http://www.skyddaskogen.se/festival2010/debatt.jpg

 

Den 15 juli 2010 ägde en skogspolitisk debatt rum under Skogsfestivalen. Sex riksdagsledamöter och ett kommunalråd från Örebro samlades för att diskutera vad som krävs för att rädda den svenska gammelskogen och hur miljömålet Levande skogar ska uppnås. Vilka åtgärder planerar de olika partierna att vidta för att bromsa utarmningen av våra naturmiljöer?

Debattdeltagare:

Staffan Werme (fp, kommunalråd i Örebro län), Eva Selin Lindgren (c, miljö- och jordbruksutskottet), Irene Oskarsson (kd, miljö- och jordbruksutskottet), Bengt-Anders Johansson (m, miljö- och jordbruksutskottet), Tina Ehn (mp, miljö- och jordbruksutskottet), Jacob Johnson (v, miljö- och jordbruksutskottet) och Carina Ohlsson (s, miljö- och jordbruksutskottet).

Moderator: Magnus Nilsson

Moderatorn: Vem anser ni har ansvaret för att lösa den uppkomna situationen för Sveriges gammelskogar med en successiv utarmning av den biologiska mångfalden? Staten eller markägaren?

Bengt-Anders Johansson (m) – Markägarens ansvar måste kombineras med kunskaper. Vi går från att ha haft en industriell syn på skogen under väldigt många år, vilket också har byggt upp vårt välstånd. Lagstiftning är ett trubbigt instrument. Det är den enskilde markägaren som har ansvaret. Om markägaren tänker rätt, når vi hem.

Staffan Werme (fp) – Det är bådas ansvar. Som markägare har man ett väldigt stort ansvar. Det finns dock en gräns där det blir ett statligt ansvar. Vi måste värna värdekärnor och skydda de sista urskogarna. Det ansvaret kan inte den enskilde markägaren ta, utan staten. Vi måste också bli bättre på att se till att de föreskrifter som skrivs följs.

Irene Oskarsson (kd) – Det handlar om förvaltarskap. Markägaren är ansvarig ytterst. Markägare är offentliga företrädare som har ett ansvar att sprida god kunskap till den som behöver den. Staten har satsat resurser på detta, att kunna ge kompetens och ersätta den markägare som kanske inte får använda marken om han eller hon vill.

Eva Selin Lindgren (C) – Man ska bruka utan att förbruka. Markägare är av olika slag, både bolag och hushåll. Hur informerar man alla om hur de ska göra? Man tror vanligtvis gott om allmänheten, men där är forskarna viktiga. Jag har läst igenom Artdatabankens uttalanden och håller med om den beskrivningen; hur gör man det här konkret och hur ger vi rätt information?

Carina Ohlsson (s) – Det är ett delat ansvar. Markägaren har ett ansvar att följa lagstiftningen men också den forskning som finns på området. Nationellt har staten ett ansvar för det samlade greppet. Markägaren kan ju inte ha det nationella perspektivet gällande lagstiftning, rödlistan, att man skyddar arterna och inte bara går efter areal. Markägarna behöver inte alls bo i närheten av sin skog. Det finns markägare som enbart är ute efter kortsiktig vinst och då måste lagstiftningen finnas där med ordentliga sanktionsmöjligheter. Det är också något som vi också vill skärpa.

Jacob Johnson (v) – Ansvaret ska ligga på det politiska systemet. Vilket ansvar man lägger på brukaren måste diskuteras.

Tina Ehn (mp) – Det är viktigt att politiken tar det ansvar som den är satt att ha. Markägaren kan inte ta hela ansvaret; vi har ett ansvar att ha ett bredare perspektiv. Regeringen har gjort stora förändringar, eller snarare små förändringar här och där, vilka kan få stora negativa effekter för den biologiska mångfalden.

Moderatorn: Ska man kunna bryta mot lagen och komma undan ostraffad? Idag är det svårt att bli straffad om man gör något fel i skogen.

Bengt-Anders Johansson (m) – Det är kunskapen hos den enskilda markägaren som har det yttersta ansvaret. Annars måste vi bygga upp ett kontrollsamhälle som varken du eller jag vill ha. Man måste ta ett rimligt ansvar för kommande generationer. Den kvartalsekonomiska planeringen som finns i vårt samhälle är inte speciellt bra. Man måste ha någon lagstiftning i botten och det har vi i skogsvårdslagen där produktion och miljö är jämställda mål.

