits upp i det slutavverkningsmogna beståndets träd. Marken är totalt dränerad på sina resurser och skogens tillväxt är liten. Marken måste kalläggas och markberedas för att det återigen skall bli liv och omsättning.

Skiktning
En skog med en blandning av olikstora träd har väsentligt lägre volymproduktion än en skog med likstora träd.

Ålder
Naturskog i Sverige har uppkommit efter brand. De flesta träd är sådda efter branden. De små träden är lika gamla som de stora träden. Småträd kan inte växa bra på grund av sin höga ålder, och bör av detta skäl tas bort så snart som möjligt.

Genetik
Efter branden växte de genetiskt bästa individerna fortare än de sämre. De små träden är alltså genetiskt underlägsna och kan aldrig ge lika god produktion som de större träden.

Teknik
De tekniska problemen är så stora vid gallring jämfört med slutavverkning, att det inte är lönsamt att friställa några träd.

Hypoteserna har inte besannats
Vetenskapsmän har nu genomfört tester av de ovanstående hypoteserna. Resultaten tyder på att alla de nämnda hypoteserna måste förkastas. Slutsatsen är att:

** Skiktad skog ger på lång sikt ungefär lika hög volymproduktion som enskiktad skog. Denna överträffar den skiktade skogen i volymproduktion under den tid då träden tävlar med likstora grannar om att hinna upp i dominant ställning. Den skiktade skogen överträffar däremot den enskiktade i produktion under ungskogstiden, innan de små likstora träden hunnit bilda en tät skog med maximal bladyta. Detsamma gäller i slutfasen av omloppstiden då alla träden i den enskiktade skogen uppnått slutlig längd.

** Markens bördighet är positivt relaterad till ekosystemets bruttoproduktion, som är ungefär densamma i skog med olika struktur och ålder. När maximal bladyta uppnåtts är fotosyntesen maximal och omsättningen av näringsämnen i humusskiktet stor. Det är i förmultningsskiktet, ovanför mineraljorden som den viktigaste processen för bördighet pågår, friställning av lättillgängligt kväve. Den rådande uppfattningen bland välutbildade skogsmän, att undanskaffande av humustäcket ovanpå mineraljorden är nödvändig för vitalisering av marken, är helt felaktig. Skogsträden utvecklar själva sina finrötter så ytligt som möjligt, högt uppe i humustäcket. Fukten avgör hur ytligt detta kan ske. Några mänskliga ingrepp behövs inte för att marken skall behålla sin bördighet.
Det förekommer dock sällsynta undantag. I viss skog som inte utsatts för någon störning under mycket lång tid blir nedbrytningen bromsad med följd att humusskiktet växer i tjocklek. Troligen hindras mikroorganismernas nedbrytning av giftiga substanser från vissa växter.

** Markberedning stimulerar plantan som sätts i blottlagd mineraljord, dels genom att tillväxtnedsättande insektsskador uteblir, dels genom att konkurrens från omgivande vegetation minskar under de första åren. Om plantor skyddas mot insekter med kemiska eller mekaniska medel kan man slopa markberedningen och utföra s.k. grönrisplantering. Därvid sätts plantan med roten ytligt i det näringsrika humuslagret. Detta måste dock ske redan den första sommaren efter avverkningen. Förklaringen kan vara att mykorhizasvamparna under den första sommaren fortfarande letar efter sockerproducerande nya partners bland växterna på avverkningsplatsen. Plantornas överlevnad blir densamma som efter markberedning. Tillväxten på vanliga blåbärsmarker blir också på sikt densamma med eller utan markberedning, vilket beror på att man vinner två år genom att slippa vänta på att markberedning utförs. På mycket mager tallhed har markberedningen mer positiv inverkan på plantornas tillväxt, medan markberedningen inte ger någon tillväxtfördel alls på bördig mark.

** Åldern hos tall och gran påverkar inte deras förmåga att växa ut till full storlek. Däremot inverkar bladmassans storlek. Ett litet träd som stått undertryckt lång tid, har förlorat mycket grenar och barr. Det tar längre tid för ett sådant träd att reagera på friställning, än för ett litet träd som inte stått undertryckt lika länge.

