Skip to content Skip to sidebar Skip to footer

Skydda Skogens kalender med skogslevande hotade arter: 4. Reliktbock

Reliktbock (Northorhina muricata) är en skalbagge som är rödlistad som nära hotad (NT), den är även en sk Typisk art. Reliktbocken lever på gamla solbelysta tallar som står öppet. Spåren av den syns på tallstammens solsida som gyllengul kåda, larvhål och flagnande bark. Största hoten är att man avverkar gamla tallar, att det växer igen runt tallarna och att det i framtiden inte kommer att finnas lämpliga tallar.

Reliktbock är en 10-15 mm, långsmal brun och platt skalbagge som tillhör familjen långhorningar. Antennerna är längre än halva kroppen. Den är ofta svår att få syn på eftersom den är liten, har samma färg som tallens bark och visar sig bara i korta stunder dagtid. De fullvuxna skalbaggarna är mest aktiva i skymningen. Men reliktbockens spår är lätta att känna igen. Den lämnar ovala 3-4 mm breda larvhål i barken och honungsgul kåda på tallens stam som kommer från larverna i innerbarken. Inne i barken kan larvutvecklingen ta två år. Skalbaggarna kan leva i tallarna i flera decennier. De överger dem först när buskar och träd växer upp och skuggar stammen under en stor del av dagen, (Enström, Holmer 2017).

Står man nära en reliktbock-tall kan man höra ett svagt trummande läte. Under högsäsongen kilar
bockarna snabbt fram från barkskrymslena och det är inte helt lätt att få en skarp bild. Foto: Anders Lindholm
Reliktbocken kilar snabbt över barken när solen är framme. Foto: Anders Lindholm

Reliktbockens smattrande läte

Vid midsommartid kan man höra reliktbocken på 10-15 meters avstånd. Den fullvuxna skalbaggen kryper in under en lös barkflaga på tallstammen och slår snabbt översidan av kroppen mot flagan. Då uppstår ett smattrande läte. I boken om Tall av Bengt Enström och Martin Holmer (2017) kan man läsa om vilka tallar som reliktbocken trivs i:

”I många fall är det träd som man har sparat då de har värde som kulturminne, som sup– halvvägs- och värktallar. Viktigt är att de står öppet och att de har en speciell typ av grov bark från marken och upp några meter efter stammen. Man finner även passande tallar efter vattendrag och vid sjöstränder eller i mycket glesa gamla tallbestånd.”

Tydliga spår av reliktbock på en stor solitärtall vid Tumbo, Kvicksund i Södermanland. Det lyser gult på långt avstånd. Foto: Michael Lander

Högt virkespris för senvuxna tallar

Ett stort hot mot reliktbock är att markägare avverkar träden de lever i- på grund av det höga virkesvärdet hos senvuxna tallar, enligt Artfakta. Om kringväxande träd och buskar skuggar tallstammen kommer skalbaggen inte längre att trivas. Idag får inte tallar utvecklas på ett sätt som passar skalbaggarna. Modernt skogsbruk har format landskapet så att reliktbocken inte längre passar in.  För att skalbaggen ska kunna leva så måste markägare säkra tillgången på gamla solexponerade tallar. För att reliktbocken ska kunna sprida sig till nya områden så måste även sådana gamla tallar finnas i nära anslutning till kända lokaler av relikbock.

Reliktbocken är Karlstad kommuns ansvarsart.

Läs gärna en tidigare artikel där reliktbocken nämns:

Historisk delseger när halva Karatj-Råvvåive skyddas