Jacob Johnson (v) – Skogsvårdslagstiftningen bör ses över och skarpare sanktionsmöjligheter behövs. Som markägare får man inte använda vilka brukarmetoder man vill; man vill ha en viss ekonomisk avkastning där man inte räknar på de biologiska och kulturella metoderna.

Staffan Werme (fp) – Det finns bekymmer med skogsvårdslagstiftningen, där bara trakthyggesbruket som är tillåtet. Det är lättare att bli straffad för att man inte vill kalhugga snarare än om man kalhugger. Det är inte rimligt. Man ska ha undantagsmöjligheter. Forskning visar att man får högst avkastning om man kalhugger, men vill man bibehålla vissa värden ska man få göra det. Det är en inskränkning i äganderätten när staten går in och säger att så här ska du göra. Man måste kunna förlita sig till markägarens vilja samt skärpa sanktionsmöjligheterna.

Eva Selin Lindgren (c) – Det är viktigt att belöna de som gör något bra på ett tydligare sätt, att man värderar de ekosystemtjänster som skogen gör, skyddar och bevarar arter, att man värderar det positiva. Då ska man få en morot för det. Samhället kan betala. Detta är ett allmänintresse som varar över generationer.

Carina Ohlsson (s) – Vi hade velat diskutera miljömålen under mandatperioden, men det har inte kommit några förslag eller mål till 2020. Det fanns försök på andra brukningsmetoder som man hade kunnat fortsätta med, kontinuitetsskogsbruk osv. Gör arbetsmarknadsprojekt; gröna jobb fick hög arbetsutväxling bland långtidsarbetslösa, vilket var jättebra, men nu har det lagts ner. Jag vill också skärpa lagstiftningen bland de som verkligen missköter sig. Det behöver finnas gränser för hur mycket man får missköta sig.

Irene Oskarsson (kd) – Vi måste ha bättre kontrollfunktion på det vi har. Skogsstyrelsen ska vara rådgivare och kontrollant. Inom KOMET-programmet ska man hitta nya alternativa möjligheter. De stora skogsbolagen har sina problem som kanske skiljer sig från bygder med småskaligt skogsbruk. De resurser som vi avsätter ska gå till det som vi vill bevara.

Tina Ehn (mp) – Vi hade en chans i början av mandatperioden, där vi pratade om skogsbruket i förhållande till miljömålet, att det var dåligt med sanktionsmöjligheter. Den bristen har man inte åtgärdat, vilket gör att det blir tandlöst.

Moderatorn:  Forskning pekar på att 20 procent av Sveriges produktiva skogsmark bör skyddas för att bevara den biologiska mångfalden. Vem ska betala detta?

Bengt-Anders Johansson (m) – Alliansregeringen har kommit fram till att vi är nära miljömålet. Forskningen tar fram ett underlag, varifrån politiken skapar någon form av målbild. Vi har inte kommit i mål riktigt än, även om vi är färdiga med de formellt skyddade skogarna. I en internationell jämförelse har vi skyddat ca 16 procent av den svenska landarealen. De som vill ställa oss i skamvrån använder inte FN:s internationella definition. Det måste vara enkelt att följa lagen, om man har möjlighet att på ett enkelt sätt uppfylla lagen, ja, då gör man det, men om det är krångligt, blir det svårare. Många tror att detta är en pengafråga fullt ut, men man ska inte stirra sig blind på pengar. Vad kostar det att ta bort den biologiska mångfalden? Om det är otvetydigt att det är 20 procent skyddad skog som gäller, vilket är omtvistat idag, då kommer politiken att nå dit till slut.

Jacob Johnson (v) – Regeringen har nu kanske snart nått delmålet 2010 för formellt skyddad skog, men det är inte tillräckligt. Miljömålsrådet har föreslagit en ganska kraftig ökning i avsättningar. Finansieringen ska kanske inte endast ske med skattemedel. Näringen skulle också kunna finansiera skyddet av biologisk mångfald.

