Vi i Skydda Skogen är nästan stolta över att två höga skogsdirektörer, båda med namnet Larsson, anser oss så farliga att de tar sig tid att i PT den 23/3 försöka skjuta oss i sank genom att utmåla oss som extremister. Även om de egentligen är ute för att rädda sina egna ansikten.

Jaså, vi vill ha en ”radikal samhällsomdaning”? Så storslagna saker har vi aldrig gått ut med.

Vad vi kräver är bara att storskogsbruket anpassar sig till vad Sverige redan lovat FN, nämligen att svara för biologisk mångfald. Inte så samhällsomdanande. För att detta ska bli möjligt bedömer man att 20 procent av den produktiva skogsmarken måste undantas från skogsbruk.
Om man, som nu, hårdexploaterar 95 procent av den produktiva skogsarealen kommer nämligen många arter att dö ut. På den punkten har vi fått stöd av 180 forskare inom naturvård, ekologi och skogsbruk och närbesläktade områden, varav ett trettiotal från SLU. Är de också extremister?
Vi kräver alltså stopp för avverkning av gamla naturskogar och utarmningen av den biologiska mångfalden som skogsbruket står för. Tack för att vi fick tillfälle att säga detta igen.

De verkliga omdanarna är – som alla förstår – skogsbruket som just nu är i färd med att slutföra omvandlingen av skogslandskapet från natur till industriskog. Det handlar om en pågående miljökatastrof.
Men det är Skydda Skogens program (vilket?) som är förödande för miljön, skriver de förhoppningsfullt listiga direktörerna Larsson. För vi har inte förstått att ”brukandet av skogen och dess produkter ger stora miljövinster”.
Nej, det kommer vi nog aldrig att förstå. Lika gärna skulle man kunna säga att naturskogen vore förödande för sig själv, om den, Gud förbjude, skulle lämnas utanför skogsbrukets åtgärder. Ja, vilken tur att vi äntligen har nått den tid i historien då skogsnäringen finns och kan undanröja detta hot, hugga rent och köra sönder mark och vattendrag med sina teknologiska vidunder, ungefär som i filmen Avatar. Berätta bara exakt vilka moment i industriskogsbruket det är som gör skogen mer miljövänlig än den klarat av att bli under årmiljonerna?
Människan måste kunna använda träprodukter, men vi ska inte förledas att tro att det förbättrar miljön, bara att trä i bästa fall är bättre än något som är sämre. Det är viktigt att förstå skillnaden.

Skydda Skogen har heller inte påstått att man inte ska använda papper, ved och virke på ett hållbart sätt i framtiden. Bara att dagens överkonsumtion av naturresurser inte är hållbar. Eller menar Skogsindustrierna att slöseri med papper skulle vara grunden för vårt välstånd? Är det så illa måste vi verkligen tänka om. En annan, lika ovederhäftig som hårdlobbad tes är den att man kan intensivproducera trämassa och rädda klimatet samtidigt. Det är inte heller det minsta sant. Men skogsindustrin har med sina outtömliga propagandakonton bitit sig fast där och nästan lyckats göra det till en offentlig lögn. Åtminstone låtsas man tro på det själva.

Trots att skogsnäringen under senaste 60 åren lyckats överträffa sig själv med naturvidriga påhitt som hormoslyr, gödsling, och hyggesplöjning, så är nog ingen inom miljörörelsen generellt emot ett omfattande skogsbruk. 80 procent av skogsmarken kan enligt ledande forskare brukas (om det sker med ökad hänsyn), och det är inte en liten del.
Den hänsyn som krävs kan rimligen inte betyda slutet för skogsindustrin. Tvärtom tror vi att det är förutsättningen för ett långsiktigt brukande.

Till sist: Det är inte särskilt storsint av den industri som kallar sig själv ”Sveriges ekonomiska ryggrad” (3 procent av BNP) att inte anse sig ha råd med den naturhänsyn som skogens artmångfald och våra skogsvatten kräver. Inte är det heller särskilt vackert när man inte svarar på välunderbyggd kritik, utan istället ägnar sig åt att förstora sig själva och sitt värde, förlöjliga sina kritiker, ignorera fakta och spendera miljoner på att sprida tvivelaktiga budskap. Uppenbarligen har man attitydproblem.

Skogsindustrin måste inse att vi menar allvar och att vi inte kommer att ge upp. Många fler än vi, ja allt fler människor, vill ha levande skogar och förskräcks när de med egna ögon ser storskogsbrukets framfart, och förgäves lyssnar efter de fåglar som fanns i skogen för bara en generation sedan.

Viktor Säfve och Thomas Tidholm, Skydda skogen

Läs debattartikeln i Piteå-Tidningen här.