Samtliga markerade områden innefattar Sveaskogs försäljning av mark inom Maskaure sameby i Arjeplog. De rosa områdena är klar lantmäteriförättning. De mörkgröna områdena är inte klar lantmäteriförättning.
Leif Lundberg från Maskaure sameby, Johanna Nilsson, medlem i Naturskyddsföreningen i Luleå och Björn Mildh, medlem i Naturskyddsföreningen, skriver ett öppet brev till Sveaskog:
Bästa Anette, Fredrik och Lars-Erik,
Sveaskogs s.k. samråd med samerna om skogar som bolaget tänker hugga har inte bara varit enstaka övertramp, utan har skett systematiskt. Samma upprepade missbruk av makt har också försiggått vid försäljning av skogsmark inom samebyarnas renbetesmarker.
Låt oss titta närmare på helstatliga Sveaskogs markförsäljning inom Maskaure sameby. Bifogad karta är såld skogsmark markerad med lila gränser.
I allt ses åtminstone 15 områden där flera av de sålda skogarna har en areal på 400-500 hektar eller mer. Sammanlagt alltså flera tusen hektar!
Vi ber härmed bolaget om den exakta siffran.
Vi är väl medvetna om att Sveaskog av staten har ålagts ett markförsäljningsprogram som fortsatt pågår.
Men försäljningen försiggår helt på Sveaskogs villkor, över huvudet på samebyn. Ingen information ges om vilka marker bolaget tänker sälja. Samerna får själva söka informationen på Sveaskogs hemsida!
Sveaskog vet också att den sålda skogsmarken oftast kommer att avverkas och markberedas, det sämsta alternativet för renbetesmark. (Bolaget tar ju många gånger själv hand om avverkningen). Betet förstörs för många decennier framöver och minskar hela tiden i skogslandet.
Rennäringen är klassad som Riksintresse.
Sveaskogs maktfullkomlighet är ett tungt hot mot rennäringen och därmed också mot hela samebyars existens.
I Miljöbalken framgår att mark- och vattenområden så långt som möjligt skall skyddas mot åtgärder som påtagligt försvårar rennäringens bedrivande.
Rennäring kan inte bedrivas utan betesmark!
Ett första krav är därför att ett verkligt jämbördigt samråd äger rum med berörd sameby inför varje påtänkt markförsäljning. Samernas nej skall respekteras.
Sveaskog säger på sin hemsida att bolagets skogsbruk har ett högre syfte.
Börja i så fall med att respektera vår urbefolkning samernas rättigheter!
Vänligen,
Leif Lundberg, Maskaure sameby
Johanna Nilsson, medlem i Naturskyddsföreningen i Luleå
Björn Mildh, medlem i Naturskyddsföreningen.
P.S. Den som vill kan friska upp fakta om samråden här:
Sveaskogs s. k. samråd med samerna
Det statliga skogsbolaget Sveaskog, ägt av oss alla, har till följd av tidigare överavverkningar en ständigt kännbar brist på avverkningsmogen skog. Virkesbristen är så allvarlig att Sveaskog yrkat på force majeure för att slippa fullgöra sina leveransavtal! Detta trots att man har lämnat sina naturvårdande ambitioner och nu bedriver samma brutala skogsbruk som andra bolag, eller värre. Man hugger både fjällnära skogar och i samebyarnas kärnområden av riksintresse i sitt försök att hålla sågverk och industrier med virke.
För att rättfärdiga sina talrika avverkningar i viktiga renbetesmarker hävdar Sveaskog ihärdigt att samråden med samerna äger rum mellan jämbördiga parter, samt att de bygger på ömsesidig respekt för båda parters verksamhet.
Men så är det inte. Sveaskog målar upp en falsk bild.
Parterna är inte jämbördiga. Sveaskog är alltid i överläge och tvekar inte att bruka sin maktposition för att pressa motparten till eftergifter. Målet är att komma åt skogarna i renbeteslandet.
Sveaskog lyssnar inte på samerna. Sveaskog har inte respekt för samernas verksamhet. Dessutom är kunskap om renskötselns villkor obefintlig hos bolagets företrädare.
Här ett exempel på Sveaskogs taktik. Före varje samråd har bolaget gjort en förteckning över skogar som man vill avverka inom byns renbetesmarker. På listan finns ofta mer än 20 skogar. Vegetationsbeskrivningen är minimal. Inte ett ord om att det kan handla om hänglavskogar, livsviktiga under renarnas vinterbete. Kolumnen om hänsyn till rennäringen är tom.
Sveaskog tar upp varje skog på listan. ”Får vi inte ta den här skogen måste vi få ta den där” och så vidare. Man räknar kallt med att samebyarna inte förmår stå emot och säga nej till allt, de kommer till slut att gå med på ett stort antal avverkningar. Så fortsätter det, samråd efter samråd.
Samebyns nej till avverkning av en skog respekteras inte. Det gäller bara vid det aktuella samrådet. Vid nästa möte kan Sveaskog ta upp samma skog igen. Så fortgår det tills bolaget fått vad det vill ha!
Detta är vad som döljer sig bakom Sveaskogs beskrivningar av jämbördiga parter och respekt. Och detta är vad samerna tvingas leva med. Situationen blir inte bättre av att samer också kan ha säsongsarbete med röjning i dessa samma skogar före avverkning, tyvärr viktiga jobb som man inte har råd att avstå från.
Sveaskogs trakthyggesbruk och maktfullkomlighet är tunga hot mot rennäringen, mot hela samebyars existens och mot skogar som borde skyddas. Allt handlar om ett strukturellt men också systematiskt förtryck, baserat på urgammal herrefolksmentalitet, tillsammans med en senare tids oro för att samer med rättigheter skulle kunna försvåra exploatering.
Det är samma oro, och samma skamliga girighet som gjort att den Svenska Staten ännu inte undertecknat ILO 169 om skydd för urbefolkningars rättigheter. Om så skedde skulle samråden om skogarna kunna genomföras mellan verkligt jämbördiga parter.
Maskaure sameby
Svaipa sameby AB
Västra Kikkejaure sameby
Mausjaur sameby
Stefan Mikaelsson, renägare. Hárált – Harads
Johanna Nilsson, Luleå
Björn Mildh, Piteå