Tina Ehn (mp) – Det är viktigt att ha en bra dialog om hur man ska lösa det här. Nu har man gått från frivilligt till formellt skydd, vilket kan vara bra, men kvaliteten på det skyddet motsvarar kanske inte det som är ambitionen. Man måste tänka på kvaliteten. Vi lever i biologiska system och de har gränser. Vi kan inte förhandla med de biologiska gränserna. Det är ett problem att få pengarna att räcka till skyddet, speciellt nu när vi har gjort det dyrare att skydda skog. Det måste mobiliseras pengar från politiken.

Staffan Werme (fp) – Det kan finnas tre vägar att gå för att finansiera ökat naturskydd. Att markägaren tar större ansvar, men då måste man veta hur man gör, vad som ska skyddas och varför. Man kan fundera på ersättningssystemen som de ser ut idag, ska staten betala för allt dag ett när man har ett oändlighetsperspektiv på skyddet? EU-perspektivet – om man är jordbrukare och får olika jordbruksstöd. I dagsläget får man inget om man bevarar mer i skogen. Man kanske därför kan göra liknande stödsystem för att värna den skogliga mångfalden på EU-nivå. Jag tror aldrig att vi kommer att klara av att avsätta 20 procent formellt skydd inom vår livstid. Det handlar om att försöka skydda mera skog i södra Sverige och då måste en massa småskogsägare göra det och jag tror inte att vi kommer att nå dit.

Carina Ohlsson (s) – Var går gränsen för att allt ska kollapsa? Det tror jag inte att någon i den här panelen har kunskap om. Vi måste ta det här på riktigt stort allvar. Det ska inte bara handla om areal; är det kvalitet och inte enbart kvantitet, avsätter vi rätt delar osv? Lagstiftningen måste verka i det hållet som den är gjord.

Irene Oskarsson (kd) – Vi behöver inte mer lagar. Vi behöver mer kunskap från de som besitter kunskapen. Vi behöver hitta andra system, kanske naturvårdsavtal som kan betala ut ersättningar på årsbasis under en lång tid? Jag är lite rädd för att EU ska lägga sig i vår skogspolitik. Vi har olika definitioner på vad skog är i norra Europa kontra södra Europa. Vi behöver jobba betydligt mycket mer med andra ekonomiska incitament som vi beräknar vår BNP efter.

Eva Selin Lindgren (c) – Det finns ett behov av tvärsektoriellt arbete, hur ekosystemet fungerar i relation till jorden, klimatet och vattenkvalitet osv. Det här är inte bara en penningfråga, det är också en social fråga, människor blir gladare och friskare av att vistas i skog.

Moderatorn: Hur många av er tror att anslaget till reservatsskydd blir högre om de rödgröna vinner valet? Räck upp en hand.

De rödgröna representanterna och Eva Selin Lindgren (c) räcker upp handen.

Eva Selin Lindgren (c) – Man kan hoppas att anslaget blir högre om de rödgröna vinner.

Bengt-Anders Johansson (m) – De rödgröna kommer att beskatta er rejält för att anslå mer pengar. Vi når bättre resultat med mindre pengar.

Staffan Werme (fp) – Vi tycker att bidragen för att skydda naturen ska höjas, men de rödgröna har sagt att vad vi än gör i regeringen, så kommer de att höja mer. Av den anledningen räcker jag inte upp handen.

Irene Oskarsson (kd) – Det kan möjligtvis bli någon mer krona från vår sida när vi tittat på var pengarna gör bäst nytta i ett
miljöperspektiv.

Moderatorn: Från 1 augusti ändras expropriationslagstiftningen. Tidigare innebar lagstiftningen att markägaren ersattes för marknadsvärdet när man löste in mark för reservatsbildning. Den nya lagstiftningen innebär att markägaren ska ersättas med marknadsvärdet gånger 1,25. Det betyder att naturvårdens kostnader i ett slag stiger med 25 procent. Vad tycker ni om denna omläggning som kraftigt försvagar naturvårdsarbetet?

Bengt-Anders Johansson (m) – Det är att respektera äganderätten. Ibland måste samhället tvångsmässigt köpa in mark och då är det rimligt att man betalar 25 procent mer. Man har misslyckats om man med tvång måste ta marken ifrån en människa; då är det en billig peng för samhället att i någon mån ge pengar.

