Skip to content Skip to sidebar Skip to footer

LRF:s jurist bortser från naturvärden

Endast ca 0,6 % av alla anmälningar och ansökningar om föryngringsavverkning som kom in till Skogsstyrelsen 2019 fick något förbud eller föreläggande. Foto: Steinar Johansen, Flickr, Creative Commons

I en intervju på ATL TV säger Anna von Treschow rättspolitisk expert LRF, att artskyddsförordningen har ”överimplementerats”. Fyra av hennes uttalanden från intervjun kommenteras här.

En viktig del av äganderätten är brukanderätten, att en markägare ska kunna använda sin mark och leva av den, säger Anna von Treschow: ”Vi måste skydda den enskilda människans rätt att leva på landsbygden av sin mark.

Kommentar: Det finns inte många hinder för en markägare att bruka marken, inte ens nyckelbiotoper är förbjudna att avverka enligt lag.  Få skogsägare har fällts för brott mot 30 § skogsvårdslagen (hänsyn till naturvården och kulturmiljövärden) sedan den infördes 1994, trots att överträdelsefrekvensen är hög. En markägare som brister i hänsyn enligt 30 § skogsvårdslagen kan endast åtalas om Skogsstyrelsen tagit beslut om föreläggande eller förbud innan åtgärden utfördes. Endast ca 0,6 % av alla anmälningar och ansökningar om föryngringsavverkning som kom in till Skogsstyrelsen 2019 fick något förbud eller föreläggande. Idag ägs nära hälften av den produktiva skogsmarken av staten och skogsbolag medan den andra knappa hälften ägs av enskilda ägare där en fjärdedel inte ens bor i bygden. Många köper skogsmark som en ekonomisk investering och för att avverka den.

”Artskyddsförordningen överimplementeras i Sverige”

Anna von Treschow säger att artskyddsförordningen har överimplementerats i Sverige när det gäller fågeldirektivet och art- och habitatdirektivet.  Hon säger att under lång tid har inte artskyddsförordningen tillämpats på det sätt man gör nu. ”Man kan inte tillämpa artskyddsförordningen på ett sätt som inskränker på ”pågående markanvändning” utan ersättning för den enskilde”, säger hon.

Kommentar: Artskyddsförordningen har inte ”överimplemeterats”. Tvärtom, sanningen är att artskyddsförordningen har ignorerats allt för länge.  Under 2019 fattade Skogsstyrelsen endast 81 beslut med hänvisning till Artskyddsutredningen vilket motsvarar ca 0,1 % av alla inkomna avverkningsanmälningar. Det är dessutom en minskning jämfört med 2018 och Skogsstyrelsen tror att det kan bero på begränsade resurser. Artskyddsförordningen ingår i Skogsvårdslagen och det framgår tydligt i den att det är förbjudet att störa eller skada fridlysta arter. Skogsbruket har alltså under åratal förstört många tusentals artförekomster och livsmiljöer som faktiskt har ett lagligt skydd, enligt Artskyddsrapporten (2015).

Fjällnära skog: ”man vill förbjuda skogsbruk utan att ge ersättning”

När det gäller fjällnära skog så säger Anna von Treschow samma sak där: ”Under mycket lång tid har det skett samma förfarande från myndigheterna men sen vill man plötsligt förändra tillämpningen: Man försöker förbjuda brukandet utan att ge ersättning. Och de tvister som kommer upp är toppen av ett isberg. Man vill förhindra skogsbruk utan att ge ersättning”.

Kommentar: Myndigheterna följer utslaget i Änokdomen och avslår därför fler avverkningsansökningar i fjällnära skog när dessa har höga naturvärden. Enligt 18 § skogsvårdslagen gäller att tillstånd till avverkning inte får ges om avverkningen är oförenlig med intressen som är av väsentlig betydelse för naturvården eller kulturmiljövården. Men Anna von Treschow menar att det fortfarande är regeln om ”pågående markanvändning” som gäller i fjällnära skog och då ska man ge ersättning om markanvändning förhindras. Enligt en dom i Mark- och miljööverdomstolen från i våras måste staten betala ersättning till markägaren om hen inte får tillstånd att avverka sin fjällskog. Efter denna dom har tillståndsansökningarna för avverkning av fjällnära skog ökat med mer än 5000% och Skogsstyrelsen har ansökt om 360 miljoner kronor från staten för att ersätta markägare som ansökt om tillstånd att avverka fjällnära skog.

