Skydda skogen beskriver återkommande skogslevande arter. I december beskrevs 24 arter. Årets först beskrivna art är orre.
Orre (Lyrurus tetrix) räknas traditionellt till familjen skogshöns men dessa placeras idag bland fasanfåglar. Orrtuppen med sin kluvna stjärt och vita fält på vingarna är omisskännlig medan hönan ibland förväxlas med tjäderhöna och järpe. Hon skiljs från den senare då hon är större och saknar tofs och från tjädern bl a på mindre storlek och avsaknad av roströd bröstfläck. I flykten syns även orrhönans vita vingband.
Arenaspelande fåglar
Orre tillhör tillsammans med t ex brushane, tjäder och dubbelbeckasin de arenaspelande fåglarna där
hanarna fajtas om hönorna. Orrspelet är till skillnad från tjäderspelet mer ”civiliserat”. Blodvite
uppstår sällan. Tupparna håller ihop och denna ”gentlemannaklubb” spelar i stort sett året runt,
intensivast i april då hönorna gästar arenan. I orrika trakter hörs tupparnas kuttrande som en
bakgrundsmatta nästan varje morgon från vårvinter till framåt midsommar. Orrspelet är
fascinerande att studera. Till detta krävs kamouflage, gärna en riskoja som helst bör tas i besittning
kvällen innan tupparnas inflog.
Om tjädern kräver sluten skogsmark är det den mer öppna dito med myrar, sjöar, åkermark och hedar som hyser orre. Liksom alknopp för järpen, tallbarr för tjädern är björkknopp viktig vinterföda för orre.
Antalet orrar på 2000-talet i Sverige – 116000 par
Att den större släktningen tjädern missgynnats av det moderna skogsbruket står helt klart. Orren har också minskat medan sambandet med skogsbruket är mer komplext. Den kan tillfälligt t o m spela på kalhyggen. Där den tidigare var karaktärsfågel som i Blekinge skärgård och på Öland, är den så gott som utgången. Kärnskogsmosse, på gränsen mellan Närke och Östergötland, hyste på 1960-talet väl över ett hundra spelande orrar. Antalet är nu mellan 25 och 30. Idag räknar man med att det i Sverige finns ca 116 000 par. Finlands population beräknas till 350 000 – 500 000 par men har liksom i Sverige historiskt varit betydligt större. Tillbakagången anses bero på minskning av björkskogar och skogsgallring som medför sämre skydd mot predatorer. Jakt kan också vara av betydelse för minskningen. I Danmark förklarades orren utdöd år 2001.
Orren var tidigare ett viktigt tillskott i hushållet. Ett flertal recept finns beskrivna i Cajsa Wargs kokböcker från 1700-talet. Johan Fischerströms beskrivning av handeln i Stockholm år 1769 ger en inblick i skogshönsens andel och av allt att döma storleken på viltstammarna i Sverige för 250 år sedan.
”…Alena hit till Stockholm föres och här årligen förlänas åtminstone 12 000 tjädrar, 53 000 orrar, 60 000 järpar utom det ansenliga antal av ripor, änder och sjöfågel, samt åkerhöns, snäppor, beccasiner, kramsfåglar, gröningar, med flera…”.
Text och foto: Mikael Schulin
Mer om orre:
Artfakta https://artfakta.se/naturvard/taxon/lyrurus-tetrix-102613
Artskyddsförordningen https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/svensk- forfattningssamling/artskyddsforordning-2007845_sfs-2007-845
Orren har enligt fågeldirektivet eller art- och habitatdirektivet ett sådant unionsintresse att särskilda
skyddsområden (fågeldirektivet) eller bevarandeområden (art- och habitatdirektivet) behöver utses.
Arten finns upptagen i bilaga 1 till fågeldirektivet eller bilaga 2 till art- och habitatdirektivet.
Bernkonventionen om skydd av europeiska vildadjur och växter samt deras naturliga livsmiljöer.
https://www.coe.int/en/web/bern-convention/
Typisk art: https://www.artdatabanken.se/publikationer/bestall-publikationer/naturvardsarter
Fridlyst enl. 4 § Artskyddsförordningen. Räknas även som vilt, vilket betyder att den är fredad men
kan vara jaktbar enligt jaktförordningen eller jaktlagen.
Rapport: Skyddet av arter i svensk skogar. Svenska skogsbruksmodellen och FN:s och EU:s mål för biologisk mångfald. Rapportförfattare: Michael Nilsson. Utgiven av Skydda Skogen 2015. https://skyddaskogen.se/om-oss/rapporter-och-broschyrer/