Staffan Werme (fp) – Jag har varit ganska kritisk till det här internt. Det är ett signalfel, att sänka anslagen och samtidigt göra expropriationsförändringen.

Irene Oskarsson (kd) – Det kan finnas olika nyanser i skalan, vi brukar komma väl överens till slut. Att vara med och tvångsinlösa mark för någon är en tragedi på alla håll och kanter. Att betala mer är nödens sista lösning.

Tina Ehn (mp) – Vi röstade emot expropriationsförändringen. Det här blir en minskad pott för den biologiska mångfalden.

Jacob Johnson (v) – Vi har en tillväxt i skogen som är ganska stor; kanske kan man använda den för att öka skyddet i skogen?

Carina Ohlsson (s) – Den här delen har vi inte kommit överens om än.

Fråga från publiken: – Det har hittills inte pratats om produktionsskogen. Nu skapar man ett industrilandskap, vi ska utvinna mer energi ur skogen osv. Det viktiga är att skogen sköts på ett helt annat sätt än idag. Är någon av er beredda att gå in i en lagstiftning som efterföljs?

Carina Ohlsson (s) – Man måste ha sanktionssystem och se över dem. Att man tittar mer på miljökonsekvensbeskrivningar, ser över uttaget av skog och vad uttaget ska användas till. Vi tycker inte heller att målen är likställda. Gödsling, stubbrytning, kemikalieanvändning i skog och arbetslagstiftningen i skogsbruket behöver också ses över. Titta på olika typer av skogsbruk.

Tina Ehn (mp) – Vi behöver hitta nya skogsbruksmetoder. Det är förödande när det bara blir ett industrilandskap. Vi måste hitta produktionsmetoder som är bättre, vi måste också fortsätta skydda och ha olika system. Nu pratar man om GMO-träd, gödsling, dikesrensning och hela köret. Stubbrytning är exempelvis otroligt riskfyllt.

Staffan Werme (fp) – Man måste fundera över tillståndsplikten för dikningar. Vi behöver avsätta mer mark i södra Sverige, men där är det flera småskogsägare. Nu säger man att bara en enda typ av skogsbruk får äga rum. Ser man på klimatförändringarna och den biologiska mångfalden, måste vi skapa nord-sydliga korridorer när temperaturen stiger.

Irene Oskarsson (kd) – Ni pratar inte om de stora procenten, det är möjligt att vi ska titta på hur påföljdssystemet ser ut för de lagar och regler som vi har. De stora bolagen måste ta sitt ansvar utifrån sitt perspektiv. Vi kanske måste börja tänka om i hela systemet, vi har trott att vi kan konservera någonting, men vi kan inte göra det när det är 34 grader varmt för 10:e året i rad. Det handlar om att hitta strukturer och ett hänsynstagande.

Moderatorn:  Löften inför valet; ungefär 5 procent av den naturliga skogen återstår och den krymper för varje dag; hur ska man göra för att hejda den här processen?

Staffan Werme (fp) – Ett delförslag med rötter i USA säger att om det finns en akut hotad art i ett område kan man ovillkorligt göra ett interimistiskt naturreservat i området. Jag tror att vi måste göra något liknande i Sverige. Vi måste avsätta alla de kvarvarande naturskogarna. Det behövs en typ av skogslag.

Jacob Johnson (v) – Det känns som att man kan hålla med fp.

Tina Ehn (mp) – Man måste kunna tillämpa någon slags försiktighetsprincip på skogen också. Generellt har miljöpolitiken backat en hel del, det har inte blivit bättre. Om vi backar lite kostar det otroligt mycket att flytta fram positionerna.

Irene Oskarsson (kd) – Frågan är bara hur det ska göras. De här områdena är ju kända idag, av både er och Skogsstyrelsen. Skogsstyrelsen har ju egentligen redskapen, men har kanske inte sett detta som tillräckligt angelägna områden.

Bengt-Anders Johansson (m) – Använda naturvårdsavtal; den här skogen finns och är skyddsvärd trots att någon markägare äger den; varför ska man just då inte använda den kunskapen?

Carina Ohlsson (s) – Det är bra om alla är med. Vi har ett ansvar som politiker, om det här händer dagligen, att naturvärden går förlorade, är skogsvårdslagstiftningen tandlös. Då får man kanske kolla på miljöbalken. F.d. generaldirektören på Skogsstyrelsen hade en del
förslag, men han fick inte sitta kvar.

