Det verkar råda stor förvirring om nyckelbiotoper även bland journalister. Att viss mark klassas som nyckelbiotop av Skogsstyrelsen har ingen juridisk bindande effekt. Det är ett hjälpmedel och stöd till skogsägare som frivilligt certifierat sig för att bedriva ett s.k. ansvarsfullt skogsbruk i enlighet med FSC (Forest Stewardship Council) och PEFC (Programme for the Endorsement of Forest Certification). Skogsägaren har därmed åtagit sig att inte avverka nyckelbiotoper och att på så sätt betinga ett högre pris för virket på sitt övriga skogsinnehav. Detta är oberoende av om Skogsstyrelsen har klassat den som sådan. Att Sveriges Radio skriver om nyckelbiotoper som att det är ”skyddad mark” är således helt fel.
När skogsägare påstår att generationer av skogsskötsel har bidragit till
ökade naturvärden är det just avsaknaden av skogsbruk som vanligtvis gynnar naturvärdena mest. Ett flertal rödlistade arter såsom orkidén knärot missgynnas av skogsbruk. SLU:s artfaktasidan skriver att ”Knärot växer främst i mossrika barrskogar med lång kontinuitet”, det vill säga, skogar som troligen inte kalhuggits på de sista 120 åren.
Skogsägare som har certifierat sitt skogsbruk inom FSC eller PEFC borde istället vara tacksamma till myndigheter som hjälper dem att följa certifierarnas regler. Tyvärr verkar det som att vissa skogsägare och skogsägarrörelsen vill få det högre priset som certifieringen innebär, utan att ta hänsyn till de inskränkningar i skogsbruket som certifieringarnas regler kräver.
Får man avverka nyckelbiotoper?
En skogsägare får avverka nyckelbiotoper. Det finns inget lagkrav mot detta. Men samråd med berörd myndighet (Skogsstyrelsen) måste ske först. Föreningen Skydda Skogen anser att avverkning av nyckelbiotop frångår det sektorsansvar som alla skogsägare och skogsbolag tagit på sig genom att följa skogspolitikens överenskommelse om ”Frihet under ansvar”.
Däremot kan det vara svårt att sälja virke från nyckelbiotoper eftersom marknaden efterfrågar varor från ett hållbart skogsbruk som tar naturhänsyn och inte vill ha inte vill ha råvaror från ekologiskt ohållbart brukande av naturresurser. Det är precis det som är syftet med certifieringen, på samma sätt som vissa kunder ratar icke-ekologiska grönsaker i butiken. Kunderna vill inte bli lurade, varken när det gäller KRAV-märkning eller Skogscertifieringen.
Kan man få ersättning för nyckelbiotoper?
Om du äger skog med höga naturvärden kan du kontakta Skogsstyrelsen och föreslå att ett biotopskyddsområde inrättas, alternativt ingå ett naturvårdsavtal. Det gäller dock bara de områden som har de högsta naturvärdena och Skogsstyrelsen har (tyvärr) en alldeles för låg budget för detta.
Olika regler för olika certifierare
Enligt FSC certifieringen får nyckelbiotoper inte avverkas alls, och det är markägarens ansvar att kontrollera det. Tyvärr finns det ett kryphål som säger att ”åtgärder påkallade för att bevara eller främja biotopens naturliga eller hävdbetingade biologiska mångfald” är tillåtna även i nyckelbiotoper. Detta öppnar upp för olika tolkningar vilket vissa skogsbolag har börjat använda som ursäkt för att komma åt virke från nyckelbiotoper.
För PEFC gäller att minst 5% av skogsmarken ska avsättas frivilligt, men om nyckelbiotopsarealen överstiger dessa 5% kan markägaren avverka de nyckelbiotoper som går utöver de 5 procenten om inte staten går in och ersätter markägaren för dessa. Om staten inte ersätter kan alltså nyckelbiotoper utöver 5% avverkas och fortfarane kallas PEFC-certifierat virke.