– Skogsbrukets företrädare bedriver efter regeringsskiftet en intensifierad massmediakampanj mot den demokratiskt beslutade naturvårdspolitiken för skogen.Riksdagsbeslutet i den här frågan, som har ett första etappmål 2010, grundar sig dels på av forskare rekommenderade miniminivåer för skydd och hänsyn i skogen, dels på en överenskommelse med skogsnäringen om att dessa naturvårdsmål till två tredjedelar ska uppnås genom frivilliga åtgärder från ägarnas sida.  

Nu vill näringens företrädare, senast Mats Sigvant, vd för Weda Skog, i bl.a. FK den 8/6, att all avsättning till reservat och biotopskydd upphör. Det allmänna ska enligt deras åsikt inte längre få köpa de små andelar skogsmark av omistlig biologisk kvalitet som finns kvar nedanför den fjällnära skogen, så att en liten del av det beslutade naturvårdsmålet ska få en långsiktig juridisk hållbarhet. Och detta trots att skogs- och naturvårdsmyndigheterna i sina utvärderingar visat att vårt nationella miljömål "Levande skogar" inte kommer att kunna uppnås. En av orsakerna är brister i de frivilliga naturvårdsåtgärderna, en annan anledning är den alltför långsamma penningtilldelningen till köp av mark för reservat.

Nu rekommenderar alltså de som företräder skogsnäringen att problemet ska lösas genom att enbart lita till frivilliga insatser, samtidigt som köp av biologiskt rik skog för bildande av reservat och biotopskydd helt ska upphöra. Tala om logisk kullerbytta!

 

 

   

Redan grundtanken bakom deras argumentation är så befängd, att det känns tveksamt om debattsvar grundade på korrekta fakta och rationella synpunkter är meningsfulla. Här handlar det från skogsnäringens sida om att i en lång kampanj trumma fram enkla och grovt felaktiga budskap enligt mottot "om en lögn upprepas tillräckligt ofta, så blir den till slut sann". Och inför sådana metoder tvekar de sansade, kunniga och från näringen fristående debattörerna. Alla som borde säga ifrån ser generat år sidan och hoppas att sådana dumheter som Mats Sigvant den här gången är budbärare för ska döma ut sig själva.

 

Vi tror det är fel att tiga. Skogsdirektörernas lögnaktiga kampanjer måste bemötas! Ta bara påståendet om att 20% av Sveriges skogsmark redan är skyddad! Det kan så småningom accepteras av många människor, trots den uppenbara felaktigheten. Vi får inte hålla oss för goda att ständigt upprepa faktumet att endast 1% av den produktiva, alltså någorlunda artrika, skogsarealen nedanför den fjällnära skogen nu är juridiskt långsiktigt säkrad som reservat och biotopskydd. Det nationella miljömålets knappa 3% kommer inte att nås, åtminstone inte med rimliga krav på biologisk rikedom. De ytterligare 6-13% som forskarna rekommenderar till fri utveckling ska alltså, även enligt miljömålet, uppfyllas på frivillig väg. Inte heller dessa arealmål kommer att nås, inte ens med måttliga kvalitetskrav. Det som ändock avsätts inom frivilligheten har just frivillighetens prägel. Sådant skydd har ingen juridisk säkerhet. Ägar-, generationsskiften och andra förändringar kan snabbt sopa undan löften om bevarande. Inom vilken annan samhällssektor skulle ett slikt kvalitets- och säkerhetstänkande accepteras?

 

Slutligen. Vi får heller inte generat förbigå LRF:s m.fl. korkade tes om att de naturvärden som ännu finns kvar i våra skogar framkommit genom ägarnas skötselmetoder. Det kan gälla i enstaka fall, men huvudorsaken till att 1605 skogsarter står på rödlistorna som hotade till sin framtida existens i landet är de intensiva brukningsmetoderna i skogen under framförallt det senaste halvseklet. Merparten av de rester med höga naturvärden som finns kvar har knappt brukats något under det senaste seklet, och dessförinnan på sin höjd med gammaldags, ofta mer skonsamma metoder. Sådana anses som bekant inte rationella idag.

 

Många fler felaktigheter i bl.a. Sigvants artikel måste bemötas, men seriös argumentation är utrymmeskrävande. Flosklerna från skogsnäringens företrädare kan dock staplas på varandra inom minimalt utrymme. De menar väl att man inte får krångla till det. Naturen är dock komplicerad och kräver kunskap och ödmjukhet av dem som verkar i den. Tyvärr saknas dessa egenskaper hos de som har tolkningsföreträde vid skogsbruket.

 

/Nätverket Skydda Skogen

 Anders JanolsBjörn Mildh

Leif Danielson

m fl