Tänker fortsätta skövla?

Skövlad urskog och djupa körskador på mark hyrd av IKEA/Swedwood i ryska Karelen. Foto: Robert Svensson

 

Skydda Skogen har visat att Ikea skövlar urskog i ryska Karelen. Uppdrag granskning har rapporterat om det och alla tänkbara bevis finns. Vad svarar då Ikea? Det kan man undra även efter att ha läst följande inledning till svarsskrivelsen från Ikeas skogschef Anders Hildeman:

 ”Utmaningen som världen står inför är stor. Vi börjar få ont om naturresurser samtidigt som antalet konsumenter beräknas öka med flera miljarder kommande år. Det är i sig en god nyhet eftersom det innebär att fattigdomen minskar. Hållbarhet kan inte vara en lyxvara eftersom många människor, oavsett var de bor i världen, fortfarande har tunna plånböcker. Det är ekvationen vi måste lösa.”

Vilken var ekvationen?

Vi börjar få ont om naturresurser, tycks Ikea ändå vilja ha sagt. Vi håller med om det. Egentligen är det vad alltihop handlar om. Ikea vet att man har ett överdimensionerat varuhusnät och en massförbrukning/utförsäljning av naturresurser i form av trämöbler. Företaget drar fram över världens skogar och tar för sig av vad som finns. Och det finns fler bolag som agerar på samma sätt. En dag går det inte längre.

Detta är innebörden av konsumtion i global skala. Ikea avverkar uråldriga naturskogar i Ryssland – och påstår att det är hållbart. Av spillet, bland annat urgamla knotiga jättefuror som bara står i vägen och inte går att såga, sägs det bli ved till 15 000 hushåll, något man cyniskt kallar social hänsyn.

Avverkningarna i Karelen idag påminner oss om avverkningarna i Sverige i slutet av 1800-talet. Även här skördade man i princip orörda områden, något som bara kan ske en gång.

Ikea hävdar att man gör stora insatser ”för skogen” i Karelen. Oklart vad som menas, men att den bästa insatsen vore att sluta hugga urgammal naturskog föresvävar inte Ikea. Hållbart skulle kunna vara att åtminstone ta sitt virke i redan huggna, andra generationens skogar, och att gå över till naturnära skogsbruk. Det senare skulle vara en meningsfull åtgärd, men omställningen anser man sig inte ha råd med. Kalhyggesteknik är vad som gäller, skövling och körskador.

Ikea stödjer sig på WWF och rysk FSC-certifiering. Till WWF har företaget skänkt 30 miljoner kronor bara under 2011. Även ryska FSC har fått ekonomiskt stöd. Det är svårt att förstå hur man därefter kan hänvisa till deras godkännande av skogsbruket. Sådant kallas annars korruption.

Ikea påstår att 56 procent av Karelens skogar har lagskydd. Det är inte sant. Rätt siffra är cirka två procent.

Företaget påstår att Ikea/Swedwood själva skyddar 17 procent av sitt arrende. Vem kan veta det? Kanske har man bara inte hunnit hugga än?

Det påstås även att det inte är urskogar man hugger, med argumentet att människor har varit där förut och här och var går det att hitta enstaka stubbar. Men det är ynkligt att försöka blanda bort korten på det sättet. Skogarna har urskogskaraktär. Ekosystemen är intakta.

Vi har kontroller, säger Ikea. Det är möjligt, till och med troligt. Swedwood är välorganiserat. Men det är resultatet vi invänder emot. Skövlingen av urskogar. Ikeas budskap är att ingenting sådant förekommer och att man avser att fortsätta som hittills.

Vi, å andra sidan, kommer fortsätta att ställa krav och hoppas på förändring av skogsbruket, inte bara i Ryssland.

Allmänhetens minne är kort, konstaterade en mediakonsult i radio. Det gäller att uthärda, och framhärda, i två veckor. Troligen har då en ny skandal suddat ut den gamla. Under tiden grumlas debatten med desinformation och ovidkommande fakta. Precis som Ikea gör just nu. Vi får se om det fungerar.

Thomas Tidholm

Viktor Säfve