Skogsskövlingen

värre än någonsin

Skövlad skog vid Gysjön, Dalarna. Foto: Bert Andersson

 

De senaste 5 åren kommer att gå till historien som den värsta skövlingsperioden i svensk skogshistoria. Nu är ingenting heligt längre.

Jag sitter på en stubbe blickande ut över ett skövlat och förött landskap i sydvästra delen av Leksand. För fyra år sedan avverkade Stora Enso detta område som bestod av naturskogsliknande långsamväxande 150-200 åriga tallskogar i en storblockig, svårframkomlig terräng. Jag trodde aldrig i min värld att denna otillgängliga naturskog skulle skövlas till den milda grad som jag nu ser framför mig.

Nu vänder skogsbruket hela landskapet upp och ner. Med grävmaskiner trasar skogsbolagen sönder bergsbranter och blockterränger för att kunna köra in med skogsmaskiner och komma åt de sista gammeltallarna som tidigare lämnats. 150 – 200 åriga skogar, torrakor och presumtiva boträd som står i vägen för maskinerna kapas ner eller hamnar i timmervältorna. Och det är inte något enstaka torrträd som av misstag fälls, utan det är en medveten strategi att ta allt som går att använda. Detta görs inte bara här, i sydvästra delen av Leksands kommun, och det görs inte bara av skogsbolaget Stora Enso. På lappen på timmertraven står: Region 22. Distrikt 2. Trakt 650931. Virkesorder nr 55877265. Detta är vid Gysjön där några enstaka tallar i sjökanten i nåder sparats. Samma typ av övergrepp sker varje dag, överallt i vårt skogsrike.

För ett skogsbolag som är miljöcertifierat är detta en skandal. Inom området häckade fyra olika ugglearter: sparvuggla, pärluggla, slaguggla och hökuggla. I dag är området söndertrasat och liknar mest ett krigshärjat, våldtaget landskap. Ugglornas boträd är nedkapade, sönderkörda eller bortforslade. Vid en översiktlig inventering av det skövlade området räknades till 57 nedkapade torrträd (presumtiva boträd) samt lika många nedkörda, krossade presumtiva boträd för hackspettar, ugglor, fladdermöss, rödstjärt, flugsnappare, mård samt övriga hålhäckande arter. Många ligger kvar på kalhygget. Det är helt obegripligt att bolaget överhuvudtaget gett sig in i ett skogslandskap som mestadels består av stenskravel, blockterräng och branta sluttningar.

Sparka ut Stora Enso från miljöcertifieringen, de har inte gjort sig förtjänta av att vara miljöcertifierade!

Det finns bara en förklaring till denna skövling. Den svenska skogen håller på att ta slut. Den skog som naturligt har slagit rot och växt i sin egen takt är om några år borta, avverkad och bortforslad. Hotet mot skogens växt- och djurliv och skogen själv är i dag större än någonsin tidigare. Var man än åker i Sverige, ser man virkestravarna efter vägarna. Avverkningshastigheten är hysteriskt uppskruvad.

Myrholmar, bergåsar och avlägset liggande utmarker sopas nu ner i jakten på de sista gammelskogarna. Det pågår en desperat jakt på timmer och massaved i Sverige – exakt just nu. Jakten är orsakad av en kortsiktig skogspolitik som tillåtit en ohämmad utbyggnad av skogsindustrin. Utan all konsekvensanalys.Girigheten att ta det sista trädet ute på mossen eller den tidigare sparade kulissen efter genomfartsleden slår nu igenom med full kraft. I skogsbrukets interntidningar ser vi budskapet upprepas som ett mantra: avverka, avverka, avverka.

Nu får det vara nog! Vi måste slå ner klackarna och sätta stopp för denna rovdrift av det allra sista av våra ursprungliga skogar innan det är för sent.

Över 95 procent av all skogsmark har skogsbruket tillgång till. De ynkliga få procenten som återstår måste sparas som genbank och livsutrymme för en alltmer undanträngd växt- och djurvärld. Klockan är fem i tolv. Gör något innan det är för sent!

Göran Rönning