SCA vill utföra avverkning och skötsel i en ovanlig så kallad stavatallskog med höga naturvärden och rödlistade arter vid Stor-Mullberget i Härjdedalen. I ett brev till SCA skriver Skydda Skogen och Jämtlands Skogsgrupp att SCA:s planerade åtgärder strider mot både miljömål och miljöcertifieringsregler: ”Med lågor så grova att en del når upp till midjan när man står bredvid dem är detta en av de mest imponerande stavatallskogar vi har sett. Sådana här skogar kräver ingen skötsel överhuvudtaget!”
De ideella inventerarna från Skydda Skogen och Jämtlands skogsgrupp, som är en del av Naturskyddsföreningen, anser att det är ofattbart att denna skog får avverkas. Området har fått stått opåverkat från modernt skogsbruk vilket gett rik biologisk mångfald. Det har brunnit för länge sedan och därefter har växtligheten kommit upp naturligt. Variationen är stor både i trädens ålder och storlek.
I den del som har inventerats ideellt finns ett 40-tal naturvårdsarter varav 22 rödlistade arter. Bland annat de enligt rödlistan sårbara svamparna spadskinn, gräddporing och doftticka samt den rödlistade aspgelélaven och den rödlistade orkidén knärot. Både knärot och doftticka är dessutom skyddade enligt lagstiftningen i Artskyddsförordningen och Miljöbalken.
SCA:s planerade avverkning vid Stor-Mullberget har tidigare överklagats av Naturskyddsföreningen Jämtland-Härjedalen först till Förvaltningsrätten, sedan till Kammarrätten och sist till Högsta förvaltningsdomstolen som har avslagit överklagan. Skydda Skogen och Jämtlands skogsgrupp har även skrivit flera brev till SCA, Skogsstyrelsen, FSC och certifieraren DNVGL men ingen har agerat för att bevara hela skogen.
Ni som läsar detta får gärna också skicka mail till SCA: info@sca.com för att försöka stoppa denna avverkning!
Här är brevet som Skydda Skogen och Jämtlands Skogsgrupp nyligen har skickat till SCA:
”Hej!
Stor-Mullberget är i sin helhet en skyddsvärd naturskog där både signal- och rödlistade arter finns spridda i området. Den inventering som skogsgruppen i Jämtland och Skydda Skogen utfört är inte på något sätt heltäckande men visar tydligt att arternas förekomst – 40-tal naturvårdsarter varav 22 rödlistade arter – är kvitton på de höga naturvärden som skogen vid Stor-Mullberget besitter. Att hitta så här unika stavatallskogar med grov död ved är sällsynt idag, de har oftast redan gallrats eller kalhuggits. Med lågor så grova att en del når upp till midjan när man står bredvid dem är detta en av de mest imponerande stavatallskogar vi har sett. Sådana här skogar kräver ingen skötsel överhuvudtaget.
Naturliga successionsskogar i sena stadier är en sällsynthet i det svenska skogslandskapet och alla dessa naturskogsmiljöer ska skyddas för biologisk mångfalds skull. Att som SCA påstå att igenväxning skulle vara ett problem för skogslevande arter i den boreala zonen är väl magstarkt när det bevisligen är avverkning som är det största hotet. Att då, som SCA vill, gå in och avverka i sådan naturskog kommer självklart att ge negativa konsekvenser för biologisk mångfald. Nyligen kom en artikel ut där naturvårdsbiologer på SLU, Göteborgs och Umeå universitet påtalar vikten av större biologisk mångfald i de brukade skogarna för att skogslandskapet ska kunna generera ekosystemtjänster av flera slag:
https://www.svd.se/okad-mangfald-kravs-aven-i-brukad-skog
Med detta sagt anser vi att de skötselåtgärder som SCA prompt vill utföra i Stor-Mullbergets naturskog med höga bevarandevärden och biologisk mångfald är ett helt felaktigt förhållningssätt till både demokratiskt beslutade miljömål och miljöcertifieringsreglerna. Sektorsansvaret att inte avverka i skogar med höga naturvärden bryts. SCA:s skötseliver bör istället ägnas åt den stora areal brukade skogsmarker där den biologiska mångfalden är utraderad nästan. Det är där skötsel som katning, utglesning och brand skulle göra som mest nytta. I naturskogen är redan arterna på plats och frodas av den fria utvecklingen som pågår och som legat till grund för den biologiska mångfald som finns i våra boreala skogar.
Ibland händer det att skogar brinner men det behöver inte vara så, skogar kan utvecklas naturligt även utan brand. Brandhistoriken i våra boreala skogar kan vara allt från att ha brunnit vart 50:e år (då ofta mänskligt skapade bränningar) eller vart 100-300:e år (naturliga brandcykler i nordboreal skog).
Stor-Mullbergets biologiska mångfald kommer att må bra även utan SCA:s skötselidéer och därför anser vi att inga skötselåtgärder ska utföras i denna naturskog med nyckelbiotopsklass. Lägg energin på skötselåtgärder där de verkligen behövs, i den brukade skogen, det vill säga produktionsskogarna som inte har några substrat, inga rödlistade arter eller gamla träd. Veteranisering av tall skulle göra långt mycket mer nytta i de bestånden än i gamla naturliga tallskogsbestånd där gammeltallar redan finns och där självgallring redan pågår. I Stor-Mullberget ska arterna som lever skyddas och det görs bäst genom att inte göra några skogsbruks- eller skötselåtgärder alls.
Med vänliga hälsningar,
Elin Götmark, talesperson Skydda Skogen och Rebecka Andersson, Jämtlands skogsgrupp”
Om stavatallskog
Stavatallskog är en numera ovanlig skogstyp som kommer upp naturligt efter brand. För ett otränat öga kanske sådana skogar inte ser så mycket ut för världen men trots att tallarna ofta är smala så är de gamla. De täta årsringarna gör att den döda veden får hög kvalité vilket lockar till sig ovanliga arter. Det finns riktigt gamla tallar vid Stor-Mullberget. En tall som är 400-500 år gammal har brandljud som visar att den överlevt fem historiska skogsbränder.