Eva Selin Lindgren (c) – Det gäller att vi agerar och inte bara sätter oss ner, att var och en försöker utifrån sin position. Det är väldigt viktigt att man stoppar det nu. Att ni kedjar fast er i träden och ställer till ett väldigt spektakel.

Moderatorn: Vad röstar vi på när vi röstar på ert parti?

Bengt-Anders Johansson (m) – Vi ökar forskningen. Den ökade forskningen kommer att ge ökade kunskaper. Att öka kunskapen hos alla markägare som har skogbärande mark. Att ta fram ekosystemtjänstberäkningar; vad kostar det att inte göra någonting? Den som smutsar ner ska betala så att han eller hon inte smutsar ner.

Staffan Werme (fp) – Ökade möjligheter, pengar och resurser till avsättning av mark krävs och att se till att naturvårdsmålet i skogslagstiftningen uppfylls.

Irene Oskarsson (kd) – Att det är kvalitet i det som görs, större delaktighet och kunskapsförmedling bland annat av det som ingår i KOMET-programmet. Få mer forskning och utveckling i hur vi kan beräkna ekosystemtjänsternas värde.

Eva Selin Lindgren (c) – Utbildning och koppling till forskning behöver kompletteras mycket med beprövad erfarenhet. Det finns människor som vet mycket, men deras röster hörs inte. Engagera fler myndigheter.

Carina Ohlsson (s) – Öka och bevara tillgängligheten i och med allemansrätten, återta det här med gröna jobb, det kommer många till del. Miljömålen har satts åt sidan när det gäller skogen och den biologiska mångfalden. Vi behöver diskutera miljömålen, vi vill ha en
miljömålsproposition ganska snabbt.

Jacob Johnson (v) – Finansieringsmöjligheter för att finansiera formellt skydd av skog, sanktionsmöjligheter, övergripande översyn på lagstiftningen, och försöka skydda gammelskogarna.

Tina Ehn (mp) – Mer resurser till biologisk mångfald. Vi vill att miljömålen ska få högre status eftersom de har fått backa. Hitta bättre skogsbruksmetoder. En fråga är det här med att handla med illegalt avverkat virke. Vi kanske inte ska lägga oss i andra länder om vi inte sköter oss själva, men jag tycker att vi ska göra både ock.

Viktor Säfve, ordförande, Skydda Skogen: – Ingen av er verkar vara beredd på att fridlysa gammelskogen, trots att ni har antagit ett miljömål som kräver att alla inhemska arter ska finnas kvar i livskraftiga populationer. Är någon av er beredd att fridlysa de sista gammelskogarna?

Eva Selin Lindgren (c) – Den behöver fridlysas. Javisst, jag är beredd att jobba med det.

Staffan Werme (fp) – Personligen skulle jag säga ja, men man befinner sig i ekonomiska realiteter; mitt svar blir då lite luddigare. Vi måste hitta en väg som gör det möjligt att lösa ekonomiproblemet och samtidigt värna det som värnas kan. Den gröna sidan på Länsstyrelsen är underbemannad.

Jacob Johnson (v) – Vi har motionerat om ett avverkningsstopp i riksdagen.

Tina Ehn (mp) – Flera av oss kan definitivt kämpa för det, men sedan kanske vi inte kan ge ett löfte från partiet.

Carina Ohlsson (s) – Hur ska vi göra? Definitivt ska vi verka för det, men då måste man hitta sätt för att möjliggöra det. Vi kan inte ens komma med ett regeringsförslag.

Irene Oskarsson (kd) – Skogsstyrelsen måste ha kunskap om var de här områdena finns. De måste prioritera sina resurser efter var de finns. Vi måste hitta lösningar som gör det möjligt nu. Att kunna sätta stopp nu tills man hittar långsiktiga lösningar.

Bengt-Anders Johansson (m) – Det är inte ansvarsfullt att sitta här och säga att vi ska fridlysa all gammelskog nu. Vad blir det för effekter för de enskilda och hela samhället? Man kan inte ta en del av kakan och bara gå ut med en del av den.

Med dessa ord avslutades paneldebatten.