Det finns gott om grov död ved i den ca 200-åriga talldominerade barrblandskogen i sluttningen på lågfjället Lill-Skarjak i Arjeplogs kommun som Sveaskog planerar att avverka. Foto: Björn Mildh.
Det statliga skogsbolaget Sveaskog planerar att avverka en 200-årig talldominerad barrblandskog i Maskaure sameby i Arjeplogs kommun trots att samebyn säger nej till avverkningen. Skogen har höga naturvärden och är en viktig renbetesskog. Är det respekt och samverkan på lika villkor när Sveaskog inte godtar samernas nej till avverkning, frågar sig Leif Lundberg från Maskaure sameby, Johanna Nilsson, Marcus Lidström och Björn Mildh, alla tre medlemmar i Naturskyddsföreningen, i ett öppet brev till Sveaskog.
Läs det öppna brevet till Sveaskog här:
Bästa Jenny, Anette och Fredrik,
En av de naturskogar i Maskaure samebys renbetesmarker som Sveaskog planerar att avverka ligger på sluttningen av lågfjället Lill-Skarjak i Arjeplogs kommun. Koordinater: N 7312255; E 622122.
Skogen är en flerskiktad ca 200-årig talldominerad barrblandskog på torr mark.
Den har såväl trädkontinuitet som mark-kontinuitet och höga naturvärden, även om skogen är dimensionshuggen för länge sedan. Rikligt med grov död ved i form av grova lågor och stora rotvältor. Relativt gott om mörka hänglavar (främst manlav, renarnas favorit-hänglav).
Gammal tallbränna, ses tydligast på sluttningen i den västra delen.
I skogen finns även en väta och ett sumpskogsartat parti med synligt grundvatten. Här dominerar ställvis gran.
Hela västra sidan av det avverkningsplanerade området gränsar direkt mot det planerade naturreservatet Skarjak.
Vid en preliminär inventering noterades följande rödlistade arter: Gräddporing (VU), gränsticka (NT), rosenticka (NT) och tretåig hackspett (NT). En grundlig inventering kommer med säkerhet att ge betydligt flera arter.
http://www.norrbotten.snf.se/wordpress/ca-200-arig-tallnaturskog-maskaure-samebys-omrade/
Skogen är renbetesskog i renarnas året-runt marker.
Maskaure sameby behöver ha kvar skogen och har redan vid ett tidigare tillfälle sagt nej till Sveaskogs avverkningsplaner.
Byn har lång erfarenhet av att skogar som de vid samråd godtagit för avverkning konsekvent blir avverkade. Det är nästan omöjligt att få Sveaskog att backa om byn ångrar sig. (Aktuella exempel: Lill-Skarja och Bientie. Avverkningsanmälningarna för båda skogar ligger kvar).
Men Sveaskog kan själv gång på gång ta upp en naturskog som de vill avverka men fått ”nej” av byn, tills man får vad man vill ha.
Är det respekt och samverkan på lika villkor?
Gäller Sveaskogs samrådsmetod enbart för samebyarna i Norrbotten, eller för landets samtliga samebyar?
Vänligen,
Leif Lundberg, Maskaure samebyn
Johanna Nilsson, medlem i Naturskyddsföreningen i Luleå
Marcus Lidström, ordf. Naturskyddsföreningen Norrbotten
Björn Mildh, medlem i Naturskyddsföreningen