** Genetik. Det finns betydande genetiska skillnader mellan träd och dessa påverkar tillväxthastigheten. Genetiska krymplingar växer aldrig ut till fullstora träd, men de förbrukar inte heller ekosystemets resurser. Det är ingalunda säkert att ett träd med stor tillväxthastighet, ombildar ståndortens näring, vatten och ljus till stamved, på ett mer effektivt sätt än ett träd med mindre tillväxthastighet. Förkortad omloppstid är en ekonomisk fördel och kan bli en effekt av snabbare tillväxt hos träd. Det avgörande för ekonomin är emellertid den årliga stamvedsproduktionen (omräknat till värdeproduktionen) per hektar, samt kostnaderna för anläggning och skörd av skogen. Genetiskt förbättrat material måste därför bedömas enligt de sistnämnda kriterierna och inte utifrån enskilda träds tillväxthastighet.
Gallringsförsök visar att höggallring ger större volymtillväxt än låggallring. Eventuella genetiska skillnader mellan stora och små träd förtar uppenbarligen inte den positiva effekten av att små träd i högre grad än stora träd prioriterar stamtillväxt.

** Teknik. Mekaniseringen av skogsarbetet har medfört gynnsamma effekter med avseende på gallring i stället för slutavverkning. Moderna skördare och skotare är så smidiga att de kan hålla sig på smala stickvägar inne i ett bestånd. Med kranen kan de plocka träd i zonen mellan stickvägarna. Givetvis gäller att arbetet måste utföras varligt och av kunnigt folk. Plockhuggning av mogna träd är dyrare per kubikmeter än kalavverkning. Skillnaden är ungefär 25 %, vilket motsvarar ca 20-25 kr/m3. Denna fördyring kompenseras mer än väl av att träden vid befriande gallring i medeltal är grövre än vid slutavverkning Andelen välbetalt timmer ökar. Redan vid den första befriande gallringen är nettoinkomsten per kubikmeter minst lika hög, trots att även småträd skall skördas i de blivande stickvägarna. I mellanzonerna måste också många småträd tas bort, dels därför att de har låg kvalitet, dels därför att de står för tätt. Vid senare gallringar stegras nettot, genom ökade dimensioner och förbättrad medelkvalitet. ** Nettoavkastningen på fastigheten kan på sikt förbättras genom tillämpning av Kon, dels på grund av på skörd av grövre timmer med högre virkeskvalitet, dels på minskade investeringar i återväxt, röjning och gallring.

** Skövlande plockhuggning ger sämre nettoavkastning. Då skördas alla träd som ger en nettointäkt och kvar lämnas alla träd med dåligt värde. Skogsägaren tjänar pengar, dels på minskade investeringar i återväxt, röjning och gallring, dels på skörd av stor kubikmassa i första gallringen. Skogsägaren förlorar på sikt genom att hög gallringsintensitet sänker volymproduktionen, samt genom att virkeskvaliteten på odlade träd blir låg.

Slutsats
De hypoteser som legat bakom kalhyggesbruket har varit lätta att förstå, och välutbildade skogsmän har blivit övertygade om det riktiga i att bedriva denna typ av skogsbruk. Tester av de nämnda hypoteserna har emellertid visat att de vetenskapliga argumenten för kalhyggesbruk försvunnit. Allt talar för att kontinuerligt skogsbruk, skött med inriktning på befriande gallring i stället för skövling. Detta gäller med hänsyn till såväl ekonomi, volymproduktion, virkeskvalitet, mångbruk som biodiversitet. Kontinuitetsskogsbruk, inkluderande restriktioner för naturvård och kulturminnen, minskar behovet av reservat eftersom mängden ekologiska nischer ökar och störningar av skogsekosystemets dynamik blir mindre. Även behovet av markberedning kan minska drastiskt. Kontroverser mellan virkesodlare och naturvårdare bör kunna minska. Även för dem som brukar skog till renbete, jakt, bärplockning eller rekreation bör ett kontinuitetsskogsbruk vara fördelaktigare än det nuvarande kalhyggesbruket, som är den mest extrema form av skogsbruk som man kan tillämpa.

Skiktad skog producerar långsiktigt ungefär lika mycket virke som enskiktad skog, under förutsättning att:

• en stor andel av träden är små eller halvstora
• bladmassan inte reduceras genom kraftiga gallringsuttag
• det finns plats för små och halvstora träd att behålla sin bladmassa

Kontinuerligt skogsbruk fördubblar skogsbrukets ekonomiska nettoavkastning, såvida urvalet av träd vid gallringar sker med hänsyn, dels till det långsiktiga värdet hos enskilda träd, dels till konkurrensen mellan närstående träd.