Sverige har ett oförtjänt gott rykte internationellt för sitt så kallade hållbara skogsbruk. Länder som köper svenskt virke vilseleds med olika typer av miljöcertifiering, och begreppet ”återplantering” antyder ett hållbart nyttjande av skog. Medan avverkningar i tropiska länder ofta förknippas med avskogning, har man i de nordiska länderna Sverige och Finland velat hävda att skogsbruket här är bättre och annorlunda eftersom avverkade skogar vanligtvis ersätts av nya träd.
I själva verket har ett stort pågående ekosystemskifte snart nått sitt slutskede. Varierade artrika naturskogar och gamla bondeskogar har förvandlats till industriåkrar, trädplantager. Denna process liknar den som redan skett i jordbruks- och kulturlandskap, där varierade ängs-, hag- och åkerlandskap ersatts med storskaliga jordbruk. Allt detta innebär en katastrof för den biologiska mångfalden.
Från naturskogar till industrilandskap
Sveriges goda rykte för ett hållbart skogsbruk står i stark kontrast till det faktum att det aldrig tidigare funnits så lite gammelskog i Sverige som idag. Samtidigt fortsätter skogsbolag att avverka gammelskogar och andra skogar med höga naturvärden, skogsskötselåtgärder sker ofta med otillräcklig naturhänsyn. Sverige är långt ifrån att nå sina åtaganden under FN:s konvention om biologisk mångfald.
Den svenska skogsindustrin och regeringen förespråkar ett intensifierat skogsbruk för att maximera flödet av råvara till industrin.
Mer än hälften av Sveriges landyta täcks av skog. Landets skogspolitik och skogsbruksmetoder har omvandlat merparten av skogslandskapet till industriskog som saknar naturskogens nyckelegenskaper. Gamla naturskogar avverkas och ersätts med plantager och produktionsskogar med låga naturvärden. Bara några få procent av den produktiva skogsmarken nedanför fjällnära gränsen består av gammelskog med höga naturvärden.
Trots det, hyser Sverige en stor andel av de återstående gammelskogarna i Europa. Skogar som måste bevaras.
Över 1 800 skogslevande växt- och djurarter är rödlistade, dvs hotade eller missgynnade. Många av dessa arter är beroende av gamla träd, död ved och lövträd för att överleva. För att vända den pågående negativa trenden, måste 20 procent av den produktiva skogsmarken nedanför den fjällnära gränsen skyddas. Ledande forskare inom biologi och naturvård menar att den svenska skogspolitiken utgör ett hot mot skogens biologiska mångfald.
Endast 3,3 procent av den svenska produktiva skogsmarken var (2007) formellt skyddad i form av nationalparker, naturreservat, biotopskydd och naturvårdsavtal. Ca 1,5 procent av den produktiva skogsmarken nedanför fjällnära gränsen är formellt skyddad.
För att Sverige ska kunna leva upp till sina nationella och internationella åtaganden, vilket bland annat inkluderar konventionen om biologisk mångfald, är landet skyldigt enligt lagen att skydda den biologiska mångfalden och försäkra att brukandet av skogen sköts på ett hållbart sätt. Ett av de nationella miljömålen, ”Levande Skogar”, deklarerar att skogens och skogsmarkens värde för biologisk produktion skall skyddas samtidigt som den biologiska mångfalden skall bevaras till 2010. Miljömålsrådets utvärdering av Sveriges miljömål 2008 visade att Sverige troligtvis inte kommer att leva upp till miljömålet ”Levande skogar” vare sig till 2010 eller 2020.
Ett flertal negativa trender inom skog och skogsbruk är rådande. Skogar med höga naturvärden avverkas samtidigt som naturhänsyn ofta saknas vid avverkningar. 28 procent av avverkningarna på privatägd skogsmark och 20 procent av avverkningarna hos det övriga skogsbruket lever inte upp till skogsvårdslagens krav på generell hänsyn. Alla dessa aspekter påverkar skogens biologiska mångfald dramatiskt. Avverkningarna i Sverige har ökat med ungefär 35 procent sedan 1990. Avverkningen 2007 (95,5 miljoner skogskubikmeter) var ibland över den möjligt hållbara avverkningsnivån för en långsiktig skogsproduktion.
Skogsbruk
Det svenska skogsbruket är extensivt och har dramatiskt förändrat det svenska skogslandskapet. Mer än 90 procent av Sveriges skogar är brukade eller har brukats och påverkas av skogsbruk.
De stora skogsbolagen i Sverige är miljöcertifierade enligt FSC-standarden (Forest Stewardship Council). Svenska miljöorganisationer har visat att skogsbolagen ofta bryter mot standarden. De avverkar gammelskogar, lämnar otillräckliga hänsynsytor eller inga alls, de avverkar naturvärdesträd och kör över liggande död ved.
Den svenska FSC-standarden är i sig otillräcklig. De skogsbolag som är certifierade kan trots att miljömärkningen ska garantera ett hållbart skogsbruk, ta upp stora kalhyggen, använda sig av plantgifter och anlägga monokultur plantager av barrträd, något som hotar mångfalden och skadar miljön. Enligt standarden behöver de bara avsätta minst 5 procent av sin skogsareal till naturvård, en nivå som inte alls ligger i linje med ledande forskning på området eller med miljömålsrådets.