Trots de förändringar som skogsbranschen fått igenom nöjer sig inte LRF. De menar att artskyddsförordningen fortsätter att orsaka problem för landets skogsägare och att skogsägare förbjuds att bruka sin skog. Nu behövs en helhetslösning. Detta trots att formellt skydd av skog i huvudsak ska ske utifrån frivillighet. De uppmanar regeringen att agera skyndsamt.
Länk till LRF: Så behöver artskyddsreglerna förändras
Uppenbart har LRF redan våra förtroendevaldas uppmärksamhet. I Miljö och jordbruksutskottets betänkande 2021/22:MJU24 tar utskottet sin initiativrätt och föreslår i princip samma punkter som riksdagen sedan ställer sig bakom.
LRF kommer med fem punkter som tillsammans ska skapa den helhetslösning som man vill nå.
1. Förtydliga att nationella fridlysta arter inte ska påverka pågående markanvändning.
Enligt LRF syftar nationell fridlysning “i stor utsträckning till att undvika att vissa blommor plockas. Många av dessa arter, t.ex. flera orkidéer är ganska vanliga.”
Att LRF gör denna grova förenkling bådar inte gott för vår biologiska mångfald. Här hoppar man friskt över alla grodor, fladdermöss, alla kräldjur, rovdjur till vår lilla hasselmus. Det kan knappast ses som vanliga arter människor plockar på sig. Totalt är ca 585 arter fridlysta i Sverige. (Naturvårdsverket, fridlysta arter) Många fler är hotade, inte minst i skogliga biotoper.
Denna underdrift om fridlysningens syfte ställer man sedan mot samhällskostnaden av att stoppa skogsbruk. Ska vi uppfatta detta bagatelliserande som “att plocka en blomma…”, att LRF i verkligheten söker få bort fridlysning för ett större antal arter?
2. Bevisbördan måste ligga på staten när statliga beslut innebär att pågående markanvändning avsevärt försvåras.
LRF menar att artskyddet innebär att myndigheterna ställer krav på att “skogsägare ska genomföra omfattande inventeringar för att bevisa rätten att bruka sin mark. Detta trots att den pågående markanvändningen är grundlagsskyddad.”
Att veta vad man äger och hur det ska hanteras bör väl vara en utgångspunkt? Det är trots inte enbart äganderätt som finns i vår grundlag. Nuvarande och framtida generationers rättigheter till en god miljö står där också. Skogsägare har levt med fridlysning av arter sedan början av 1900-talet och har trots det, enligt dem själva, skapat en skog med biologisk mångfald. Så vad består problemet av nu? Levde skogsägare mer nära sin skog förr och på det sättet fick kompetens runt biologisk mångfald? Ligger det till på det viset så är det tacknämligt med ökad kunskapsspridning till nuvarande skogsägare. Eller är det helt enkelt så att alla hinder och hänsyn ska sopas bort?
3. Formellt skydd bör erbjudas skogsägaren.
LRF framför att “den som idag hindras att bruka sin skog hänvisas till att stämma staten i domstol för att få den ersättning man har rätt till enligt grundlagen. Systemet riskerar leda till mängder av domstolsprocesser och kostnaden vägs aldrig mot vinsten när skogsbruket hindras.”
Det är självklart så att frågan om ersättning i högre grad behöver diskuteras. Samtidigt kan man fråga sig hur långt ersättningsanspråken ska gå. Även staten står svajande i äganderättsfrågor, inte minst märks det på minerallagen och den ersättning den ger.
Men att kostnaden ska vägas mot “vinsten när skogsbruket hindras” är en enögd och omvänd syn. Syftet med att skydda skog och biologisk mångfald är knappast att hindra, utan att skydda och bevara de ekosystem som vi alla är beroende av. Att det finns stora vinster i det, är man överens om globalt, vilket COP 15 i Montreal visade.
4. Inför flexibla skyddsformer.
Här menar LRF att dagens skyddsformer inte är anpassade till artskyddet och att skyddet “måste i möjligaste mån kunna kombineras med brukande och kunna tidsbegränsas eftersom arter kan flytta på sig oberoende av markanvändningen, till största samhällsekonomiska nytta ”
Det låter ju trevligt att hänvisa till största samhällsekonomiska nytta, men vilken tidshorisont har LRF räknat med då? Kan vi redan nu veta vilken samhällsnytta skog har om några decennier? Forskare har framfört att 30% av landarealen i ekologiskt representativa naturtyper behöver skyddas permanent för att rädda ekosystem och biologisk mångfald. Så menar även avtalet i Montreal. Samhällsnyttan med fungerande ekosystem kan inte värderas vare sig utifrån klimat eller ekosystemtjänster. Även LRF bör kunna se att samhällsnytta beror på vilket perspektiv som anläggs och av vem. Samhällsnytta finns när det inbegriper “för det stora flertalet” i ett samhälle. Vi konstaterar att samhällsnytta är ett bredare begrepp än skoglig råvara och dess vinster för enskilda.
