Peter Borring, ordförande i LRF Östergötland har 23 aug. svarat på vår artikel nyligen i denna tidning, där vi ifrågasätter att LRF centralt skickar brev till medlemmarna och kräver att de ska ställa upp för den rådande skogsbruksmodellen, kalhuggestekniken. – Får inte skogsägare anslutna till LRF tänka själva? var vår fråga. 

”Det gör mig väldigt irriterad när Tidholm och Säfve låter påskina att LRF inte är en demokratisk organisation där man tillåts ha olika åsikter”, skriver Peter Borring.

Men vi är fortsatt oroade över demokratin inom LRF.  Peter Borrings insändare, till synes full av personlig indignation, har nämligen redan den 2 aug stått att läsa i Östersundsposten, men då undertecknad av Håkan Nilsson, ordförande i LRF Jämtland!

Förklaringen till denna pinsamhet måste vara att insändaren skrivits på LRF:s huvudkontor och skickats ut för undertecknande. Vad säger det om åsiktsfriheten inom LRF? Inte ens distriktsordförandena är betrodda med att tycka själva. Tyvärr bekräftas här våra farhågor att LRF:s ledning inte bara politiserats och dragit sig ut på högerkanten i viktiga frågor, utan dessutom toppstyr organisationen. 

Vi uppmanar LRF:s medlemmar att fundera på om de i alla avseenden delar ledningens uppfattningar om kalhyggesbrukets välsignelser och markägandets oinskränkta rättigheter. Bådadera är numera starkt ifrågasatta ute i samhället.

För det finns ju lagar om allt. Varför just inte om skogsbruk? Oinskränta rättigheter har ingen. Problemet är att skogsägare alltför länge invaggats i en känsla av närapå odödlighet, eftersom de lagar som finns, just på naturskyddsområdet, satts ur spel.

Skogsbruk är en form av åkerbruk, skriver LRF/Borring aningslöst. ”Man eftersträvar hög produktion till konkurrenskraftiga priser”. Att allt sker på naturens bekostnad nämns förstås inte. 

”Vi måste sköta våra skogar utifrån den kunskap vi har idag”, tycker LRF. Men det är inte vad som pågår. Artdatabanken inom SLU ger ut en nationell lista över missgynnade och hotade arter. Den växer för varje ny mätning och upptar nu mer än 2000 skogslevande arter. Den listan berättar enkelt och övertygande att skogsbruket i själva verket blir allt mer hänsynslöst och att just kunskap om skogsekosystemet är vad som saknas hos skogsbrukarna.

LRF vill göra gällande att forskarna bakom den listan kan ha fel, att larmrapporterna alltså är ovetenskapliga och att läget bara är finfint. Frågan blir då vilka motbevis LRF kan ha i bakfickan? Det får vi troligen aldrig veta. Och de finns inte.

LRF är fel ute. Skogsbruket måste reformeras. Skogsvårdslagen måste skärpas och börja gälla för skogsägare. LRF borde avpolitiseras.

Thomas Tidholm, Viktor Säfve