Nyckelbiotoper gör mark värdelös”

Reportern säger att nyckelbiotoper är en luddig fråga för de har ju inget formellt skydd men utgör ”hinder i brukandet kopplade till andra orsaker som certifieringen”. Anna von Treschow berättar att när kriteriet om nyckelbiotoper tillkom i certifieringen, så fick både certifierade och ocertifierade markägare svårt att sälja sitt virke, vilket gjorde skogsområden ”värdelösa”. Marknadsvärdet på fastigheten påverkades och det blev stora konsekvenser för den enskilde markägaren.

Kommentar: Det får ju stora konsekvenser för den biologiska mångfalden, arterna och skogsekosystemet när nyckelbiotoper avverkas. Och det är ju trots allt inte förbjudet för markägare att avverka nyckelbiotoper enligt lagen. Det är bara när både markägaren och den som avverkar är FSC-certifierade som nyckelbiotoper inte ska avverkas enligt kriterierna i FSC. Men FSC-certifierade bolag som avverkar nyckelbiotoper blir nästan aldrig av med sin certifiering, trots det. Det finns det många exempel på.

”Ingen rättssäkerhet för markägarna”

-Vi har sett flera fall där Skogsstyrelsen har gjort fel i sin inventering”, säger Anna von Treschow. Det finns ingen rättssäkerhet inbyggd, enligt henne.  Myndigheterna borde inte ägna sig åt ”den här typen av verksamhet”, eftersom det får stora effekter för den enskilde. Så egentligen borde de sluta med nyckelbiotopsinventering, antyder hon.

Kommentar: Nyckelbiotoper är ett sätt att identifiera naturvärden: För naturvårdshänsynen i skogsvårdslagen, för certifieringsarbetet, och som underlag för skydd. Skydda Skogen anser att hanteringen fallerar inom skogsbruket. Där skogsbolagen vill ha högre pris för produkter från ett ”hållbart” skogsbruk, genom att gå med i t ex FSC, men inte avsätta nyckelbiotoper om de inte absolut måste.  De senaste 20 åren har ca 55 000 nyckelbiotoper avverkats enbart i nordvästra Sverige. Därutöver har tusentals nyckelbiotoper avregistrerats av skogsbolag för att lättare kunna avverkas. Fler naturskogar behöver inventeras för att kunna bevaras. Särskilt eftersom 14 av 15 skogsnaturtyper har ogynnsam bevarandestatus i Sverige. Drygt 1 800 skogslevande växt- och djurarter är rödlistade varav 75 procent minskar.

”Myndigheters utpekanden på enskild mark”

Ett annat problem idag, enligt Anna von Treschow är de ”lager på lager på lager av myndigheters utpekande av alla möjliga intressen på den enskildes mark”.  Hon nämner exempelvis strandskyddet, alla riksintressen- ”det finns ju flera stycken”, nyckelbiotoper, Natura 2000 (som hanteras annorlunda i Sverige än i andra länder), värdetrakter och grön infrastruktur. Hon säger:

-Grön infrastruktur kanske behövs i andra länder men när vi tittar på en karta över Sverige så är det ju mest grönt. Grön infrastruktur fyller alltså inte sin funktion här. Det blir oerhört betungande för den enskilde och svårt för myndigheterna att hantera. Det är en brist och en bidragande anledning till de rådighetsinskränkningarna (dvs att möjligheten att nyttja en fastighet begränsas) som vi ser idag.

Kommentar: En fungerande grön infrastruktur ger arter möjlighet att sprida sig och använda landskapets miljöer obehindrat, på land och i vatten. Grön infrastruktur bidrar till att stärka och bevara ekosystemen och främjar biologisk mångfald och ekosystemtjänster, enligt Naturvårdsverket. De planteringar och hyggen som ersätter nedhuggen naturskog kan inte räknas som grön infrastruktur eftersom på hyggen och i plantager kan inte många arter överleva, enligt Artdatabanken. Skogsbruket har fragmenterat landskapet i öar av småskogar eller dungar av träd som inte är sammanbundna och många arter klarar sig inte då.

Kristina Bäck