Läderbagge (Osmoderma eremita) är en liten brun skalbagge, en bladhorning som är rödlistad som sårbar (VU). Den är skyddad enligt Art- och habitatdirektivet samt fridlyst enligt Artskyddsförordningen. Läderbaggen lever i gamla ihåliga ädellövträd och där den lever finns även många andra ovanliga arter. Den hotas av att dess livsmiljö växer igen eller städas bort- och att det inte finns tillräckligt med gamla hålträd. Sverige har ett internationellt ansvar för bevarandet av arten då en stor del av världspopulationen finns här.
Läderbaggen är 3 cm lång och syns inte så ofta. Det är lättare att se dess spår, som larvernas spillning eller fragment efter döda skalbaggar, enligt Artfakta. Läderbaggens larver hör till de största och kan bli upp till 9 cm långa. Larvernas spillning har en pelletsliknande form och är upp till 8 mm. Den vuxna läderbaggshanen ger ifrån sig en tydlig doft, vilket är ett sexualferomon för att locka honor. Doften påminner om persika eller plommon, enligt rapporten från Naturvårdsverkets Åtgärdsprogram för läderbagge (2014-2018).
Sverige har flest läderbaggelokaler i Europa
Sverige har den största koncentrationen av läderbaggelokaler i Europa. Men på bara ca hälften av lokalerna har man observerat levande larver eller skalbaggar efter 1990, skriver Artfakta. ” Några lokaler är stora med mer än 100 lämpliga hålträd, men på de flesta lokalerna finns bara 2-10 lämpliga träd. På flera lokaler där man endast har sett spillning eller fragment kan arten redan vara försvunnen”. Enligt Naturvårdsverkets Åtgärdsprogram är många av de lokaler där läderbaggen finns så små att den inte kan överleva där långsiktigt. Studier visar att den längsta dokumenterade sträcka som läderbaggen förflyttat sig i Sverige är ca 500 meter.
Läderbaggen vill ha träd som är minst 200 år
Läderbaggen är knuten till träd med ihåligheter som innehåller mulm (löst material framför allt bestående av starkt nedbruten ved). I Sverige är ek det viktigaste trädslaget för läderbaggen, enligt rapporten från Naturvårdsverkets Åtgärdsprogram. De faktorer som avgör ett träds lämplighet för läderbaggen är mängden mulm samt riktningen på trädets ihåligheter. Dessa bör vara mot söder eller väster för att uppnå ett gynnsamt mikroklimat. Träden behöver vara minst 200 år innan läderbaggen kan utnyttja dem. De största populationerna av läderbagge är ofta i träd som är 300–400 år gamla. Läderbaggen indikerar genom sin förekomst mycket värdefulla och artrika miljöer.
För att läderbaggen ska få finnas kvar ska markägare se till att lämna gamla lövträd med grov bark, träd med skador, håligheter och döda delar. Nya träd måste få åldras för att skapa lämpliga livsmiljöer.