Sveaskog började gallra i en naturskog vid Kallbäck i Hedemora kommun, Dalarna, där det lever skyddade och rödlistade arter som orkidén knärot, spillkråka och talltita, de skogslevande vedsvamparna ullticka och rynkskinn samt garnlav. Stjärnsunds Skogsgrupp som är en grupp i Naturskyddsföreningen i Dalarna, upptäckte detta och bad Skogsstyrelsen att utöva tillsyn. Skogsstyrelsen vägrade ingripa och föreningen överklagade gallringen till Mark- och miljödomstolen. Förra veckan beslöt domstolen att återvisa ärendet om gallring till Skogsstyrelsen.

Sveaskog påbörjade gallring i en skog med rödlistade arter, trots att både de och Skogsstyrelsen hade fått information om naturvärdena. Det var först när frågan hamnade i domstol som Sveaskog avbröt gallringen. Foto: Phillipp Weiss

Phillipp Weiss från Stjärnsunds Skogsgrupp och Nils Hydén, biolog och artexpert, har skrivit överklagandet åt Naturskyddsföreningen i Dalarna. Nils Hydén säger:

-Att överklaga skogsgallringar har inte testats i domstol förut och vi ska fortsätta skriva överklaganden och få fler och fler domar, gärna även från andra Mark- och miljödomstolar för att få tyngd. I bästa fall kan vi även få till en praxisbildande dom!

Blommande knärot (VU) i skogen. Foto: Phillipp Weiss

Skogsstyrelsen agerade inte

När skogsgruppen upptäckte att gallringen var på gång, skrev de till Sveaskog, men Sveaskog reagerade inte. Skogsstyrelsen fick information om naturvärdena och att det bland annat växer många exemplar av orkidén knärot där, en art som inte tål gallring. Men Skogsstyrelsen agerade inte. Därefter överklagade skogsgruppen Skogsstyrelsens ”icke-beslut”. Först när föreningen tog frågan till domstol avbröt Sveaskog den påbörjade gallringen. Mark- och Miljödomstolen skriver i sin dom:

”Mark- och miljödomstolen konstaterar att det av utredningen i målet inte framkommit att Skogsstyrelsen därefter vidtog några åtgärder, t.ex. genom att vända sig till fastighetsägaren för att efterhöra om skogsbruksåtgärder pågick i området. Skogsstyrelsen tog i sitt beslut inte heller ställning till om bevarandestatusen av knärot riskerar att påverkas om skogsbruksåtgärder skulle pågå”.

En typisk gallring som Sveaskog hade påbörjat. Likväl fortsätter de att påstå att de aldrig har planerat en gallring där, utan skulle slutavverka skogen i ett senare skede. Foto: Phillipp Weiss

Gallringar är svåra att upptäcka i förväg

Markägare behöver inte anmäla när de ska gallra skog till Skogsstyrelsen. Gallringar hamnar inte som ”avverkningsanmälningar” på en offentlig karta som allmänheten kan se och de är därför svåra att upptäcka. Phillipp Weiss och Stjärnsunds skogsgrupp upptäckte gallringen genom snitslarna när de besökte en intilliggande kalkbarrskog som Sveaskog avverkade trots klagomål från föreningen. Phillipp Weiss säger:

-Det gäller att röra sig mycket i skogarna och löpande bevaka objekt med höga naturvärden. Rätt vad det är dyker det upp snitslar men ingen avverkningsanmälan och då är det oftast en gallring som planeras.

Gallringar negativa för naturskogens ekosystem

En gallring i naturskog har alltid negativa effekter på skogsekosystemet. Mindre och yngre träd, lövträd och buskar huggs bort och större trädsamlingar glesas ut. Skogsägare gallrar för att ge mer plats till de träd som de senare tänker avverka. Skogen blir mindre varierad med träd i samma ålder och den biologiska mångfalden tar stryk. Något som många skogslevande arter inte klarar av, till exempel talltita och knärot.

Rätt vad det är dyker det upp snitslar på träden men markägaren har inte lämnat någon avverkningsanmälan, då är det ofta en gallring som planeras. Foto: Phillipp Weiss

Samma som miljöfarlig verksamhet

Mark- och miljödomstolen har konstaterat i domen att Skogsstyrelsen måste utöva tillsyn när det inkommer uppgifter om naturvärden. Det gäller även icke anmälningspliktiga skogsbruksåtgärder som gallringar. Enligt Nils Hydén är detta exakt detsamma som gäller för icke anmälningspliktiga miljöfarliga verksamheter, t ex bilverkstäder. Nils Hydén säger att sådana anmälningspliktiga miljöfarliga verksamheter kallas U-verksamheter i miljöbalken.

-Skogsgallringar är skogsbrukets motsvarighet till U-verksamheter  och de står på samma sätt under tillsynsmyndighetens övervakning/kontroll när sådan behövs. Som i dagens skogsbruk så gott som alltid är aktuellt av skäl vi alla känner till.

Nils Hydén avslutar:

– Jag kan förstå att det kan finnas skogsbruksåtgärder som är tänkta att innebära en så pass liten risk för skogens naturvärden att de inte ska behöva vara anmälningspliktiga- men kraven på naturhänsyn och skydd för skyddsvärda arter är desamma. Det är enligt miljöbalken markägaren och skogsbolaget som har det fulla ansvaret att säkerställa att skyddsreglerna efterlevs. I många år har det tyvärr visat sig att gallringar bedrivs på ett sådant sätt att naturvärden försvinner. På flera håll genomförs de till och med medvetet just för att förstöra naturvärdena. Då ska kalavverkningarna kunna gå igenom lättare- ett otyg som måste upphöra snarast! Det stärker inte direkt heller det svenska skogsbruket i EUs ögon.