Det går också att undra över vilka arter som LRF menar flyttar på sig oberoende av markanvändningen och till vilken plats då? Skog som nått åldern av 100 år och därutöver, är ju knappast något arter med lätthet kan flytta till. Inte heller vandrar orkidéer runt och letar livsutrymme. Det är snarare så, att om arter får det skyddade livsutrymme de behöver, så stannar de och blir livskraftiga där. Förhoppningsvis så kan de sprida sig därifrån och kanske ramla ur rödlistan.
5. Begränsa rättsprocesser mot enskilda utan kostnad.
LRF menar att idag “kan små miljöföreningar överklaga avverkningar utan något kostnadsansvar, med hänvisning till Århuskonventionen. Skogsägare tvingas på egen bekostnad försvara sin rätt att bruka skogen. För den överklagande föreningen innebär det inga risker, man kan utan eget ansvar lägga över kostnaderna för domstolsprocesser på staten och skogsägaren.”
Det är symptomatiskt att LRF hela tiden ser verkligheten enögt. Århuskonventionen har en klar koppling till vår grundlag, dvs nuvarande och framtida generationers rätt till en god miljö.
“Konventionen syftar till att bidra till att skydda den rätt som var och en i nuvarande och framtida generationer har att leva i en miljö som är förenlig med hans eller hennes hälsa och välbefinnande.”
(citat från “Skydd av arter – vårt gemensamma ansvar SOU 2021:51).
I samma SOU kan en bakgrund till konventionen läsas; “Även om Aarhuskonventionen är ett självständigt instrument så bygger konventionens bestämmelser om tillgång till rättslig prövning på etablerade principer och uppfattningar inom internationell rätt”
Konventionen skapar en länk till mänskliga rättigheter.
Frågan som uppstår, vid läsning av LRF:s resonemang, är hur de tänker sig en god miljö och rättigheter till en sådan, om organisationer inte har möjlighet att få information och få frågor prövade i domstol?
Riksdagens Miljö- och jordbruksutskott följde med
I Miljö och jordbruksutskottets betänkande 2021/22:MJU24 tar utskottet sin initiativrätt och föreslår riksdagen att
• förtydliga att nationella fridlysta arter inte ska kunna avsevärt försvåra pågående markanvändning
• förtydliga att skogsägaren vid olika former av brukandeförbud ska erbjudas formellt skydd eller naturvårdsavtal
• tydligt reglera att staten har ansvar för att utreda förekomsten av arter.
Sverige rapporterar 89 naturtyper och 166 arter och artgrupper som listas i EU:s art- och habitatdirektiv. Med LRF:s utgångspunkt så kan i värsta fall ca 400 arter som idag är nationellt fridlysta att förlora sitt skydd. Så att de inte avsevärt försvårar pågående markanvändning.
I utvärderingen som gjordes 2019 av Sveriges natur och arter i art och habitatdirektivet syns att endast drygt 40 procent av arterna och 20 procent av naturtyperna har gynnsam bevarandestatus. Rödlistan omfattar totalt 4 746 arter 2020. Av dessa är ungefär 40% av alla rödlistade arter är på olika sätt knutna till skogen. Skogsbruk är en av de största faktorerna som påverkar våra arter.
Sammantaget
Sammantaget fortsätter LRF att driva frågor som ska ta bort hinder för skogsbranschen utan hänsyn till hur vi ska ha möjlighet till fungerande ekosystem med arter som upprätthåller dem. Det är märkligt utifrån perspektivet att LRF är en organisation som företräder människor som är i behov av fungerande ekosystem och dess tjänster. Det är däremot kanske gripbart om perspektivet enbart är vinst i det korta perspektivet. Och det är klart, ska olja helt ersättas av skog, så gäller det ju att hugga. Det gäller också att skynda sig på innan andra lösningar kommer på marknaden.
Sveriges grundlag innehåller förvisso skydd för äganderätten. Den innehåller också att det allmänna ska främja en hållbar utveckling och en god miljö för nuvarande och kommande generationer. Utifrån ett rättighetsresonemang kan inte den enes rättighet gå ut över andras rättigheter. I detta fallet till en god miljö för nuvarande och kommande generationer.
Det är utifrån detta svårt att förstå hur våra politiker så beredvilligt plockar upp förslag från skogsbranschens företrädare. Uppföljning efter uppföljning av tillståndet i vår natur, visar att det numera lyser rött på denna front. Allvaret har betonats nog och överenskommelsen i Montreal bör få ett seriöst arbete som inte undermineras på grund av att skogsavverkning hittills stått högst på agendan. Ett första steg i rätt riktning är att inte underminera artskydd mer än vad som redan gjorts.